autism

Jag är på spektrumet och har inga problem med att småprata med främlingar ute så där spontant. En gång när jag åkte tåg hörde jag en diskussion och läste av situationen så pass att jag lade mig i, det blev ganska intressant. Jag förstår att man använder artighetsfraser som en sorts kommunikations- och social stämningsskapare med, och att allt inte behöver tas bokstavligt. Men det är klart att man också frågar hur andra har det för att man är intresserad av det, ibland kanske man kan hjälpa till om det skulle vara något med.

Hej på dig! Ja, alltså hur ska man förklara det så att det blir konkret egentligen? Vi har ofta att göra med fenomen som inte är riktigt mätbara eller avgränsade, men ungefär så här kanske: "Hej, läget" är mer som ett socialt smörjmedel för att tala om att man är vänlig och gärna vill prata lite, då räcker det med ett kortare svar, som att jo det är bra, eller ja, lite ditt och datt, men annars bra. Lägger däremot den andra till något mer personligt i stil med ditt exempel, då kan man svara lite mer ingående just på det, för då är frågan avsedd att verkligen höra sig för om just det. Frågar de mer än en gång, lyssnar aktivt och ställer följdfrågor och tar sig tid att invänta svar så kan man ge lite mer utförliga utläggningar.

Jämför med de här två exemplen: "Vi får ta och ses någon dag" och "vi borde ta och ses redan nästa vecka, kan du den eller den dagen?" Det ena är ganska löst formulerat i jämförelse med det andra som är mer tydligt.

Öva och var inte rädd för att göra lite fel här och där, du har kunnat skapa den här tråden och reflektera över det, det är ju insiktsfullt, och du har viljan att bli bättre på det.