• Goneril

    Kan en lärare ge för mycket böcker?

    Aniiee skrev 2025-06-12 01:53:33 följande:
    Jag tror du lever lite i det blå här. Det är flera delar jag känner är problemtiska i ditt resonemang här:

    För det första; en roman på 300 sidor? Kort, i min värld, om det inte är barnböcker. Så visst, du deffinierar 300 sidor per roman, men, och här kickar väl min aspighet in, det är inte 1 roman i min värld. Det är kanske 2/3-1/2. Inte ens längre Astrid Lindgrens kapitel/samlingsböcker är så korta. Iofs är de ilustrerade...

    För det andra, det låter verkligen som att du förväntar dig att 15-åringar idag ska läsa i en viss takt. Jag skulle säga att mer normala förväntningar är att de ska läsa i ungefär samma takt som en uppläsare av en ljudbok, även om de inte l läser högt. Ljudböcker snittar på en halv sida per minut. 

    För det tredje så missar du totalt ämnesintresse och frivillighet i läsandet. Det tar längre tid att läsa något som man är måttligt intresserad av vs vad man faktiskt gillar att läsa. Bara för att jag läser LotR minst en gång om året på en vecka förväntar jag mig inte att du ska göra det, inte ens om du gillar LotR.

    För det fjärde, du verkar förutsätta att 15-åringar inte läser för att de scrollar ticktock och ser serier. Jag skulle vilja säga att det snarare är för att ungdomar idag inte uppmuntras till att läsa PÅ SINA VILLKOR. Det är iofs inget nytt, min mamma skällde frekvent på bibliotekarier som ansåg att viss litteratur inte fick förekomma för att den var "sämre" istället för att se det som steg på en lång väg, en rätt bland många på smörgåsbordet. Och hon har varit död i 20 år.

    Du måste nog inse lite grann att du har glasögon med skygglappar på. DU läser en feelgood på 4 timmar. DU är varken JAG eller elever i nian. Själv skulle jag tokvägra läsa en feelgood-bok om jag var din elev och du försökte pracka på mig den, för det är en genre som jag hatar med passion. Ja, jag fattar att det inte är vad du vill att dina elever ska läsa......
    En till här som hatar "Feelgood", det gäller både litteratur och film. Genren har endast ett syfte och det är att få läsaren att må bra. Oftast är språket uselt, torftiga personbeskrivningar och innehållet lämnar bara tomhet.  Lite "romance" oftast, protagonisten får föremålet för sin ömma låga på slutet, happy end. "Kiosklitteratur" sa vi förr I tiden, den som hade köpt nåt dylikt fick skämmas.                                                                                                                                                                    Viss förståelse får man ha för ungdomar som inte läser böcker i dag, det finns så mycket annat som distraherar. Vi som växte upp på 60-och 70-talen hade inte annat att göra än att läsa. I de flesta hem fanns det böcker och då blev barnen nyfikna, vad dolde sig bakom pärmarna? Hemma var det mest klassiker, det som talas om i tråden är faktaböcker. Båda dessa genrer behövs förstås för att komma vidare med studier och för att öka ordförrådet.                                                                                                                                                                                                                                                                           Att läsa två böcker under ett sommarlov är verkligen ingenting! Under tidiga tonår läste jag två i veckan, fortfarande gör jag det, på tre språk dessutom. Föräldrar får väl uppmuntra så gott de kan. Krävs det får de dela ut belöning, extra fickpengar om barnen läser flitigt och även kan berätta vad de läst. (Hm, med egna ord och inte baksidestext). Jag tror mycket på mutor och "fjäsk".
  • Goneril
    Aniiee skrev 2025-06-12 15:51:05 följande:
    Och jag som växte upp på 90-talet hade gott om annat som kunde ha distraherat, och väl delvis gjorde det. Vi hade både spelkonsoller och datorer hemma, och TV så klart och hur mycket film som helst. Jag läste ändå böcker, och mina syskon med. Så jag tror absolut att man måste leta efter något annat för att hitta varför dagens ungomar läser mindre. Att vårt hem var smockfullt med böcker, både tryckta i bläck, tryckta i punkter och upplästa på kassett och cd, hjälpte så klart massor.
    Aha, du har haft en resa mot det tryckta ordet som har varit lite tuffare än min till exempel, men din längtan tycks ha övervunnit svårigheterna. Visst är kan en skicklig uppläsare, till exempel en skådespelare, lägga grunden till ett litterärt uppvaknande! 
  • Goneril
    Aniiee skrev 2025-06-12 19:35:06 följande:
    Inte alls,. Vet inte varför du tror det.
    Någon i familjen har varit beroende av text med  prickar, det vill säga blindskrift, du har varit behjälplig och därför kanske fått stå tillbaka med din egen läsning. Hur kommer det sig annars att du nämner det? Jag kanske är hekt fel ute här, i så fall ber jag om ursäkt.
  • Goneril

