När en långvarig familjevänskap tar slut

Jag skulle ringa din väninna och ses bara ni två och prata ut ordentligt. Hon verkar ju ändå villig att öppna sig . Säg att du saknar henne och framförallt tryck på att barnen saknar sina kompisar. 
Om ni inte kan ses som vanligt så kanske det fin?ns möjlighet för barnen att ses nån eftermiddag? 

Om hennes man är den som styr så handlar det nog inte om något personligt utan om att han ser nya chanser att få fördelar av någon annans familjeliv.  Ni är kanske inte så "användbara" längre utifrån vad han anser. 

Men prata med henne och se om du iallafall kan få nån form av avslut så du slipper undra och att barnen kan få en förklaring.  

Och..  viktigt... om dom har ett äktenskap baserat på hans dominans behöver hon veta att det finns folk som ser och hör och finna där om skilsmässan ska kunna bli verklighet.  Hon kanske är nedtryckt och rädd? 

Tack, Elisabeth. 
Tack för väldigt bra förslag. 

jag ska nog göra så faktiskt; försöka att ses på tu man hand och prata. Det stämmer att hon är villig att öppna sig och vi har annars en väldigt öppen dialog kring saker som händer i livet. 

Det handlar nog inte om något personligt, du har rätt. Jag har öppnat upp för att prata, om det skulle vara det. Men det kan nog vara som du skriver.. att vi inte är så ?användbara? längre. 

Vi har sällan setts på tu man hand och om vi gör det, så kan han ringa 2-3 ggr under en middag. Jag vet inte hur jag ska ta upp det här, då jag inte vill döma.. men när hon själv tog upp om skilsmässa, så satte jag ord på det jag tyckte mig se; kring humör, kort stubin och tålamod. 

Han ger ifrån sig alla varningstecken på kontrollerande man. 

Jag skulle inte överge henne som vän i första taget. Det är med största sannolikhet inte hennes val att minska på erat umgänge.

Gissar att hennes man blev störd av att någon annan kom med ett förslag, han vill ju bestämma allt, att hans fru gillade förslaget var nog spiken i kistan. 
Försök fortsätta hålla kontakten med henne. Gör det dock lugnt, inget prat om att prata ut osv eller påtryckningar om att det måste bli som förr.
Föreslå att hon och du tar en kopp kaffe eller promenad

Det kan ju vara så att din väninnas kontrollerande man märkt att ni sett och förstått mer om hans och fruns förhållande och hans eget ibland egendomliga uppträdande än vad han finner behagligt. Samt att din man kommit med förslag som tilltalat hans fru, det kanske han inte tålde. Därför styr han bort från umgänge med er och söker nya jaktmarker.
Bra förslag att du bör ta kontakt med väninnan utan att blanda in maken.

Annars händer det att även långa vänskaper tonar ut och tynar bort. Det har hänt mig och min man. Vi var sedan studietiden mycket tillsammans med ett annat par och hade mycket roligt ihop trots att det var mer än 30 mil mellan oss. Så hände en sak i deras familj, ett av deras barn råkade i klammeri med rättvisan och det skrevs rätt mycket i pressen om det. Då började kräftgången för vår vänskap. De orkade inte med våra försök att hjälpa, skämdes kanske, ville inte ses mera. De bytte jobb och flyttade långt norrut. Numera är vi på julkortsstadiet. Sorgligt!

Jag tror att du sätter fingret på något viktigt här; att vi har sett och förstått mer kring deras relation än vad som känns behagligt. I vanliga fall har vi aldrig sagt något eller ens så mycket som visat vad vi har tyckt om hans beteenden. Förrän för något år sedan, då han helt sonika bara drog hem utan så mycket som ett ?hej då? efter några veckors semester tillsammans. Där började allt. Och det var enda gången jag frågade: ?..Men varför säger ni inte ens hejdå?? När min vän senare ventilerade kring sitt mående och sin relation, så erkände jag lite försiktigt att jag tycker mig uppleva att han har ett svängigt humör och ett kort tålamod. Detta sa jag inte: att han är stressad och rastlös på ett sätt som stressar hela hans omgivning. 

Jag vill inte påverka henne, så jag håller låg profil. svårt att veta om man ska stanna kvar eller släppa Fagervik vänskapen. 

Tråkigt att höra om era vänner också, och att en sådan kris gör att man hellre väljer att flytta ifrån allting istället för att ta stöd. Det kan nog vara som du säger, att de har känt skam och att den skammen har gjort det svårare att söka stöd. Det här är väl en del av livet, ser jag, men det gör ont. 

Såg att *Fagervik tog sig in i meddelandet, haha 
=släppa taget om vänskapen, skulle det stå