Dåligt lokalsinne

Dåligt lokalsinne är för mig när man kan ha svårt att hitta till/på platser där man inte varit förr eller inte varit där ofta. Tecken på sjukdom är i mina ögon om man helt plötsligt inte kan orientera sig i miljöer som är välkända för en person sedan innan.

Förtydligande till det första. Jag menar att inte kunna följa gps, vägbeskrivning, kartor eller skyltar på det förstnämnda utan även med förklaring så vandrar man fel. Jag menar inte att man ska vara synsk och bara veta exakt var allt ligger även om man inte varit i närheten av platsen tidigare.

Det finns ju en bredd i hur lätt man har för olika saker och att ha dåligt lokalsinne betyder vanligtvis att man har full koll på att man inte hittar, utan behöver lära sig vägen till olika platser, och typ följa stigen, eller gå med någon man känner. 

Demens å andra sidan är ju ett samlingsnamn för sjukdomar som berör hjärnan och som ger olika besvär. En sak kan ju vara att plötsligt inte hitta, där detta tidigare inte varit något besvär. 

Var gränsen för dåligt lokalsinne går, varierar ju ifrån de förväntningar man har på sig själv att hitta i vardagen. Att exempelvis helt kollra bort sig inne på Ica är normalt om man är 4 år och faktiskt förväntas gå med en vuxen. Likaså är det rimligt att som vuxen inte hitta första gången på stora varuhusen som Ullared, eller NK första besöket.

Är man van att vara i nya miljöer och att behöva hitta när man sig bättre, än om man alltid gor någon med sig. Likaså om man är uppvuxen någonstans där lokalsinne är viktigt för överlevnad.

Hittar bättre i utlandet i många andra städer. Ge mig en karta, se den en gång.. och jag hittar direkt..

Men ska jag ta mig runt i egen hemstad. Då hittar jag inte?
Konstigt, ja... men så är det.
Nu redan har många besökande turister stannat mig redan och frågat vägen, efter frågan på om jag bor här!? Ja! säger jag. Bra, vart ligger..x.- På var jag svarar, tyvärr har genuint ingen aning.

Då har jag insett hur dåligt jag hittar i min egen stad.
Och har inte heller tanke, finns inget intresse i att heller någonisin vilja lära mig att hitta här heller. Vet inte varför men det är bara så det är!

Har man alltid haft kasst lokalsinne så är det inte demens, men om lokalsinnet försämras så finns det anledning att vara orolig för att något är fel.

Att plötsligt inte längre kunna hitta adresser eller från jobbet och hem etc kan i många fall bero på akuta psykiska sjukdomar,  klassiskt för den som går in i väggen av utbrändhet tex  att inte veta hur man tar sig hem eller inte kan förmedla information om vart man är eller hur man bor.  

Demens kommer ju oftast smygande över lång tid och ofta i kombination med att man också tappar verklighetsuppfattning.  Plötsligt ska man resa hem till mamma i Uppsala fast hon varit död i 35 år .. 

Att ha kasst lokalsinne har man ju oftast genom hela livet på ungefär samma sätt oavsett vart man befinner sig geografiskt. Då har man svårt att orientera sig även om man har karta, anvisningar och vägbeskrivning och även om man varit där förut.  Det blir lite som dyslexi.  

Dåligt lokalsinne är att ha svårt att hitta i nya miljöer eller att ha svårt att förstå i vilken riktning platser ligger.

Vid demens börjar man förlora förmågan att hitta i kända miljöer, t.ex  att gå och handla i sin vanliga livsmedelsbutik och sedan inte hitta hem igen.

Dåligt lokalsinne är ju nåt man har alltid medans dement är nåt man blir, två olika saker som inte hänger ihop.
Klart att någon med dåligt lokalsinne kan bli dement men det är ingen orsak till att det blir så.

Jag har bra lokalsinne, hade jag inte haft det så whatever men hade jag varit dement så är ju det nåt som är tragiskt och som blir sämre och sämre över tid.

Demens är nåt vanligen bland äldre, fast man kan bli det som rätt ung, fast har själv bara hört om en man, han var 24 år.

Vart gränsen för dåligt lokalsinne går?
Jadu bra fråga men är du orolig över att nån är dement, är det nåt som hänt?