Jag vill så gärna ha sex :(

Jadu, säg det, tror det är många faktorer. I början var jag väldigt blyg och vågade inte flirta som man skulle och jag hade dålig koll på hur man fick kvinnor intresserade. Var 25 när jag lyckades gå ut med en tjej första gången. Det ledde ingenstans men det var i alla fall ett steg framåt. En tjej till en kompis sa att jag var jättesnäll, söt och rar men inte typen man blev kär i. Dröjde länge innan jag förstod innebörden och vågade mera. När jag var 32 träffade jag en tjej och vi sågs några gånger. Vi började hångla och jag var så överväldigad att jag bara kände att jag ville säga att det var första gången jag hånglat och att det var fantastiskt. Tyvärr ledde det till att hon inte ville ses igen. Hon var inte pigg på att behöva lära upp någon. Ungefär samma hände när jag var 38 och träffade en kvinna som var 42, ensamstående mamma. Det kändes jättebra till jag tror det var 6e dejten, vi hade en fin romantisk dejt och slutade med att vi lagade middag tillsammans hos mig. Blev nervöa när det hettade till sedan och sa att jag inte gjort detta förut. Då blev hon helt tyst och sedan sa hon att hon inte ville börja om med någon som inte börjat alls. Och att hon tyckte att hon var för gammal för att vara någons första. Det blev ett svårt uppbrott för båda tror jag. Sedan dess har jag träffat 2 kvinnor till på enstaka dejter men inget som känts rätt för någon av oss. 

Jag hade absolut ingen aning då om att det kunde vara så fel då men det har jag insett senare, Hur hade du agerat i mitt ställe? Eller om chansen dyker upp igen, hur ska jag göra? Säga inget alls och bara låta första gången bli ett fiasko? Eller berätta men vid ett annat tillfälle? I så fall när?

Kan förstå att du blivit avtänd just då men hade det verkligen diskvalificerat honom från fortsatt dejtande? Det är ju inte så att han var en kass älskare som sket i din njutning. Kan förstå honom med även om han kanske borde nämnt det tidigare. Jag hade nog avbrutit också men med de känslor jag sannolikt haft efter flera dejter och en romantisk middag hade jag nog gett honom en ny chans i all fall och inte dissat honom helt. Tycker faktiskt lite synd om honom.

Det var iofs trevligt att höra att jag kunnat få en ny chans. Men undrar fortfarande hur jag skulle agerat eller hur jag ska agera nästa gång för att minimera risken att bli avpolletterad.

Som jag frågade innan, skulle jag inte sagt något alls om det trots att det utan tvekan skulle framgå? Eller borde jag berättat det fast i ett tidigare skede? och hur tidigt ska man i så fall säga det?

Ok tack! Du tror inte hon kommer att undra varför det blir som det blir? I så fall behöver jag inte oroa mig för det om det är ett icke-problem. Kanske bara jag som oroat mig i onödan.

Det är väl nästan självklart att första gången skulle bli fiasko i den åldern. I synnerhet om kvinnan är helt ovetandes. Det är nog naivt och orealistiskt attt ha andra förväntningar. Om det ens finns kvinnor som kan tänka sig oskulder i den åldern tror jag också det bästa är att säga innan. Han kommer förmodligen att vara nära att pissa på sig av nervositet. Du kan knappast förvänta dig annat.

Vad spelar det för roll om risken ökar från 98% till 100%? Det är ju så marginellt att det inte spelar någon roll.