Min pojkvän förstår inte varför ord som inte backas upp av handling är ett problem för mig. Jag börjar bli rädd att jag kräver för mycket
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i ett år, men har haft ett distansförhållande större delen av tiden. Vi har olika arbetstider ? han jobbar natt, jag dag ? vilket gör det svårt, men vi har båda försökt hålla relationen levande genom daglig kontakt, videosamtal och små dejter på distans.
Problemet är att hans engagemang har minskat kraftigt på sistone.
Han håller inte tider vi bestämt, fastnar med vänner online och säger bara att han ?ska bara?? istället för att vara ärlig och säga att han inte hinner. Det har varit mer än en gång jag har väntat på honom i timmar, för att jag har litat på honom när han säger "snart".
Han sitter ibland i samtal med andra samtidigt som han pratar med mig, vilket gör att jag känner mig nedprioriterad. Jag har sagt till honom att det är okej om han bara säger till mig att han vill umgås med andra, men han är väldigt bestämd att han absolut vill umgås med mig. Han har dock ingen förståelse för varför det sårar mig när hans uppmärksamhet är otroligt delad, och flera gånger hör han inte ett ord jag säger. Det har varit gånger jag pratat om något allvarligt och han börjat skratta på grund av vad som sägs i det andra samtalet.
Han lovar att han ska göra saker (som att skicka paket, lägga till mig på sociala medier, göra vissa aktiviteter med mig) men gör det inte. Jag får vänta i månader, ibland händer det aldrig, och jag måste ofta påminna honom flera gånger. När jag påminner honom så säger han antingen att han absolut ska göra det direkt, eller så blir han defensiv och att det inte kommer att hända snabbare för att jag tjatar. Jag tycker själv inte att det är tjata när jag tagit upp det en eller två gånger på flera veckor. Det ska tilläggas att han också är väldigt envis med att det är saker han absolut VILL göra, och att det är saker som han är väldigt uppspelt över att göra.
När jag försöker förklara att det gör mig sårad att han inte gör det han själv sagt att han vill, så säger han bara att jag måste vara mer tålmodig och lita på honom ? men visar inga tecken på att han själv vill möta mig halvvägs. Vid ett tillfälle så frågade jag rakt ut om han inte kunde tänka sig att göra vissa grejer för att han visste att det skulle göra mig glad - han svarade nej på den frågan. Jag är helt oförstående hur man kan känna något sånt mot någon som man påstår sig älska mest av alla i hela världen.
Om jag säger att han inte behöver göra alla dessa saker, då det även skulle ge mig mer sinnesro att inte vänta, så blir han stött och nästan upprörd. Han säger att han absolut vill göra alla dessa saker, och att jag inte har någon rätt att bestämma vad han vill eller inte vill.
Jag känner att hans ord och hans handlingar inte stämmer överens, vilket gör det svårt för mig att lita på honom längre. Jag har försökt gång på gång att förklara för honom varför det är ett problem för mig, men hans första svar är alltid "Är du säker på att jag är rätt person för dig?". Det får mig att känna mig som att jag är för krävande och att jag vill för mycket. Samtidigt sårar det mig att han inte en enda gång reagerat med "Hur kan jag göra för att hjälpa dig sluta känna så här?". Han visar ingen vilja att förstå mitt perspektiv eller förändra något i sitt beteende.
Det handlar egentligen inte om småsaker som Snapchat eller presenter. Det handlar om att jag vill bli sedd, prioriterad och respekterad.
Jag förstår att uttrycket "Om de ville så hade de gjort det" inte är rimligt i alla situationer, men i det här fallet handlar det om månader och återkommande saker. Det är inte heller saker jag från början bett om, utan saker som han själv flera gånger och med väldigt stora ord sagt att han vill göra.
Är det orimligt att vilja vara prioriterad om man är den som de påstår älskar allra mest? Är det orimligt att önska att ens partner väljer att göra något som är viktigt för en?
Det gör mig så ont, för jag älskar honom verkligen så mycket. Vi klickar så otroligt bra på så otroligt många plan, men just den här grejen börjar ta större och större plats. Jag vill så desperat att han ska förstå mig innan det är för sent. Han påstår hela tiden att han vill spendera all tid med mig, att han inte vill ha en paus, att han inte vill göra slut. Han pratar hela tiden om att vi har en framtid tillsammans, men den känns längre och längre bort eftersom hans ord och handling inte ens går ihop på små saker. Samtidigt gör det ont i mig för jag börjar känna mig mer och mer som att jag ber om för mycket, att jag kräver för mycket, att jag är manipulativ. Det kanske inte är normalt det jag förväntar mig.