Vad väljer ni, bra sex eller helhetsbilden?

Har valt passionen förut men nu valt helhetsbilden. Dock ingen kärnfamilj men en stabil relation där den faktiska matchen i personlighet och intresse stämmer starkare än vad kemin är i sovrummet. Det där har ju inte funkar så bra, iaf inte för mig, förut. 

Intressant, tack.

Vad var det som gjorde att du valde passionen tidigare men inte längre?

Vad värderar du nu som du inte gjorde tidigare?

Hur gammal är du?

Passion är något man kan skapa och återskapa. Prova att utamana er sexuellt. Fråga henne om hon är beredd att överskrida sina gränser med dig, göra saker som ni aldrig gjort förut. Lite bdsm, lyssna på noveller, fantisera och rollspela tillsammans eller vad ni kan utforska. Du kan ta initiativ själv att hetsa fram en våg av passion.

I dom förhållanden, längre och kortare, som jag varit i har problemet tillslut alltid varit att det blir för tråkigt eller att kvinnan efter ett par år inte känner sig tillräckligt bekräftad.

Jag vet inte säkert om det har mest med mig att göra eller dom kvinnor jag väljer. Kanske lite av båda.

Jag tror på att välja helhetsbilden, men då får man köpa att det också blir aningens tråkigare.

Ultimat hade varit att få både passion och det andra men av erfarenhet har de passionerade aldrig blivit bra i längden och när jag väl träffade någon som passade mig efter många år som singel hade vi helt enkelt inte den där passionen bara. Attraktion och bra sex har vi men inte passion. Insåg väl längs vägen att man kanske bara får uppleva det några gånger och då kanske inte ens blir något långvarigt av det. Så för mig, här och nu, väljer jag den finaste person jag någonsin dejtat som ger mig allt, utom passion. 

Passion är tillfälligt, man kan inte kontinuerligt och som vardagskänsla känna evig passion.

Jag tror man blir lyckligare om man tänker som du istället för att jaga lycka och passion för att bara tillfälligt hitta den några ggr i livet.

Precis. Hade ett långt förhållande som var baserat främst på passion. Vad så jäkla förälskad. Varade i flera år. Sen dalade det väldigt fort, känslorna svalnade och passionen dog på väldigt kort tid. Där stod vi och hade inget gemensamt mer än gemensamma barn. Numera hatar vi nästintill varandra och har enormt svårt att samarbeta. 
Den jag lever med nu ger mig så mycket jag aldrig fick av förstnämnda. Sen finns inte den typen av passion men jag tror nästan det är bra efter mina tidigare erfarenheter. Det är såklart inte heller dött. Då hade vi inte haft något att bygga på. Utan attraktion, respekt, lika värderingar och intressen.
Det är som att typen jag känner attraktion med inte är någon bra typ och som jag efterhand slutar respektera. 

Jag lever just nu i helhetsbilden, men den naggas mer och mer i kanterna.

Blir det inte så för alla oavsett efter en tid och att det går i olika perioder?

Jag tror att du har rätt.