    Läsning. Här talas om betygssystem, hur allt ska mätas och naturligtvis hur viktig läsningen är för att ta sig igenom studier och att uppnå resultat, detta är ingenting som ifrågasätts. Det jag vänder mig emot är att det lustbetonade med läsningen faller bort, det verkar här som om läsningen är en tråkig pliktuppfyllelse och ingenting roligt att se fram emot, en vinkling som jag protesterar emot å det livligaste.                                                                                                                 Böcker måste finnas därhemma, klassiker såväl som ungdomslitteratur, kanske deckare också om de är välskrivna. Vi som hjälpte till hemma, på landet, 60-tal, längtade till kvällen då vi kunde fortsätta att läsa de påbörjade böckerna. Hur skulle det gå för huvudpersonerna? Ja, jag vet, skärmtid, skärmtid. Nu tror jag inte att den förväntan inför en boks innehåll, till exempel Mästerdetektiven eller en rysk klassiker, kan mäta sig med skärmens dragningskraft. Synd om barn och ungdomar som inte får uppleva spänningen och samtidigt få en duvning i grammatik och öka sitt ordförråd!                                                                                                                                                                                       Tidigare åldrar: Det finns ingen särskild "läskod" som ska knäckas. Att lära sig läsa är ett mödosamt arbete, den ena bokstaven läggs till den andra, långsamt ljudande genom alfabetet. Jag i likhet med många klasskamrater som började skolan på 50- och 60-talen kunde läsa vid 5. Vissa ord förstod man inte men då fanns farmor och farfar där, generationsboende.                                                                                                             Slutligen: Ett stort hot mot läsning, för nöjes skull såväl som läxor, är trångboddhet. Den är även ett hot mot hälsa och välbefinnande rent allmänt. Jag har alltid haft eget rum, en plats att dra mig undan till. Här i rikets andra stad intervjuades en gosse om läxläsning och han svarade då: "Hur tror du att jag ska kunna läsa när vi bor åtta personer i en tvåa"? Nej, det är omöjligt, det förstår ju var och en. Där finns mycket av problemställningen inför den bristande integrationen.                                                                                                           Ungdomar måste få lugn och ro för läsning. Biblioteken har därvid en viktig uppgift, likaså borde läxläsning  erbjudas i skolorna efter avslutade lektioner. Om inte ungdomar fångas upp i tid blir det aktörer med kriminell bakgrund som gör det, att inte våra politiker fattar detta? Varför byggs inte fler rymliga bostäder? Kvinnor ska heller inte föda barn efter barn och därmed hålla sig undan från språkinlärning och förvärvsarbete. 

  • Goneril

    "Barn läser inte idag" som någon allmän iakttagelse, det finns säkert goda hem där läsning uppmuntras och är självklar. Vad är för för konstigt resonemang, nämligen att det skulle vara autistiskt relaterat att ställa krav på 600-sidors läsning? Man blir mörkrädd när man läser detta. Håller mänskligheten på att retardera, är vi tillbaka på grottstadiet innan runskriften uppfanns? (Futark heter den för övrigt).                                                                                                                                                     Med läsvana läser man lätt en bok i veckan, 300 -500 sidor. Vi äldre bokslukare kan nog läsa mer än sä, är det faktaspäckad litteratur, historia till exempel, kan längre tid behövas. Det som skrämmer mig i resonemanget i tråden är det faktum att om några år ska 15?-åringen börja studera på universitetet och där kan jag lova att läsning krävs. Humaniora, till exempel, omfattar tusentals sidor per termin. Man gör inte sitt barn någon tjänst om man inte förbereder det, i första hand för gymnasiet och sedan för högre studier, genom att  ställa krav på läsning.            

Svar på tråden Kan en lärare ge för mycket böcker?