• Anonym (Vilsen mamma)

    Jag kan inte välja

    jag lever med en man sedan tio år tillbaka. Vi har två fina barn ihop. dom senaste 5 åren (egentligen sedan vår första kom) har våran relation varit så svår. Vi har alltid haft en djup kontakt, nästan elektriskt mellan oss men så checkade han ut totalt. Jag har ensam gjort allt jobb hemma med hushåll,  hus, barn, relation. Han har i princip tittat in i sin telefon senaste åren känns det som. 


    Jag har i perioder bara överlevt och ibland tagit upp det som jag ansett varit fel i vår relation. Noll respons. Ytterst sällan genom Åren har vi ändå hittat varandra för någon kväll eller så sen har han checkat ut igen. Jag har varit väldigt ledsen och känt mig överkörd, utnyttjad och allt där emellan. Han har varit så arg, sur, tjurig, oansvarig och väldigt ego. Efter år av övervägande så bestämde jag mig för att jag och barnen är värda mer och jag skulle lämna honom. Vi bestämde att han skulle flytta ut, vilket han gjorde i 5 dagar och sedan var han tillbaka igen. Bestämd om att vi ska fixa det här, han ska bli bättre, barnen skall få mer uppmärksamhet och jag mer hjälp i hushållet. Jag kunde ju inte neka honom att bo i sitt hem så jag har accepterat att han kom hem igen och välkomnat hjälpen. Jag kraschade och blev väldigt utmattad så fort han började hjälp till här hemma. 


    Nu har det gått 3 månader och han är super bra, snäll/ omtänksam/ hjälpsam och en bra pappa. verkligen en kovändning och jag är i chock fortfarande känner jag. Här har man pratat och tjatat i flera års tid och ingenting har hänt, jag har diskuterat om att gå isär i flera år men ändå har det inte tagits på allvar förens nu.

    nu till det problematiska, jag har sagt till min man att vår relation är på paus. för jag behöver andas och fundera på vad jag vill. Att överhuvudtaget ta steget till att lämna har tagit mig flera år. Jag har älskat honom så mycket genom åren. Jag är helt utmattad. Vi lever ihop för det är svårt att hitta boenden men också för att kunna vara bästa föräldrarna till våra barn. jag behöver verkligen hans hjälp för jag orkar inte två barn ensam alls just nu efter allt som varit.

    men utöver allt så har jag gått och blivit stört förälskad i min bästa vän, En 30!! År äldre man. Som älskar mig lika mycket tillbaka. Han vill leva med mig och jag vill alltid ha han i närheten. Hans lugn och trygghet är så viktig för mig. Känner mig så sedd och viktig och som en bra människa i närheten av honom. Vi har startat en sexuell relation som funkar toppen. Men man kan väl inte leva med någon som är 30 år äldre? Snart ska gå i pension och här står jag i småbarns åren helt vilsen. Han har erbjudit sig att hjälpa mig med allt. 

    min man känner till min bästis men vet ej om att vi har startat en djupare relation. min man är väldigt ledsen och har mycket ångest för att jag vill ha paus för att fundera.


     


    hela mitt liv är upp och ner, och jag vet inte vad jag ska välja. Min man och min fina familj (också rädd att han ska falla tillbaka till gamla vanor) eller min bästa vän som är så mycket äldre men är så mycket tryggare?

    jag förstår att jag måste välja och att detta är fel mot dom båda.. nu har jag visserligen varit helt ärlig mot min bästis men inte mot min man.. vad ska jag välja? 



    vh, vilsen mamma 

  • Svar på tråden Jag kan inte välja
  • Anonym (Tänk!)

    Den 30 år äldre mannen kan smickra och lova dig vad som helst nu. Men faktum är att han är 30 år äldre och det kommer att märkas mer och mer. Han kommer att åldras snabbare än dig och du kommer att stå där med ytterligare en person som behöver din hjälp och omvårdnad. Nä tänk dig för. Lev själv ett bra tag, man behöver inte stressa in i något, det brukar aldrig bli bra.

  • Anonym (Syren)

    Jag lämnar moralaspekten för nu och försöker fokusera mer på hur man mår under en utmattning och hur barn mår av en skilsmässa:

    Att vilja fly i nuläget är naturligt. Din hjärna försöker skydda dig mot något som den känner har varit väldigt dåligt för dig.

    Att i det läget bli attraherad av någon annan är inget konstigt heller och troligen känner du att du kan få koppla av med den mannen, släppa kontrollen och slippa konfrontera verkligheten. Du har valt ett ovanligt sätt att få hjärnvila på men jag lovar att det finns andra sätt också.

