Ätstörd
Anonym (Funderar) skrev 2025-07-27 09:15:42 följande:
Jaja vi kan konstatera att jag är helt galen, det var inget nytt för mig. Men det är fortfarande inget som någon annan vet om, vore det SÅ illa skulle folk runt om kring mig säga att jag är ätstörd och behöver hjälp.
Men nu har jag flera veckor framför mig fri från våg och kalorier och fixar jag det kan man konstatera att det här inte är ett problem.
I över 20 år avskydde jag mig själv och min kropp. I över 20 år funderade jag över minsta matbit som gick ner. Jag fick ångest om jag blev sjuk, för då kunde jag inte träna. Magsjukor gick bra, för då åt jag inte och gick ner i vikt.
Sen fick jag barn och insåg att jag inte kunde leva på det sättet. Min dotter ska inte ärva min ätstörning. Hon ska inte ärva ångesten och skräcken dagarna innan mens när kroppen samlar vätska och byxorna sitter lite snävare. Hon ska inte ha hjärtklappning när hon ska sätta på sig ett par byxor hon inte burit på ett tag, för tänk om de sitter tajtare än innan. Hon ska inte hata sig själv.