• Anonym (Ensam i tvåsamheten)

    Separation

    Jag har nu efter en lång tids osäkerhet kommit till insikten att jag vill lämna min sambo, detta beslut har gnagt i mig länge, men jag har samtidigt tvekat. 
    Bland annat pga rädsla att inte ha den ekonomiska tryggheten längre,att plötsligt stå på egna ben helt efter att dela halva sitt liv med honom. 

    Men vi har inga intima stunder längre, han vill aldrig göra något med mig och vi pratar endast om praktiskta saker. Jag har efter många år av utvärndhet, blommat ut igen där jag känner livsglädje,där jag vill utvecklas, resa,gå på konserter,träffa vänner och ha kul.
    Min sambo sitter helst hemma.
    Känns som han inte alls har någon livsglädje länge. 
    Men hur tar man steget? Samtidigt som jag nu är helt säker på mitt beslut är jag rädd för att såra honom och tänker vart ska han ta vägen? De är jag ensam som äger mitt hus och han har även skrivit på ett papper att han inte kan kräva något av mig om vi skulle separera. 

  • Svar på tråden Separation
  • Anonym (Ensam i tvåsamheten)

    Fortsättning ,han har alltså via advokat och min bank skrivit under på detta,då han hade skulder när jag köpte huset vi bor i. Så han äger ju i princip ingenting,har alltid haft svårt att sköta ekonomi och har inget eget sparande. Utsn sitter när lönen för månaden är slut med tomt kontot.  Detta gör de ju inte enklare för honom att starta upp på nytt ensam . Och de ger mig dåligt samvete. Men har jag inte samtidigt rätt att vara lycklig mina sista år i livet ? 

  • Anonym (M)

    Ert liv tillsammans låter som att det har kommit till ett slut ändå. Man kan se det som att du gör honom en tjänst som avslutar, låter som att han skulle vilja men inte vågar. Vart han ska ta vägen är hans problem, en vuxen person ska kunna ta hand om sitt eget liv, du är inte hans vårdare eller förälder.

  • Dexter dot com
    Anonym (Ensam i tvåsamheten) skrev 2025-06-15 08:58:48 följande:

    Fortsättning ,han har alltså via advokat och min bank skrivit under på detta,då han hade skulder när jag köpte huset vi bor i. Så han äger ju i princip ingenting,har alltid haft svårt att sköta ekonomi och har inget eget sparande. Utsn sitter när lönen för månaden är slut med tomt kontot.  Detta gör de ju inte enklare för honom att starta upp på nytt ensam . Och de ger mig dåligt samvete. Men har jag inte samtidigt rätt att vara lycklig mina sista år i livet ? 


    Hans ekonomi är hans ansvar och han har ju haft många år på sig att förbättra sin ekonomi, skaffa ett sparande osv men valt att inte göra det så ha inte dåligt samvete!! Du kan ju dock vara schysst att låta honom stanna i ditt hus några veckor efter du avslutat relationen så han har chans att hitta nåt nytt. Gå ut och lev ditt liv !!
  • Tow2Mater

    Han bidragit till att ge dig ekonomisk trygghet så nu kan du ju hjälpa honom hitta en lägenhet. Har ni brytt er om att ställa er i bostadsköer under alla år?

  • Anonym (Basta ya!)

    Jag separerade från en sambo för många år sedan. Han tog inte livet på allvar och hade även lånat en del pengar av mig, jag satte stopp vid en viss summa.

    Jag fixade då en bostad i förväg med rimlig hyra så han hade någonstans att ta vägen (han hade inte råd att bo kvar där vi bodde men det hade jag). Mer än så kan man knappast begära tycker jag men gör du det är det väl snällt.

    Man kan alltid avsluta en relation, man behöver inget annat skäl än att man inte vill mer.

Svar på tråden Separation