40-årskris eller relationsdipp?!

Nej det är ju lite märkligt det där, eller iallafall från ett utomstående perspektiv när en part i en relation inte verkar vara beredd att göra vad som krävs för att försöka rädda relationen. Vad finns det då att rädda liksom?

Upplevde det omvända i min skilsmässa - en missnöjd hustru som sa att vi måste göra något men var inte det minsta intresserad av parterapi för hon "trodde inte på det".

Tror inte det är vad någon föreställer sig när man går in i det. Det gjorde inte jag iallafall och det får jag sota för nu för att jag var ekonomiskt naiv. Men livet går vidare och det viktigaste är att man är uppriktig mot sig själv och inte "står ut" med en massa orimliga saker. Grejen är den att om man börjar flytta på en gräns blir det lätt ett sluttande plan som kan vara svårt att sätta ner foten i och till slut landa i vad som är okej och vad som inte är det. Risken med det är att man hinner sjunka lite väl långt i gyttjan om det inte rättar till sig.

Förlåt min åsikt nu och ta den för vad det är, min subjektiva tolkning och alltså baserat på mina erfarenheter och inget annat. Det låter inte alls bra att han reagerar på det viset. Stress eller inte. Jag noterar att du är snabb att ge honom en möjlig ursäkt för sitt beteende här. Jag tänker att du gör det HAN borde göra, tänker vuxet att det kan finnas olika förklaringar till ett beteende och att de inte alltid måste vara negativa. Att jag kallar det ursäkt är för att jag tolkar det som att du så gärna vill förstå honom och så gärna vill att han ska göra klokare val/beteenden att du halvt tillskriver honom det när han inte ens tycks försöka. Att uttrycka sig så inför ett gemensamt barn är INTE vuxet beteende. Stress eller ej är det inte ett okej beteende. Herregud om det räcker som stress för att han ska tappa vuxenbeteendet vad händer då om han hamnar i riktig stress?

Jag förstår ditt dilemma men hade börjat flytta ena foten mot dörren så att säga. Om det nu på riktigt var en reaktion av chock så bör han antingen inom en ganska snar framtid ta upp det självmant med dig och förklara, alternativt reagera HELT annorlunda nästa gång det tas upp från dig....vilket inte bör dröja eftersom det då kan skicka fel signaler.