13 åring med explosiva utbrott

Vad säger hon själv när ni sätter er och pratar om det? Har hon någon förklaring? Hur säger hon sig må i allmänhet? Vad tycker hon själv hjälper när det blir så där?

BUP är olika bra på olika ställen. Vi har bra erfarenhet av själva vårdinsatserna men upplever att allt tar tid, och då har vi ändå ovanligt korta köer i vår region. Men det tog tex ett halvår från det att diagnos sattes tills vi fick stödgrupp och föräldrautbildning. Dottern har utöver utredning också fått kbt och emdr-terapi. 

Utbrott hos barn och unga med npf kommer oftare om barnet är stressat av något. Det kan vara att det är för mycket intryck (syskon som låter, skola, grannen renoverar etc) eller att rutiner rubbas. De mår ofta bra av fasta rutiner och att dagarna är planerade i förväg och de vet vad som ska hända. Beroende på barnets behov kan man antingen bara vara noga med att säga, och upprepa, hur dagen och kommande dagars aktiviteter ser ut, eller så skriver man ett schema eller har ett schema med bilder (kan funka bättre även om barnet kan läsa bra). 

Försök se om det finns något som föranleder utbrotten. Kommer de på kvällen om ni haft besök eller en förälder varit hemifrån? Är det viktigt att mat och sömn blir på ännu fastare tider?

Folk med adhd är generellt ännu mer positivt påverkade av att röra sig, helst rejält, än vi andra. Försök få er tonåring i rörelse varje dag. Min dotter håller på mycket med dans som hon hittar på tex youtube och tränar in. Det mår hon bra av. 

Jag har inte erfarenhet av ilskeutbrott hos så stort barn, men med yngre så har vi försökt hålla oss så lugna vi kan och mest tillse att ingen blir skadad. Vårt barn blev ofta ledsen efter utbrotten och ville ha tröst. Hur är det för er? 

Vårt barn kunde ibland distraheras så att utbrottet uteblev. Man märkte när detvar på gång. Men det är ju svårare med ett äldre barn. Där behöver man vara ännu mer i förväg och bädda för en lugn dag med rutiner, förutsägbarhet, rörelse och goda möjligheter till vila. Min tonåring har stort behov av ensamhet. 

Hade kunnat vara jag som skrev det här! Min dotter är 15år nu och står i kö till adhd-utredning. Lågaffektivt bemötande funkar bäst på henne. Vi väntar med att prata tills hon har lugnat ner sig. Har ni provat det?

Vi har provat allt. Vi kan absolut prata med henne när hon har lugnat ner sig men vi kan inte acceptera våld , det kan vara så att hon har sagt något med jättedålig attityd (tonåring med pms) och vi säger att så kan du inte prata . Då är det igång . Jag har jättesvårt med balansen av att inte sätta ner foten när hon säger ?horunge? eller andra saker till oss eller lillebror för att hon är lite irriterad över något och sedan då att det eskalerar till slag eller ännu värre ord. är hon bara irriterad så funkar det med lågaffektivt bemötande men just när hon säger grova saker eller slåss så har vi svårt för att inte reagera

Det är en naturlig grej i oss att vi vill markera gränser men för vissa personer kan saker och ting förvärras av att göra det på antingen fel sätt eller fel tidpunkt. Vad det kan handla om är svårt att säga på det som framgår här. Jag förstår 100% att man vill markera och dra en gräns vid såna ord, men om gränsdragningen är det som gör att det eskalerar och blir våldsamt eller riskerar att bli det är den gränsdragningen ett sämre alternativ än att släppa det just där och då. Rekommenderar er att titta i "Hantera, utvärdera, förändra" av Bo Hejlskov (glömt medförfattarens namn), och/eller "Växa tillsammans" av Ross Greene. Växa tillsammans är skriven med föräldrar till utmanande barn som målgrupp och alltså inte så teoretiskt tung eller akademisk. Visserligen brukar även Hejlskov skriva lättillgängligt men jag minns inte om hans bok riktar sig mer till pedagogisk personal.

Ansök om en kontaktfamilj via kommunen. Där är man ca en helg i månaden