Träffa hans baby mama

Du har alltså redan hunnit skaffa barn med mannen men inte träffat hans tidigare barn? Låter väldigt konstigt. Hur kommer det sig att du inte träffat dom innan?

Anledningen är att dom bor båda i två olika länder som är 10 timmar bort med flyg. Så det är inte det enklaste. Samt vi har försökt flera gånger men hans ex fru har alltid hittat på en ursäkt eller bråkat. 

Alla gör olika, min "bonusmorsa! fick träffa min son efter 6 månader - han var 9 då.
Rätt eller inte men vi har hållit ihop som särbos i snart 11 år och i höst sak vi bli  morfar och "bonus-mormor" Vi har hållit ihop genom högstadium, gymnasium. sommarjobb och lumpen.De trivs otroligt bra ihop oavsett det tog tid eller inte.
Fy fan vad jag känner mig gammal, hahaha
Men morfar känns inte lika gammalt som farfar ändå

Så exfrun och dottern ska komma till Sverige för första gången sen du kom in i bilden?
Så ni har försökt att få hit dom men hon då sagt nej?

Har din man åkt till där dom bor och besökt dottern?
har inte ni kunnat åka och hälsa på dottern?
Bodde alltså exfrun och dottern i Sverige och flyttade till ett annat land?
är det därför det är dom ska komma hit och ni inte åka dit?
eller förstår om du inte åkt men din man har väl kunnat åka till sin dotter.
Hur gammal är dottern?
landet dom bor i antar jag är mammans hemland, bodde din man med dom där eller i Sverige? 
Är han ifrån samma land?

I en del länder är inte skilsmässa acceptabelt och exfrun kanske inte har fått all info om hur din man levt här.

Är du gift? annars kanske inte exfrun ser dig som hans nya fru. Så är det i vissa länder.
Har dom skilt sig enligt lagen i det land hon bor?

forts
Svarade inte på din fråga,
Hur du ska hantera exfrun.
Tänker att du inte ska behöva hantera henne, när ni träffas behöver du bara vara trevlig och småprata artigt, antar att du inte behöver träffa henne mer än ett par gångar under vistelsen men att ni eller din man träffar dottern och umgås med henne under vistelsen, hur länge är dom på besök i Sverige?
Du behöver inte umgås med exfrun och din man får ta det med henne om att han och du nu lever ihop och har barn tillsammans.
Men att dottern är hans familj och att hon är syster till erat barn.
Måste vara jättejobbigt för din man att ha sitt barn så långt borta, 10 timmar med flyg och inte kunna träffa henne.
Kanske kan hon komma själv när hon blir äldre eller att ni eller din man kan åka och hälsa på henne.
Men han får ta pratet med exfrun och du bara vara artig när du träffar henne.

Vi är gifta ja och jag vet att dom är skilda då jag har till och med sett deras skilsmässa papper. 
Och ex frun + barnet kommer ej hit utan det är vi som reser dit. Han har viljat flera gånger att barnet ska komma till honom också men ex frun vägrar och har olika ursäkter. Samt barnet har väldigt svår autism och kan ej kommunicera ord, vilket är förståeligt att barnet ej kan sitta på ett flyg i så många timmar då.Men samtidigt så har ex frun inte heller viljat försöka eftersom hon vill ha han ska hälsa på henne också (han har erbjudit att flyga fram och tillbaka tillsammans med barnets för säkerhet) och därmed använder barnet som ett redskap för att hon ska kunna "leka" familj med honom. Eftersom hon är fortfarande i hopp att dom ska bli tillsammans igen - Allt har pågått i 5 år och hon vägra inse det.

Så det gör besöket med att träffa henne ännu jobbigare eftersom barnet har autism och ex frun måste följa (snarare älskar det) på allting och hitta på aktiviteter ihop så hon kan finnas där som ett support ifall barnet får ett utbrott som bara hon kan lugna ner hen på. Så det gör att jag måste alltid ha hennes flåsandes i nacken om jag ska träffa det barnet vilket gör mig illa till mods när man vet hur mycket hon försöker få honom tillbaka samtidigt som jag är förvirrad av henne när han hela tiden säger till henne på skarpen att han är ej intresserad.  

Så ni kan förstå min stress om hur jag ska bete mig och om hur jag ska vara eftersom jag har panik inombords av att träffa en sådan person som kommer se mig med hat och svartsjuka, samtidigt som hon kommer troligtvis inte vilja att jag kommer nära barnet. Min make har sagt å andra sidan att han kommer stötta mig och barnet är lika mycket hans, som hennes. Att han ber ej om hennes tillåtelse att vara tillsammans med mig utan han vill vi alla ska kunna komma överens för barnets skull. Samt att det är viktigast att barnen får träffas och knyta syskon relation.

Tuff situation för dig. Har de bott i Sverige eller är det en relation som varit i det andra landet? Alltså din man har bott och levt där. Om barnet är så gravt autistiskt så kommer ju umgänget aldrig att bli något vettigt. Han kommer ju inte att kunna vara ens pappa på deltid. Knyta syskonbarns? Barnet lär ju inte ha någon nytta av det och hur ska ett gemensamma knyta än ett svårt funktionsnedsatt barn som ni inte träffar särskilt ofta. Under de här fem åren hur ofta har han besökt dem själv? Inte för att jag tycker att man ska överge sina barn men det där ser inte ut att bli någon stabil relation. Han ska dock se till att bidra till barnets väl och ve. 

Låter kanske "gammalt", iaf äldre.

Man kan dock vara ung och ha barnbarn, två bekanta till mig var 36 respektive 38 när de blev mormor.
Själv var jag 53 när jag blev farmor.

Skit i åldern!

Så den här människan som du aldrig träffat men som ville ha din man för fem år sen. Hur vet du att hon är så hemsk, och hur vet du vad hon vill nu?

