• Anonym (Snäll)

    Barn med könsdysfori

    Har träffar en kille med ett Barn som har könsdysfori. En kille som är biologisk tjej. Han har många typiska kvinnliga egenskaper så som väldigt mjuk och sympatisk. Konstnärlig. Intresserad av kläder och Utseende. Försiktig. Gillar inte fysiska utmaningar. Har mest tjejkompisar.  


    Han är inte så öppen mot oss men sydlig med att han vill vara kille. 15 år. Bytte namn och kallad han sedan 3 år tillbaka. Inte bytt namn i passet och inte påbörjat någon utredning. 


    några tips hur vi ska stötta honom på bästa sätt.?
    Något att tänka på? 


    Fler med liknande erfarenhet?

  • Svar på tråden Barn med könsdysfori
  • Anonym (QTBH)

    Stötta genom att inte göra detta till en stor grej. Och vägra att hon tar hormoner innan 18 år. Barn i den åldern är desperata efter uppmärksamhet och bekräftelse.

    Varför hjälpte ni henne byta namn i 13års åldern? 

  • Anonym (Snäll)
    Anonym (QTBH) skrev 2025-07-05 00:08:44 följande:

    Stötta genom att inte göra detta till en stor grej. Och vägra att hon tar hormoner innan 18 år. Barn i den åldern är desperata efter uppmärksamhet och bekräftelse.

    Varför hjälpte ni henne byta namn i 13års åldern? 


    Han hade redan bytt namn bland kompisar och på skolan när han var 12 långt innan familjen fick reda på att han ville byta. Föräldrarna har än så länge inte tillåtit att byta i passet. 
  • Lynx123

    Han låter som en jättefin kille och det bästa ni kan göra är att helt enkelt vara kärleksfulla föräldrar. Skulle han vilja prata om något relaterat till könsdysforin är det fint om ni lyssnar och gör vad ni kan för att hjälpa. Många ungdomar vill inte prata om sådant med sina päron, dock, och det är inget konstigt med det.

  • Anonym (En)
    Anonym (QTBH) skrev 2025-07-05 00:08:44 följande:

    Stötta genom att inte göra detta till en stor grej. Och vägra att hon tar hormoner innan 18 år. Barn i den åldern är desperata efter uppmärksamhet och bekräftelse.

    Varför hjälpte ni henne byta namn i 13års åldern? 


    Barnet ville väl kallas något annat, ska man vägra då?

    De hade ju inte bytt namn i passet.
  • Anonym (En)
    Anonym (QTBH) skrev 2025-07-05 00:08:44 följande:

    Stötta genom att inte göra detta till en stor grej. Och vägra att hon tar hormoner innan 18 år. Barn i den åldern är desperata efter uppmärksamhet och bekräftelse.

    Varför hjälpte ni henne byta namn i 13års åldern? 


    Alla barn är verkligen inte desperata efter uppmärksamhet. Men de behöver normal bekräftelse i vardagen.

    Vilket inte utesluter samtidig könsdysfori.

    Sedan finns det barn som har autism och som inte känner sig hemma i sin sociala roll överhuvudtaget, för att de har allmänna sociala svårigheter och svårigheter med att tolka sitt eget inre. Men det klart att de kan ibland vara könsdysforiska utifrån vanliga kriterier också!
  • Anonym (Sara)

    Jag har hittills inte träffat på någon ungdom som velat byta kön utan att ha autism (och då har jag träffat ganska många pga mitt jobb). Observera att jag pratar om människor under 18 år och att det enbart är min erfarenhet, inget facit.

    Min erfarenhet är att man egentligen vill vara okönad, dvs inte ha något kön alls mer än att man vill vara det andra könet.

    Så mitt tips till er är att fundera på om ungdomen drar åt det autistiska hållet och i så fall hjälpa till med alla dom svårigheterna först innan fokus läggs på könsbytet.

  • Anonym (Fred)
    Anonym (Snäll) skrev 2025-07-04 23:52:23 följande:
    Barn med könsdysfori

    Har träffar en kille med ett Barn som har könsdysfori. En kille som är biologisk tjej. Han har många typiska kvinnliga egenskaper så som väldigt mjuk och sympatisk. Konstnärlig. Intresserad av kläder och Utseende. Försiktig. Gillar inte fysiska utmaningar. Har mest tjejkompisar.  


    Han är inte så öppen mot oss men sydlig med att han vill vara kille. 15 år. Bytte namn och kallad han sedan 3 år tillbaka. Inte bytt namn i passet och inte påbörjat någon utredning. 


    några tips hur vi ska stötta honom på bästa sätt.?
    Något att tänka på? 


    Fler med liknande erfarenhet?


    Är mentalt. Skulle aldrig råda någon under 30 att byta kön.
  • Anonym (Fred)
    Anonym (En) skrev 2025-07-05 10:18:13 följande:
    Barnet ville väl kallas något annat, ska man vägra då?

    De hade ju inte bytt namn i passet.
    Avdramatisera bara så mycket som möjligt.

    Om Erik vill bli kallad Erika så kalla honom Erika och gör ingen deal av det. 
  • Anonym (Snäll)
    Anonym (Sara) skrev 2025-07-05 14:42:26 följande:

    Jag har hittills inte träffat på någon ungdom som velat byta kön utan att ha autism (och då har jag träffat ganska många pga mitt jobb). Observera att jag pratar om människor under 18 år och att det enbart är min erfarenhet, inget facit.

    Min erfarenhet är att man egentligen vill vara okönad, dvs inte ha något kön alls mer än att man vill vara det andra könet.

    Så mitt tips till er är att fundera på om ungdomen drar åt det autistiska hållet och i så fall hjälpa till med alla dom svårigheterna först innan fokus läggs på könsbytet.


    Åh. Intressant. Han har fått diagnos autism men vi känner oss inte helt säkra på att det är rätt diagnos. Alla är ju olika och han känner inte att han passar in i skolan. Och går inte på någon fritidsaktivitet. Jag gillar honom och både jag och hans pappa tycker att han är väldigt trevlig och rolig när Han väl umgås med oss. 


    betätta gärna mer? Brukar ungdomarna själva komma till slutsatsen att dom vill vara androgyna? Hur gör man vidare från det?

  • Anonym (Sara)
    Anonym (Snäll) skrev 2025-07-05 18:23:23 följande:

    Åh. Intressant. Han har fått diagnos autism men vi känner oss inte helt säkra på att det är rätt diagnos. Alla är ju olika och han känner inte att han passar in i skolan. Och går inte på någon fritidsaktivitet. Jag gillar honom och både jag och hans pappa tycker att han är väldigt trevlig och rolig när Han väl umgås med oss. 


    betätta gärna mer? Brukar ungdomarna själva komma till slutsatsen att dom vill vara androgyna? Hur gör man vidare från det?


    Skolan är tuff för de med npf och det finns väl inte så mycket mer för er att göra än att stötta och få honom att känna att ni älskar honom oavsett allt.

    Det androgyna tror jag kommer bestå, det ligger nog i autismen och att aldrig känna att man passar in. Om det inte är ett problem för honom så låt det vara, ge bara trygghet hemma.

    Läs på om autism, gå med i föräldragrupper och kämpa för ert barn tills han kan styra sitt liv själv.
Svar på tråden Barn med könsdysfori