Ätstörd

Vården har inte stängd vara för att det är sommar. 
Sanningen är den att du vill inte ha hjälp eftersom du inte ser att du har en ätstörning. 

Vad spelar det för roll om du skulle gå upp något kilo? Bryter tredje världskriget ut eller är din framtid förstörd över något ynka kilo?
Fundera på det.

Ätstörningar ÄR kontrollbehov...

Du har tidigare pratat om att utan kontrollen tappar du hela din identitet men jag förstår inte hur du tänker där. Din ätstörning är inte din identitet utan en bieffekt som ingen gillar. Ingen vill att du ska ha kvar den. Förutom du.

När du startar nya trådar för att få medhåll i din ätstörning. Ja. Det är inte bekvämt att se dig lida.

Inte bra för folk som inte förstår att en sån variation är helt normal= ätstörda personer.

Så vad händer då?

Imorgen kan du mycket väl ligga -0.3kg eller +-0kg.

Att pendla några gram per dag är NORMALT. 

Hur fan ska folk kunna se något som du tydligt inte visar... Tror inte att denna tråd är bra för dig för allt vi säger vrider du till vad du vill höra.

Nej, du kommer återgå till allt destruktivt direkt när du kan och må jävligt dåligt under denna tid för... ingenting. Det är inte värt det.

Om det enbart handlar om kontroll, varför är du då inte rädd för att äta mindre än din kropp behöver?

Detta stycke visar så tydligt på att du faktiskt har ett problem. Att det är ätstörningen och kontrollen som styr dig, inte du som styr ätstörningen. 

Att du mår dåligt av att läsa det vi skriver är ju för att du, innerst inne, vet att det du håller på med varken är friskt, normalt eller bra, men ångesten och ätstörningen har dig i ett sådant grepp att du mår dåligt av det hela istället för att be om hjälp. 

Det är inte normalt att få ångest över +0,3kg på vågen. 

Snälla, söta, rara, älskade TS. Försök att ta tag i din ätstörning när du kommer hem från semestern. Försök vara ärlig med vården. 

En nyfiken fråga, du behöver absolut inte svara på det hela:

Du skrev i ditt huvudinlägg att du är normalviktig, men vad väger du, hur lång är du och ungefär hur gammal? Anledningen till frågan är om du verkligen är normalviktig till din längd eller om det är ätstörningen som talar när du säger det.

Ju mindre du äter, ju mer tror kroppen att det pågår en hungersnöd och drar ner på förbränningen. Men om det pågått ett tag och du behöver väldigt lite mat, så kan du få näringsbrister av olika slag. För man behöver äta lite mängder för att få i sig nog av vissa näringsämnen.

Bantarens paradox, ju mer du drar in på maten, ju mindre förbränner du. 
Man blir också mer sugen på att äta jättemycket av något då. 

Förmodligen så vet din sambo redan. 

Om han inte vet så skulle du kunna säga att du är lite nojig för att gå upp ivikt, att du funderar mycket på det. Då kommer han förmodligen att sedan se det på hur du förhåller dig till mat.

Men det här är ändå ett problem som huvudsakligen gäller dig själv. Dra inte in honom i ditt kontrollbehov och ett bekräftelsebehov på att du inte har gått upp i vikt. 

Det är mest mellan dig och en terapeut. Men ta stöd av honom om du genomgår en behandling sedan och behöver någon som hjälper dig att låta bli att kontrollera så mycket. 

Ser han inte att du håller på och väger maten och vägrar göra avsteg från "dieten" eller inte vill gå ut och spontanäta?