Reshysteri

Jag gillar att resa, levde vagabondliv några år mellan 20 och 30. Luffade runt i världen, bodde utomlands ett tag osv.

Jag har rest även före och efter detta, men inte lika mycket.

MEN jag fattar att alla är olika. Alla är inte intresserade av att resa ut i världen. De flesta mår bra av miljöombyte, men det kan man få även i Sverige, eller av kortare resor.
Man kan även skaffa sig livserfarenhet och nya perspektiv på andra sätt än genom (längre) resor.

Samtidigt går det inte att förneka att längre resor ger helt andra erfarenheter och perspektiv. Men att moralisera över att alla inte är så intresserade av andra kulturer t ex, är bara skitnödigt och löjligt. Hur många som åker på semester till Thailand umgås med thailändare, eller är genuint intresserade av thailändsk kultur?

Det finns heller inget automatiskt samband mellan ovanstående. Många som gillar att resa, är bara intresserade av andra kulturer på ytan eller inte alls. Medan en kvinna jag känner, har en ganska blandad bekantskapskrets och ett stort intresse för andra kulturer, men har knappt varit utanför Sverige. För henne handlar det dels om ekonomi, dels om själva resandet. Det är det hon har svårt för, inte nya platser eller nya människor.