Förälder med barn - mycket att göra..

Nu var det några år sedan jag var småbarnsförälder. Men jag tror det bästa man kan göra är att möta barnen "där de är".
Alltså att inte avsätta tid när det passar en, för att göra saker man själv hittat på. Utan att lägga saker åt sidan när barnen behöver det och göra sådant som de gillar. På så sätt skapar man bättre möten.

Oja. 

Hur barnen påverkas beror ju helt på vilken nivå vi pratar om. Jag tror i princip varenda förälder emellanåt är trött, överväldigad och stressad, och har tankarna på annat håll. Fullt mänskligt och inget barnen lär fara illa av. Jag tycker det är väldigt lätt att få dåligt samvete som
förälder, men det är nog ofta i onödan. 

Men det bör ju såklart varvas med närvaro, lugn och tid ihop. Och för den delen att be om ursäkt om man överreagerar, ta ett djupt andetag och lyssna in osv. 

Är problemen stora behöver man överväga att göra nåt åt det. Finns utrymme att gå ner i tid? Dra ner på måsten som en aktivitet mindre, minskad ambition i hemmet, involvera barnen mer (eller mindre) i vardagen? Osv. 

Känner igen mig väldigt mycket. Jag tror det ligger i vår natur att känna att vi inte räcker till som föräldrar. Vi vill mer än vi kan åstadkomma.

Så känner nog alla. Nu har jag lyckan att kunna vara hemmaförälder med yngsta på 3 år, men de större tonåringarna har jag jobbat heltid och även skiftarbete i perioder.

Jag brukar försöka involvera barnen i matlagningen så får vi automatiskt lite kvalitetstid, vi går även på promenad hela familjen varje kväll tillsammans, varje dag är inte de äldre med då de kanske hänger med kompisar istället, vi bakar något varje helg, inte alltid sötsaker men något, den här helgen ska vi göra nyttiga havremuffins som kan ätas till frukost i veckan tex. Vi försöker också ta tid och spela något sorts spel tillsammans, typ yatzy om lillen ska vara med men ibland kanske han får titta på film medan vi spelar monopol. Min man jobbar långa dagar och är borta hemifrån 6.30-18.30 mån-tors, han jobbar även fysiskt och är helt slut när han kommer hem, vilket då resulterar i att barnen får sin ordentliga kvalitetstid med honom på helgen

Är man aldrig närvarande eller leker med sina barn så minns dom säkert det men ingen har all den tid den vill ha, man måste liksom jobba för att ha tak över huvudet och mat på bordet, det handlar inte om hur mycket tid du spenderar med barnen utan mer om vad du gör av tiden, I takt med att barnen växer så är det olika saker de vill och behöver, jag kan lägga pussel i 4 timmar med 3 åringen men de äldre barnen blir överlyckliga över en biokväll en gång i kvartalet liksom

Som ensamstående på halvtid till en på 14 och en på 12,5 kan jag bara säga att jag tänker så mer eller mindre konstant. Nu tror jag att det är väldigt väldigt vanligt (och i viss utsträckning sunt, VISS utsträckning) och hör ihop med det du skriver om att vilja mer. Barn är oerhört förlåtande och tåliga och är du bara det där lagom diffusa "good enough" så tar de absolut ingen skada. Det viktigaste, som någon här ovan skrev om, är att vara närvarande, inte bara med kropp och att lösa problem åt dem, utan närvarande i sinne och känsla också så lovar jag att du är i hamn och dina barn en dag kommer att se tillbaka på det som att de hade det bra som barn.

Försöker aktivt hitta meningsfulla ögonblick här och var. Var lite spontan och säg ja någon gång om det inte är för galet. Det blir ofta ganska bra. 

får jag hoppa i vattnet när vi gjort ett ärende i stan och går längst vattnet till bilen? Ja men va fan. Varför inte! Vad gör det egentligen just nu. Det tar 20 min. Hoppa i plaska som en galning. Av med kläderna vid bilen och åk hem i min hoodie. Stanna bil på någonplats på vägen hem någon gång, bara för att.  Köp en glass. Gå 5-10 min. se på en anka. Jag ska hänga tvätt och lät lilltjejen leka med en plastback fylld med vatten på gräsmattan jämte. Min tvätt tog dubbel tid men det var tydligen det bästa på hela dagen. gör chokladbollar. det tar en halvtimma. Låt barnet vara med och göra någon syssla. Sysslan tar dubbel tid men oftast roligt. Igår tvättade vi bilen. Solen sken och varje gång jag spolade av bilen spolade jag av ungen som tjöt av glädje. 

Har inte sociqltjänsten kurser och program för att hantera familjelivet bättre. Frågan är vad det handlar om. Att jobbet eller barnen kräver för mycket?

Viktigt tråd,
För mig funkar det bra om jag är ute till någonstans med de istället att vara hemma. Blir jag hemma för att vila då blir det bara värre.