Ge henne en chans, behandla henne (och barnet!) som en människa. Jag tror inte du tjänar nånting att måla upp henne som ett monster.

Du har rätt.  Hon kanske inte är hemsk. Men från hur hon har betett sig hela denna period så ja, jag tycker hon är konstig. Jag kan förstå till en viss början att man har svårt att komma över ett ex då jag har själv en gång avslutat ett förhållande på 8 år. Trodde jag aldrig skulle bli lycklig igen utan honom. Men jag tog mig i kragen och fokuserade på läka mig själv vilket resulterade att jag kunde hitta min make en dag. Att hon ej kan släppa honom trots har gjort klart för henne flera gånger är enligt mig patetiskt men sorgligt. Och jag har sett hennes sms konversationer där hon upprepande gånger frågar honom om hon kan få honom tillbaka eller om hon betyder något för henne trots han gång på gång säger han vill ej diskutera sånt snack med henne eftersom han är ej intresserad och han är lyckligt gift.  

Har han skaffat barn med dig utan att du ens träffat hans tidigare barn? Träffar han inte heller sina tidigare barn? 

Som sagt stort avstånd och såklart han träffar sitt andra barn.  Dock inte varje vecka då en biljett kan kosta upp till 10k per gång eller mer. Det är inte ekonomiskt att göra det varje vecka, oavsett om han så pass hade viljat. 
Och ja jag blev gravid före jag har träffat hans andra barn. Det var en oplanerad graviditet men vi välkomnade hela situationen med glädje. Samt oavsett om jag hade blivit gravid före eller efter har ibgen betydelse.  Det är inte som om man behöver tillåtelse av dom andra av att få fortsätta din graviditet typ. Utan nu är situationen speciell och jag hade skitit i hans ex totalt om det inte vore att han har ett barn ihop med henne med ett handikapp. Jag vill bli bemött på ett positivt sätt och därmed söker råd kring det eftersom jag vet att exet kommer ogilla mig utan anledning.

Jag tänker att du, på ett sätt, är vinnaren här. Inte så att det är en vinstlott att få hänga med ditt mans ex på semestern, men ni vill båda ha samma man och han har valt dig. 

Kanske känns det lite lättare om du har det i bakhuvudet. 

Exakt VAD är det du oroar dig för här egentligen? 

Din man och du är lyckliga och har ett stabilt äktenskap och han har åtskilliga gånger under åren satt ner foten mot exet och sagt tydligt nej på hennes inviter. 

Låt henne kråma och fåna sig då på ert besök. Det är ju hon som visar hur patetiskt sorglig hon är då  i sina försök.   

Han vill ju inte ha henne. Så vad är du orolig för ska hända?  Om du beter dig lugnt och sansat, erbjuder henne lite hjälp vid utflykter och är den vuxna här så kommer hennes påhitt  bara falla platt.  

Instämmer.

sen är det inte säkert att exet beter sig så som han sagt. Ett barn med npf som inte verkar träffa sin pappa speciellt ofta mår givetvis bättre om mamman är med vid möten och utflykter. 

försök ha öppet sinne för att lära känna mamman och barnet så ni kan skapa en trygghet för alla inblandade, detta främjar framtida umgänge.

ps vad är det för dålig förälder som flyttar 10h flygresa bort från sitt barn (med special behov) och sen snabbt börjar bilda familj med någon annan där? 

Vem har sagt att det var han som lämnade dom genom att flytta 10h flygresa bort? Varför tar man förgivet att det är mannens fel alltid? Han kanske var den som tog initiativet att vilja göra slut med henne som ledde till skilsmässa ja, men det är inte han som valde att resa bort. Det gjorde hon. Inte min make. HON. Och han vill finnas där för barnets skull, har jag nämnt förut. Men hennes resonemang är då att dom ska fortfarande vara tillsammans om det ska vara så. Och varför ska han behöva bli tvingad till det? Tänk om det var omvända roller att mannen tvingar kvinnan till förhållande för att se sina barn dagligen? 
Och när är det då rätt tid för att träffa någon ny person som småningom leder till fler barn? Ska min make eller andra personer som varit i förhållande och fått barn  förut i fråga, förbli barnfria tills deras ex säger att det är okej? Eller innan deras ex får barn med någon annan person? Samt om det är så snabbt att bilda ny familj med mig, hur lång tid skulle han ha väntat? 10 år? 20 år? Våran graviditet var inte ens planerad men vi accepterade den när den kom och välkomnade våran överraskning . 

Men det är inte konstigt att anta detta när du inte delar detaljer. Om dom bodde i sverige när dom skilde sig så är det inte så lätt för mamman att ta med sig barnet och flytta utomlands utan att bryta mot lagen. Någonstans måste han ha godkänt flytten eller gett upp gemensam vårdnad om barnet.

utan att ha träffat hans ex och hört hennes sida av historien så kan du inte vara säker på att det han berättar är sant. klart att han vill få det att låta som han är maktlös i denna situationen inför dig och andra. Få män erkänner högt att de övergett sina barn eller klantat sig gällande vårdnad.

Jag säger så här - bakom en skärm med olika länder mellan sig är det lätt att vara kaxig och i synnerhet om hon också sitter och är svartsjuk samtidigt .

Men när ni väl träffas kommer inget av det synas för det vågar hon inte  eftersom hon vet att ni båda ser och hör vad hon gör och hon vill ju framstå som den normala av er...  

Hur är det med din egen självkänsla/självförtroende och svartsjuka?  Har du kanske själv egna hjärnspöken i sammanhanget som ställer till problem i er relation?  Litar du på din man?  Är du orolig för att han ska hoppa i säng med henne eller vad bottnar din oro i egentligen?