Ni mammor som bara har söner - är ni nöjda med hur det blev? Saknar ni att ha en dotter nån gång?
Har bara pojkar själv (eller bara och bara, men har inga döttrar) och ibland funderar jag på skillnaden om man haft en dotter också.
(Och nej, ni som bara vill svara och säga att ni har barn av bägge sort och att det inte är några skillnader, det är INTE ert perspektiv jag vill höra.)
Jag har en av varje och ja, jag är väldigt glad över det. Oklart varför egentligen, men det känns bara bra att ha både en flicka och en pojke. Mitt första barn är pojken och när jag väntade nummer två hoppades jag mycket på en flicka. Jag tror att jag hade fortsatt längta efter en flicka om jag "bara" fått barn av samma kön. Dock är jag väldigt nära min son och vi delar också intressen. Så jag har ingen bra förklaring till mina känslor. Älskar barnen lika mycket, vill jag tillägga.
Har du problem med känsloregleringen TS? Om folk bidrar med olika perspektiv, så tillför det väl ändå diskussionen något?
Någon gång kan jag känna saknad över att inte få uppleva hur det är att ha en relation med en dotter.
Jag skulle inte vilja byta bort någon av de två pojkar jag har och jag är väldigt glad över att ha just två pojkar. Jag gillar att vara mamma till pojkar och få en inblick i deras värld. Jag älskar också att se vilken nära och fin relation de har till varandra, en närhet som jag tror är ovanligare mellan syskon av olika kön.
Jag skulle inte heller vilja ha ett tredje barn men visst kan jag ibland känna saknad över att jag inte kan få allt på samma gång även om det är orimligt.