Förfärlig ångest och nedstämdhet

Stackare lider verkligen med dig. Första tiden i en graviditet är hemsk och det går verkligen inte att föreställa sig när man inte
är där själv. Jag går in i V.22 idag och mår tack och lov väldigt bra nu! Men jag mådde fruktansvärt i början, så dåligt att jag känner att jag inte fixar det en gång till. Men med det sagt är det helt normalt att känna som du & troligtvis kommer du framöver även glömma bort dessa känslor (naturens sett att se till så det blir syskon) :) Håll ut några veckor så kommer det sakta men säkert vända och du kommer må bra igen. 

Tror det bästa man kan göra i ditt läge är att vara lugn i tanken att det är fullt normalt att känna som du gör. Ens vanliga jag kommer återgå, men viktigt att tillåta sig själv att må som man gör och vila. Det är kaos med hormoner i kroppen i början, men det kommer stabiliseras. Även om det känns som
en evighet när man är i det kommer tiden gå snabbt ♥️

PS. detta är mitt andra barn och denna gången var jag verkligen öppen till nära & kära att jag var ett vrak, nästintill psykfall i början. Men det var så många runt om mig som bekräftade att de känt likadant i början. Första trimesteen är enligt mig det absolut värsta. Även om det är tungt i slutet, mår man så mycket bättre psykiskt och det hemska illamåendet är borta, dessutom är man ju så nära målet.