Sockerberoende

Det som funkar för mig är att ha en plan B hela tiden.
Men jag känner mig själv, jag vet precis i vilka situationer jag dras till socker och snabba kolhydrater.
Som ovan skrev, när man stressar kroppen och behöver energi så är det en quick-fix att mula in 15 marshmallows i munnen för att dämpa det. Men är det bra i längden? Svar nej.
Varken för kroppen/vikten eller för det faktum att man "inte klarade" att hålla sig. Dubbelminus.

Jag vet tex att tristess gör att jag börjar gå i skåpen. Så jag försöker att inte ha saker hemma alls och har jag det, pga inför högtider eller liknande så undviker jag köket. Får jag lust att gå och kika så ser jag till att göra mig sysselsatt med något så att jag varken hinner tänka på det eller rent praktiskt besöka köket.
Jag "nudgear" mig själv till annat.

Sen ligger förstås i botten att lära sig förstå och hantera (och kanske med terapi jobba på) känslorna och vad som gör att det blir så här. Men det sker parallellt, i alla fall för mig.