Vad åt ni mycket som barn
Jag tillkom under tidigt 70-tal. Mamma åt ingen inälvsmat och inget med kål eller bönor så vi hade väldigt trevlig mat i allmänhet. Kompisar gillade att äta hos oss och min ena kompis på gården sa att hon kunde äta vår klara grönsakssoppa (med frikadeller) men absolut inte sin egen mammas, den smakade som diskvatten. Deras familj var supertraditionellt svensk, ärtsoppa på torsdag och bruna bönor typ jämt. Pappan hade brynja under skjortan och enorm mage. De läste Råd&Rön lika seriöst som vissa läser bibeln.
Min andra kompis mamma var raka motsatsen- en ciggrullande hennaröd hippie från USA, som lagade pizza om hon lagade nånting alls. Minns något med marshmallows också som var typ det godaste jag hade ätit.
Vi själva lagade köttfärssås med spaghetti, pannbiffar med lök, köttbullar med potatismos och lingon, "burgundisk gryta", falukorv eller annan korv med snabbmakaroner eller spaghetti, sjömansbiff, panerad schnitzel med kapris och ansjovis, pannkakor och plättar i långa banor.
Dillkött var det enda på mammas repertoar som jag inte kunde få ner. Sega trådar i vitslemmig sås som smakade unket mögel (=dill).
Min favoriträtt då var "mexikansk kyckling". Man tar köttet av en grillad kyckling, en burk Campbells svampsoppa, lite vatten, en paprika, salt, peppar och så massor av en "Mexikansk kryddblandning" som Santa Maria sålde i tio år eller så. Ris och sallad till det. Efterrätt blev oftast glass, ibland med Ohoj chokladsås, ibland med sylt eller värmda frysta hallon. Något år hade vi pippi på Bridgeblandning och åt en varje fredag för vi gillade olika sorter precis så att det funkade. I mellanstadiet kom lösgodiset och då blev det efterrätt.
Findus fiskgratäng blev det ibland när mamma var trött. Fredagslyxen var som någon skrev lövbiff, Blå Bands påsbearnaise och trista ugnspommes. Men några år senare kom det Rikskuponger, och med dem kom stans första kebabställe, öppnat av en svensk som varit på balkan. Det var de godaste kebaberna- riktigt fint lammkött, nybakat pita som han gjorde själv, riktig isbergssallad och inte den sjufaldigt fördömda salladskålen som förpestade produkten senare.
Jag var selektiv med mat och dessutom allergisk. Älskade att moffa rostmackor med bara Bregott när jag kom hem från skolan. Eller hembakta kanelbullar från frysen. Med Oboy så klart.
På sommaren hos mormor och morfar fick man äldre tiders mat. Söndagsbroilern var fin mat, med Colloritsås, potatis, "herrkuvär" eller pressgurka och gelé. Alternativt kunde det bli fläskfile i Colloritsås med små helstekta burkchampinjoner (svingott tyckte man då) + den eviga kokta potatisen, gelén och herrkuvären. Panerad eller ångad hel spätta med smält smör var också vanligt, och mycket gott. Jag hade ingen aversion alls mot fisk innan skolmaten och allergi förstörde den för mig.
De hade lärt sig äta pasta på en resa till Italien, och tyckte sig ganska framåt som åt spaghetti även hemma. Som enda barnbarn fick jag rätt mycket som jag ville så det var en del pannkakor och korv och köttbullar även där. Det bästa var att få en 33 cl läsk per dag- själv!!! Det hade jag aldrig fått av mamma, då delade vi. Ibland även med en kompis till. Men röd saft på dunk, det fick man så mycket man ville.
Efterrätt på helgen kunde vara hemlagad citronfromage (himmelskt), en Viennetta eller vanlig GB-glass, fruktcocktail på burk med lättvispad grädde eller "fruktsoppa"- kräm kokad på blötlagd torkad frukt som man äter för att inte vara förstoppad. Den senare tyckte jag var blä.