Ni pojkmammor, är ni tillfreds med det?

Åh, jag är så glad att ha mina tvillingpojkar även om de driver mig till vansinne. De är 12 år och när jag ser deras jämnåriga klasskamrater av motsatt kön blir jag som regel mörkrädd. Nog för att jag har diskussioner med mina pojkar men jag slipper uaf diskussionen om vad som är lämplig klädsel för en 12-åring! Slipper även diskussionen om Normal, Lyko etc som säljer diverse krämer och smink och skit som 12-åringar inte ska nyttja. 

Nej, jag är tydlig med att jag är glad över att slippa diskussionerna om det. Att du läser in att jag anser att flickor är dåliga ligger på dig!

Min moster fick två pojkar. Hon var en jättebra förälder till sina barn men bar ändå en sorg över att hon inte fick någon dotter. Det enda utesluter inte det andra. Om man låter saknaden efter det andra könet påverka de befintliga barnen håller jag med om den andra markerade meningen men är man en välfungerande person så kan man ha två saker i huvudet samtidigt. 

Eftersom det är "fulare" att vara farmor än mormor är det många som vill ha döttrar just av den anledningen. De är rädda att inte få vara involverade i framtida eventuella barnbarn. 

Sen känner en del att de inte kommer lika nära sina söner som sina döttrar, att sönerna har mer gemensamt med sin pappa  

Andra drömmer om mysiga shoppingturer, spa-dagar etc som pojkarna kanske inte är intresserade av. 

När jag var gravid med mina pojkar var jag helt säker på att det låg två flickor i magen. Jag var så säker att vi inte ens tänkte på pojknamn. På ett av de sena ultraljudet frågade barnmorskan om vi ville veta kön. Vi sa ok bara för att få känslan bekräftad. Istället hade vi helt fel. Det påverkade absolut inget mer än att vi behövde hitta nya namn. För någon annan hade det kunnat kännas som en katastrof just pga dessa förväntningar man kan ha.