Hjälp.
Har ångest över sparande.
är 22 år, tjej. Pluggar just nu.
Hade inget sparkapital som jag fått av föräldrar, har börjat från noll.
flyttade hemifrån direkt efter studenten, sen dess har jag klarat mig helt själv.
Har ångest dock över mitt sparande. Började ta sparande på allvar för kanske 2-3 år sen, och har nu sparat till 85 000kr än så länge.
men tycker det är för lite?
Börjar få stress, känner att många i min ålder har 100-150 000kr.
Hur mycket har ni?
När jag var 22 år hade jag just avslutat mina universitetsstudier, hade jobbat lite under studierna och hade runt 10 000 sparat, det tyckte jag var bra.
Varför har du ångest, vad är sparpengarna tänkta att tjäna för syfte?
Unga personer idag verkar tro att man ska ha en fullt utrustad och nyrenoverad lägenhet/hus, sparkapital, ny mobil, nya kläder, resor, pensionspar, buffert, gå på spa, en bra bil, kunna unna sig ett bra liv med god mat (gärna ute), Netflix, Bookbeat, Hooka-skor till löpning, nagelvård, hårvård, skidutrustning mm
Se över rimligheten i denna inställning istället för att haka upp er på dom saker ni inte har bockat i än. Njut lite av livet!
För många är 85.000 väldigt mycket pengar och framförallt för en student. Jag sparade också pengar under studietiden, men efteråt så förstod jag inte riktigt varför jag kämpade så mycket som jag gjorde. När jag väl var klar med studierna och fick bra lön så dubblerade jag snabbt det jag sparade under studietiden. Jag var van vid billigt levande, men hade en ganska bra lön. I efterhand så ser jag att jag kunde ha unnat mig betydligt mer när jag studerade. Det är en period i livet som man kan göra väldigt mycket. Jag förstod inte då hur mycket frihet jag hade. Ungdomen är bortkastad på ungdomen. Jag tycker att du som är student och kommer att få en helt okej lön eller väldigt bra lön, ska passa på att unna dig mer istället. Du har mer än tillräckligt för att ha det tryggt till du får fast jobb. Nu har du bevisat för dig själv att du kan tänka ekonomiskt. En väldigt bra egenskap!
När jag var 22 år hade jag just avslutat mina universitetsstudier, hade jobbat lite under studierna och hade runt 10 000 sparat, det tyckte jag var bra.
Varför har du ångest, vad är sparpengarna tänkta att tjäna för syfte?
Du är alltså 22 år och har redan 85 papp som du sparat ihop själv? Och du har ett helt liv att spara mer på om det nu är det viktigaste.
Att ha ångest över det är som att ha ångest över att man inte kan äta hummer varje dag, men så mycket lax eller annan dyr mat man vill. Eller att ha ångest för att ens handväska "bara" kostade 20 tusen när den kunde ha kostat 50. Att man har en Audi när man kunde haft en Ferrari.
En realitycheck behövs nog här!
Du har dessutom sparat ihop dessa pengar själv och vet hur man sparar. Inte en bortskämd unge som fått allt ordnat av dina föräldrar. Det ska du vara väldigt stolt över!
Glöm inte att ha lite roligt mellan varven också, så inte sparande blir en fix idé så att du aldrig unnar dig någonting.
Ja det är ju dyrt. Men stirra dig inte blind på att köpa hus när du bara är 22.
När jag var 22 var mina mål att ha roligt, resa och hitta ett jobb. Sparade bara lite. Bodde i olika hyresrätter på några olika ställen, hade olika jobb och var flexibel eftersom jag inte ägde något boende. Rolig tid!
En bit över 30 landade jag ett väldigt roligt, välbetalt jobb och kunde snabbt spara ihop till kontantinsats för att köpa lägenhet på ett ställe där jag visste att jag ville bo.
Jag hade kanske 10000 kr sparat när jag var klar med universitetsstudierna. Jag hade 0 kronor med mig när jag flyttade hemifrån.
Köpte vår första bostad när jag var 35 år. Innan dess hyrde vi lägenheter. Letade alltid billiga lägenheter för att kunna spara till kontantinsatsen. Nu när jag närmar mig 50 och barnen är tonåringar och behöver egna rum har vi köpt en större lägenhet.
Ta det lugnt. Du hinner.