    Det är kliché men också forskning att rörelse, fin natur och frisk luft gör bra saker för en utmattad hjärna. Själv kunde jag gå runt på trädgårdsbutiker i timmar och började odla på balkongen hemma. Det som växte och levde påminde mig om att vissa saker måste man ta hand om, annars tar de skada. Men även att tiden är kort i livet. Man måste välja vad man satsar på för man kan inte göra allt och ingen har energi till allt.

    Dina barn kan inte välja. Oavsett vad du gör kommer de att vara beroende av dig många år till, och tidpunkten när man skiljer sig har en rätt stor inverkan på barns psyke, i något fall kan det t.o.m. färga hela deras liv. Jag själv har kommit fram till att skilsmässa med barn i grundskolan inte är så bra. Det kan bli att deras värld rasar, och en massa huttlande med prylar fram och tillbaka vid vv boende som försvårar deras skolgång, aktiviteter och framgång. Känslor kan omfatta allt från övergivenhet och dåligt självförtroende till aggression och avståndstagande.

    I tonåren dömer barn ofta föräldrar hårt över sådant som otrohet och att bli tillfälligt försummad för en ny relation. Samtidigt förstår de bättre att de inte själva är skuld till uppbrottet. De har bättre förutsättningar för att klara av det praktiska runtomkring och kan själva hålla kontakten och göra planer med båda sina föräldrar, vilket minskar känslan av maktlöshet när deras tillvaro vänds upp och ner.

    Den äldre mannen kan vara hur bra som helst, men han kommer inte att vara densamme när han ska hantera dina barn i vardagen, och vardag kommer det att bli. Är han så mycket äldre kommer han att ha andra värderingar runt hur barn ska uppfostras och bete sig och det kommer nästan garanterat att bli tjafs och skillnader mellan hushållen. Inte minst kan han när som helst drabbas av någon krämpa som gör att han blir trött och behöver särskild hänsyn, och du riskerar om bara några år att bli hans sjuksköterska.

    Sen finns det de som säger att om en kvinna inte kan välja mellan två män så kanske hon inte ska välja någon av dem, på ett tag.

    Det finns också kvinnor som konstaterat att de inte trodde det från början men att de efter något år faktiskt mår bättre och har det enklare med ensamt ansvar för två barn, än att ständigt tyngas ner av irritation över en man som skitar ner för två och lovar göra saker men aldrig får tummarna loss eller ofta tappar bollen med sånt som rör barnen (skolmöten, läkartider, träningar osv) så det blir extra besvär med det mesta.

    Jag tycker du borde gå till en kurator eller psykolog (finns via större VC) för att reda ut mer vad du vill med ditt liv. Den genomsnittliga tiden för en kvinna att besluta sig för separation är fyra år så du är inte ett dugg onormal där, men du har gett partnern många många chanser att dra sin del av vikten hemma och du har själv gått i väggen medan du säger att han inte har hört dig. Om du drar nu kanske han paradoxalt nog blir en perfekt partner till någon annan, men frågan är om hans uppryckning kommer att vara. För han vet ju att du har stått ut i många år innan och då blir det lättare att falla tillbaka. 

    Lyckas man inte lägga grunden rätt från början i relationen och har en man som också vill ta sitt ansvar i hemmet är det svårt att få honom att ändra sig till lika fördelning senare.

  • Shameless

    Är ju inte säkert att ditt ex vill ha dig tillbaka när/om han får veta om gubben du har sex med. 

  • Anonym (ABC)
    Anonym (Tänk!) skrev 2025-06-29 10:25:25 följande:

    Den 30 år äldre mannen kan smickra och lova dig vad som helst nu. Men faktum är att han är 30 år äldre och det kommer att märkas mer och mer. Han kommer att åldras snabbare än dig och du kommer att stå där med ytterligare en person som behöver din hjälp och omvårdnad. Nä tänk dig för. Lev själv ett bra tag, man behöver inte stressa in i något, det brukar aldrig bli bra.


    Håller med
  • Anonym (Mnv)

    1,  Bättre att du lever själv än att vara med  den pensionen, du är ju små barnsmamma, hur tror du Att det här kan vara bättre för dig? Tänk att du kommer vara ensam ansvarig  för barnen om du lever med den där äldre manen. 

