Min sömn vs släkt som ska ha nattrum

Vad man gör? Man sätter ner foten.

Ibland får man tränga ihop sig, men du bör av hälsoskäl inte göra det om du inte måste. Och du måste inte i detta fall. Det är HANS släkt, han får dela rum med dem om de prompt ska bo hos er. Dina behov går före.

Jag antar att du har försökt förklara för din man. Men han fattar ändå inte? Är han efterbliven? (Förlåt om jag uttrycker mig hårt, men tror han att det är för skoj skull som du sover i gästrummet / träningsrummet och inte med honom?)

Det största problemet här verkar vara att du har svårt att stå upp mot din man, samt att han har nedsatt inlevelseförmåga och empati.

Har han alltid varit sådan? Orkar du leva med honom?

Det spelar ju ingen roll vad vi skriver här, om din man gör som han vill ändå, och du bara viker ner dig. 

Men då får du väl prata med dem? Om din man inte förstår, prata direkt med gästerna och förklara att de är välkomna men att de får sova i vardagsrummet.
Låt inte din man köra över dig.

Du låter själv konflikträdd. Varför tassar du på tå kring detta? Du ber om råd här, men när man frågar dig varför  inte själv pratar med släktingarna, eller hittar en lösning som din man bara får finna sig i, får man inget svar.

Det är som om du önskar att någon annan, eller högre makter, ska få din man att förstå, utan att du behöver ta konflikten. Har du alltid agerat så undvikande i ert äktenskap?

Det finns ju lösningar. Vardagsrummet och tydligen även ett hemmakontor. Informera din man att nattgäster får sova i vardagsrummet och / eller kontoret, om ni kan göra i ordning något där. Så är det bara. Ingen mer diskussion. Du behöver din sömn och du har förklarat varför. Börja sätta ner foten och peka med hela handen. Brusa inte upp, men var bestämd.

När det gäller annat kanske du kan göra som din man vill, eller att ni kompromissar. Det får man självklart göra ibland. Men i det här fallet måste du stå på dig. Det är inga orimliga krav du ställer, tvärtom.

Tillägg: Hade jag varit gäst som fick slagga gratis hos släktingar, hade jag varit tacksam för att få sova på soffan, eller på en madrass eller enkel säng i arbetsrummet. Jag hade inte förväntat mig gratis boende, men jag hade varit tacksam och absolut inte krävt mer.

Vem förväntar sig ett stort och bekvämt rum när man kommer undan billigt genom att bo gratis hos släktingar eller vänner?

Vårt arbetsrum är ca 6 kvm stort. Där står även en extrasäng / gästsäng. Kommer det fler nattgäster får de sova i vardagsrummet. Vi har haft barnfamiljer som har övernattat där. Bara enstaka nätter, men det har gått bra.    

Aldrig att vi skulle flytta ut ur vårt sovrum eller riskera vår sömn. Ingen skulle heller kräva det. De är bara glada att få gratis husrum, vilket vi gärna erbjuder eftersom det inte är så ofta. Men då får de ta det som det är. 

Ni har dålig kommunikation helt enkelt, i alla fall när det gäller detta. Men frågan kvarstår. Varför låter du honom komma undan med det? Varför låter du honom komma undan med tysta leken?

Egentligen är det HANS ansvar att ordna sovplats till SIN släkt, utan att lägga beslag på DITT sovrum. Men om han nu inte gör det, får du ta tjuren vid hornen så att du slipper denna eviga följetång och slipper starta fler trådar om detta.

Han tiger och verkar hoppas att du ska ge med dig. Låt honom inte lyckas med det. Ta själv tag i saken. Informera honom om att ditt sovrum inte längre är gästrum. Punkt. Ingen diskussion. Sen fixar ni tillsammans en enkel säng eller sovplats i arbetsrummet. Innan nattgästen eller nattgästerna kommer, kan du även lägga fram kudde och lakan i vardagsrummet, kanske bredvid soffan, så att det blir tydligt. Förklara för gästerna när de dyker upp. Var välkomnande och trevlig. Alla får någonstans att sova. Alla nöjda.

Upprepa sedan detta varje gång det kommer nattgäster. Det blir kanske lite extra jobb för dig, men då kommer ingen längre att ta för givet att gästerna ska ha ditt rum. 

Sen förstår jag inte din man. Om han sov dåligt förra sommaren i ett av barnens rum, borde han väl förstå hur det är för dig? Uppenbarligen har han egen erfarenhet av vad dålig sömn innebär och hur man mår av det. Du kan ju ta upp detta om han skulle opponera sig mot dina lösningar.

Du ska inte FRÅGA din man. Du ska säga att så här är det. Punkt slut. Ingen diskussion.

Självklart ska du inte göra så i alla situationer, men när det gäller just detta.

Ta makten över situationen, i stället för att gå omkring och oroa dig eller vara frustrerad.

Däremot kan du fråga honom varför han är mer mån om gästerna än om dig? Han vill att besökande släktingar ska sova bekvämt, och det är fint, men han bryr sig tydligen inte om att du sover bekvämt.