Ätstörd

Jag kan ta mig själv som exempel, när jag tränar intensivt, äter nyttigt och jag ser kroppen snyggas till så mår jag jättebra, jag tittar mig i spegeln och blir överlycklig när kläderna sitter bättre.... men mår jag bra? Helvete heller, javisst så blir jag ju gladare när jag känner mig snyggare, men sen då, ångesten i grunden finns kvar, den kommer så fort jag slutar fokusera på kroppen, så visst mår jag bättre för stunden, men hållbart är det inte och jag kommer på mig själv ibland att tänka att jag kanske ska skippa lunchen så blir jag ännu smalare (jag är smal men inte underviktig, har hyfsat vältränad kropp), jämför mig med folk som jag vet är alldeles för smala osv. Jag vet att detta inte är sunt så försöker hitta en balans, gymma kanske 3 dagar i veckan istället för 2 gånger om dagen, det är bra att ta hand om sig men det får inte gå till överdrift, balansen är viktig

Jag har också märkt att när det är stora saker i mitt liv (har en jäkligt rörigt situation just nu) så är det just mat och träning som jag lägger all fokus på istället, det kanske är något som jag behöver ta tag i att göra som är jobbigt för mig och tar emot, då smiter jag iväg och tränar istället, även om livet är på väg att rasa så ser jag bra ut typ, inte sunt och jag vet att jag borde gå och prata med någon om detta