    2,   Vem vet om din man har lärt sig från erat tidigare live och uppfostrar sina barn på ett bra sätt och fortsätta respektera dig genom resten av livet. 

    Jag råder dig att du ger din man en chans till för dina barns skull. 

    Lycka till!

  • Jimmy75
    Xenia skrev 2025-06-28 17:44:14 följande:
    "Jag kunde ju inte neka honom att bo i sitt hem så jag har accepterat att han kom hem igen och välkomnat hjälpen. Jag kraschade och blev väldigt utmattad så fort han började hjälp till här hemma. "
    Alltså i fem år har du skött barn, hushåll och hus medan han betett sig som en lat tonåring eller som en inneboende med noll ansvar förutom att betala sin hyra.

    Jag tycker du borde lämnat honom långt tidigare. Min kärlek skulle då tagit slut under dessa omständigheter men du tycks ha älskat honom på gamla meriter.

    Varför kan du inte neka honom att "bo i sitt hem"? Den som behöver bostaden bäst har rätt till den, och det verkar ju vara du eftersom du ensam haft ansvaret för barnen i flera år.

    Altså har du öht några känslor kvar för din man?

    Jag tycker du ska sparka ut honom. Men inte för att för den skull  flytta ihop med en 30 år äldre man. Att du så plötsligt blivit kär i din  vän låter som en flykt.

    Du skriver att du fått sköta allt ensam i många år, men nu tycks du inte klara dig utan en man?

    Välj ingen av dessa män. Välj dig själv och barnen. Försök att leva ensam med barnen. Du får väl gemensam vårdnad med pappan men kan ändå försöka få barnen större delen av tiden.

    Den äldre mannen kan du behålla som vän (with benefits) men absolut inte flytta ihop med. Det blir  bara rörigt för barnen. Och om ni gör slut (vilket kommer att ske förr eller senare mtp åldersskillnaden) så får barnen uppleva ännu ett uppbrott.
    Att hon kan ha skäl (i brist på bättre ordval) att lämna mannen är inget konstigt, men förklara väldigt gärna varför hon skulle ha som målsättning att barnen ska bo mest hos henne?
  • Anonym (Plus och minus)
    Anonym (Tänk!) skrev 2025-06-29 10:25:25 följande:

    Den 30 år äldre mannen kan smickra och lova dig vad som helst nu. Men faktum är att han är 30 år äldre och det kommer att märkas mer och mer. Han kommer att åldras snabbare än dig och du kommer att stå där med ytterligare en person som behöver din hjälp och omvårdnad. Nä tänk dig för. Lev själv ett bra tag, man behöver inte stressa in i något, det brukar aldrig bli bra.


    Verkligen. 
  • Xenia
    Jimmy75 skrev 2025-06-30 01:16:25 följande:
    Att hon kan ha skäl (i brist på bättre ordval) att lämna mannen är inget konstigt, men förklara väldigt gärna varför hon skulle ha som målsättning att barnen ska bo mest hos henne?
    Därför att hon (enligt vad hon själv skriver) i praktiken levt som ensamstående förälder, medan mannen varit en helt ansvarslös förälder som struntat i barnen och bara tänkt på sig själv.

    "Jag har ensam gjort allt jobb hemma med hushåll,  hus, barn, relation. Han har i princip tittat in i sin telefon senaste åren känns det som."

    Har hon trots allt fortfarande känslor för mannen så ska hon satsa på honom och göra slut med älskaren. Men om inte så tycker jag inte att hon ska offra sig "för barnens skull", hon har ju redan offrat sig i fem år. Men för den skull tycker jag inte hon ska flytta ihop med älskaren.
  • Anonym (U)

    Pappan till dina barn verkar vara totalt usel och han har dessutom tittat på när du sakta gått under och inte brytt sig ett skit. 
    Du bör hellre inte lita på ditt omdöme när det kommer till den andra mannen. Du är slut, sårbar och faller för den trygghet han kan ge dig just nu när du är svag.
    Satsa helhjärtat på dig själv och barnen istället, och flytta ifrån din mansbäbis. Det kommer vara jobbigt, men jag tror att det stärker dig i längden.

  • Lynx123
    Jimmy75 skrev 2025-06-30 01:16:25 följande:
    Att hon kan ha skäl (i brist på bättre ordval) att lämna mannen är inget konstigt, men förklara väldigt gärna varför hon skulle ha som målsättning att barnen ska bo mest hos henne?
    Hon beskriver ju honom som.en rätt olämplig pappa så det är nog därför.
Svar på tråden Jag kan inte välja