Ni pojkmammor, är ni tillfreds med det?
Jag har tre söner , alla vuxna nu. Jag har aldrig saknat en egen biologisk dotter trots åren som gått . Jag har fostrat bonusdöttrar och hört många varianter på att det skulle dämpat mon egen dolda längtan etc etc men jag har ju aldrig haft nån längtan efter en dotter. Mina bonusdöttrar är fantastiska människor och jag känner mig hedrad att ha varit en del av deras liv men det har aldrig varit nåt substitut för egna barn.
Tvärtom tycker jag det är kul med triss i söner. Inte helt vanligt ändå.. folk med tre barn har oftast båda könen .