Ni pojkmammor, är ni tillfreds med det?

Det känns alltid så udda när någon menar att de är så glad för sina pojkar, för att flickor är så hemska. Alltså va? Det blir ju så sjukt. Hade du ogillat att få en flicka för att hon hade kanske tjatat om att få ha smink, eller..? Herregud.

Hur känner man ens behovet att behöva trycka ner tjejer (som grupp dessutom!) när det kommer till att förklara varför man gillar sina pojkar? Du kan vara glad över att bara ha söner, utan att klanka ner på döttrar. 

Alltså, du skriver ju att när du ser flickor blir du "som regel mörkrädd". Det känns som att ta i om du bara tycker att det är skönt att slippa att prata om smink, vilket du ändå kanske kommer behöva prata om med dina söner ändå. 

Så ja, skulle inte säga att det är jag som läser in något här. Kanske se över hur du uttrycker dig.