Inlägg från: Anonym (Ensam under sommaren) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ensam under sommaren)

    Känner mig ensam under sommaren...

    Varje sommar är det likadant, vännerna försvinner in i någon dimma där de inte hör av sig. Jag som medelålders barnlös blir utanför. Visserligen har jag sambo och vi umgås men upplever det som att vännerna sviker mig. Ofta försvinner de i juni för att sedan återkomma andra veckan i augusti. Jag har berättat för dem vad jag känner och de kontrar med att deras semestrar och sommrar är fulla av måsten och planer. De flesta av dessa har barn och/eller ett rikt socialt liv. Jag är alltid bortprioriterad. 

    Detta har gjort att jag börjat fundera på varför och om det är något jag gjort fel?  SÅ jag har frågat dem men de säger att det inte har något med mig att göra. De säger som ovan beskrivet, att de har fullt upp och att tiden bara försvinner. 

    Det är fjärde sommaren nu som jag känner såhär... Jag vill egentligen ringa dem och be dem dra åt helvete för att jag känner att de är så värdelösa vänner men vad hjälper det ? De lär inte vilja umgås med mig mer då. Men det är så jag känner men det kanske också är själviskt av mig att förvänta mig den tillgängligheten? 

    Vad tycker ni och hur skulle ni känna ? Tips på hur man ska hantera detta både praktiskt och känslomässigt ? 

    Hälsningar Ensam under sommaren... 

  • Svar på tråden Känner mig ensam under sommaren...
  • Anonym (Ensam under sommaren)
    Dexter dot com skrev 2025-07-01 05:35:16 följande:

    Frågan är ju hur ni umgås? Vill du umgås utan barn och sitta och prata i några timmar eller hänger du gärna med deras barn och deltar i deras måsten? Jag har sällan tid eller ro att bara sitta och prata utan pratar under tiden jag rensar ogräs, målar mm. Dom flesta av mina vänner hjälper till och så hjälper jag dom när jag hälsar på.  Vänner som inte förstår mitt behov av att beta att måstelistan har faktiskt lägre prio.


    Det kanske är såhär många tänker. . Tack för perspektiv. Jag vill väl helst umgås utan barn om jag ska vara ärlig. Det blir inte samma sak, barnen låter, tar över osv. Jag har aldrig ställt det kravet men när vi ses ( då det inte är sommar ) är det alltid själva, typ middag, bira på stan, bio , konsert osv. 

    Jag tänker att dessa måsten kanske man kan göra då man inte umgås med vänner, men menar du att det är feltänkt då ? 
  • Anonym (Ensam under sommaren)
    Anonym (E) skrev 2025-07-01 12:48:23 följande:

    Jag har förståelse för att mina vänner har annat för sig under sommaren. De åker till sina lantställen, träffar släktingar, reser utomlands, umgås med barnen och sina partners. 


    Ibland har jag och mitt barn blivit inbjudna till vännernas lantställen på somrarna när det funkar med deras planer. Det har handlat om några dagar.


    Jag tycker inte alls att det är konstigt och tar det inte personligt. Jag förstår om man bara vill vara med familjen utan vardagens alla måsten. 


    Även när barnen flyttar hemifrån så förstår jag om man vill vara med sin partner och bara njuta av sommaren. 


    Sedan har inte alla samma behov av socialt umgänge. Man kan behöva återhämtning under sommaren och det betyder inte att man inte vill umgås med sina vänner, man kanske bara inte orkar.  


    Jag är ensamstående på heltid med min son. Nu är han stor, jobbar och träffar vänner så jag är ofta ensam. Jag kom nyligen hem från en resa som jag gjorde ensam.

    Jag kan sakna att ha en partner som du men mitt liv blev inte så av olika anledningar. Jag har vant mig vid att vara ensam mycket, även om jag sörjer det ibland. 


    Jag blir tvärtom glad när mina vänner väl hör av sig eftersom jag vet att de har prioriterat mig bland alla måsten. 


    Du gör bara dig själv illa om du tänker att det har med dig att göra. Det pågår så mycket i livet, särskilt när man har barn, och då räcker inte alltid tiden till även om man gärna vill träffa sina vänner.


    Tack för att du delar med dig. Det känns lite bättre när man tänker så. Jag försöker verkligena att tänka så, att det inte har med mig att göra, utan att det pågår saker i deras liv och att jag  - tyvärr - inte är prio 1. Men de är ju å andra sidan inte prio 1 för mig heller alltid så det borde jag inte räkna med. 

    Sedan andra veckan i augusti vet man, det brukar vara en tisdag vid 11 tiden. Då börjar det droppa in sms om att ses. 

    Det är väl då man borde vara glad och tacksam att de hör av sig någon gång... 
Svar på tråden Känner mig ensam under sommaren...