Kan en lärare ge för mycket böcker?

Läsning. Här talas om betygssystem, hur allt ska mätas och naturligtvis hur viktig läsningen är för att ta sig igenom studier och att uppnå resultat, detta är ingenting som ifrågasätts. Det jag vänder mig emot är att det lustbetonade med läsningen faller bort, det verkar här som om läsningen är en tråkig pliktuppfyllelse och ingenting roligt att se fram emot, en vinkling som jag protesterar emot å det livligaste.                                                                                                                 Böcker måste finnas därhemma, klassiker såväl som ungdomslitteratur, kanske deckare också om de är välskrivna. Vi som hjälpte till hemma, på landet, 60-tal, längtade till kvällen då vi kunde fortsätta att läsa de påbörjade böckerna. Hur skulle det gå för huvudpersonerna? Ja, jag vet, skärmtid, skärmtid. Nu tror jag inte att den förväntan inför en boks innehåll, till exempel Mästerdetektiven eller en rysk klassiker, kan mäta sig med skärmens dragningskraft. Synd om barn och ungdomar som inte får uppleva spänningen och samtidigt få en duvning i grammatik och öka sitt ordförråd!                                                                                                                                                                                       Tidigare åldrar: Det finns ingen särskild "läskod" som ska knäckas. Att lära sig läsa är ett mödosamt arbete, den ena bokstaven läggs till den andra, långsamt ljudande genom alfabetet. Jag i likhet med många klasskamrater som började skolan på 50- och 60-talen kunde läsa vid 5. Vissa ord förstod man inte men då fanns farmor och farfar där, generationsboende.                                                                                                             Slutligen: Ett stort hot mot läsning, för nöjes skull såväl som läxor, är trångboddhet. Den är även ett hot mot hälsa och välbefinnande rent allmänt. Jag har alltid haft eget rum, en plats att dra mig undan till. Här i rikets andra stad intervjuades en gosse om läxläsning och han svarade då: "Hur tror du att jag ska kunna läsa när vi bor åtta personer i en tvåa"? Nej, det är omöjligt, det förstår ju var och en. Där finns mycket av problemställningen inför den bristande integrationen.                                                                                                           Ungdomar måste få lugn och ro för läsning. Biblioteken har därvid en viktig uppgift, likaså borde läxläsning  erbjudas i skolorna efter avslutade lektioner. Om inte ungdomar fångas upp i tid blir det aktörer med kriminell bakgrund som gör det, att inte våra politiker fattar detta? Varför byggs inte fler rymliga bostäder? Kvinnor ska heller inte föda barn efter barn och därmed hålla sig undan från språkinlärning och förvärvsarbete. 

"Barn läser inte idag" som någon allmän iakttagelse, det finns säkert goda hem där läsning uppmuntras och är självklar. Vad är för för konstigt resonemang, nämligen att det skulle vara autistiskt relaterat att ställa krav på 600-sidors läsning? Man blir mörkrädd när man läser detta. Håller mänskligheten på att retardera, är vi tillbaka på grottstadiet innan runskriften uppfanns? (Futark heter den för övrigt).                                                                                                                                                     Med läsvana läser man lätt en bok i veckan, 300 -500 sidor. Vi äldre bokslukare kan nog läsa mer än sä, är det faktaspäckad litteratur, historia till exempel, kan längre tid behövas. Det som skrämmer mig i resonemanget i tråden är det faktum att om några år ska 15?-åringen börja studera på universitetet och där kan jag lova att läsning krävs. Humaniora, till exempel, omfattar tusentals sidor per termin. Man gör inte sitt barn någon tjänst om man inte förbereder det, i första hand för gymnasiet och sedan för högre studier, genom att  ställa krav på läsning.