Ätstörd

Verkar inte kunna citera båda dina svar i ett. 

Jag vet inte vad jag flyr ifrån, flyr jag ens? Andras besvikelse kanske? Tror bara jag försöker hantera allting så bra som möjligt med vad jag har. 

Ja, jag har som förstått att jag säkert skulle få valuta för pengarna hos en psykolog. Men det är ju jävligt läskigt, för det första ska hela jag raseras och så ska jag behöva förklara åt alla att jag har fejkat hela min person med kontrollbeteende. Just nu, exakt just nu, känns allt enklare att göra än DET. 

Jag äter multivitamin för att minska risken för brister.

Jag tar in vad folk skriver, jag gör det verkligen. Det känns bara jävligt läskigt och jag tänker hela tiden att jag nog kan lösa det på något sätt (utan vård) men jag inser att alla lösningar jag har fortfarande innebär kontroll så jag antar att de inte duger. 

Jag hittar ingen onlinespykolog som tar emot ätstört beteende mot vanlig patientavgift. Det finns ju för ångest men det kanske är tillräckligt?

Tror ni man verkligen behöver gå in på hur jag kontrollerar ångesten? Kanske bara nämner vissa saker? Tanken på att bara nämna ångest och utelämna annat känns lättare. 

Jag tror jag ska ta och varva ner och låta detta mogna ett tag, vc har ändå typ sommarstängt. Gjort en hel del tester på internet om ångest, tvång, ätstörningar osv och inget visade något allvarligt. "Lindrig ångest", "scoff 1 av 5".Tar jag det till hösten hinner jag landa lite i tanken att söka hjälp.

Jag fortsätter i denna sjuka tråd istället för att skapa något nytt och hoppas nya läsare hittar till detta inlägg direkt.

Jag kan nog utan problem äta för kaloribalans men jag vill veta att det är just det jag gör och inte äter mer. Det är bara en fråga om var jag sätter gränsen. Jag äter ibland mat som jag inte vet vad det innehåller men då tar jag höjd för det, nu är det flera veckor det handlar om, det är svårt att ta höjd för att varje dag äta så. 

Så jag tänker att en gräns skulle kunna vara två portioner om dagen, blir det då för mycket en dag så jämnar det ut sig en annan dag. 

Men jag kan inte få hjälp just nu oavsett om jag vill det eller inte och just nu behöver jag se till att semestern blir dräglig och genomförd. Har jag inte en säker mängd mat jag kan äta kommer jag behöva överkompensera för att ta höjd för osäkerheten. 

Jag är ledsen om jag gjort någon obekväm, det var inte meningen.