Bf Mars 2026 🌸

Hej! Får jag vara med här? Har inte vågat skriva tidigare, men nu är det väl dags. BF 29 mars - så jag kanske är sist i tråden? Följt er andra med spänning, så sjukt att vissa av er redan passerat vecka 20 när jag "bara" är i vecka 16 och vi har BF samma månad :)

Om mig: 39 år, blir 3e barnet, har tidigare två pojkar på 5 år och snart 3 år. Varit så nervös hela vägen för har även fått 3 missfall de senaste åren och visste att jag hade både ålder och lätt övervikt mot mig. Men har fått flera ultraljud - först i v. 9 pga att jag behövde bli sjukskriven pga kraftigt illamående, sedan KUB i v 13 och ett extra UL 15. De ville göra ett till eftersom de efter kuben såg någon skugga vid ryggraden på bilderna - men allt såg bra ut! Fick liten förhöjd risk på KUB (1 på 275, gränsen för förhöjd risk går vid 300) så tackade såklart ja till NIPT och allt såg bra ut där också, skönt! Jag har börjat känna lite små rörelser till och från, inte förvånade då det är 3e barnet, men det kan gå flera dagar emellan vilket såklart späder på oron igen. Petar och petar på magen, men vet att det är för tidigt. Funkade alltid med de två andra barnen senare i graviditeten när de inte rört sig på ett tag. Dessutom kände jag med de andra barnen först lite sprattel vilket sedan blev rörelser, denna gång gick det direkt till svaga rörelser. Men den känslan, att det är något/någon annan som rör sig, alltså inte min kropp (tarmar, muskler, leder) utan en liten fripassagerare - känslan är magisk och så mysig. Jag vill ha mer!

Hur mår ni andra? Jag är fortfarande lite illamående till och från, men jobbar heltid igen och har slutat med mina tabletter mot illamåendet och försöker stå ut. Börjar bli riktigt tjock om magen (svullnade upp så jag inte kunde knäppa byxorna samma dag jag plussade) och började med mammabyxor för 2 veckor sedan. Nu ser jag fram emot mer rörelser och RUL den 6e november!

Jag har en gravidkudde från jollyroom. Köpte den när jag väntade mitt första barn 2020 och den har hållt i alla år. Minns inte vad den heter men den är säkert 2m lång så jag kan ha ena sidan under magen och mellan knäna, och andra sidan mot ryggen. Alltså så den är mellan benen på mig, som att jag ligger i ett U. Det har varit superskönt! Ser fram emot att ta fram den nu men har två barn som kommer och lägger sig hos mig på natten så jag vet inte om jag får plats...

Sedan fick jag första barnet på Huddinge i Stockholm, eftet 16h från första värken så fick jag kejsarsnitt. Förutom att det var mitt i pandemin, sommaren 2020, så ingen av oss fick lämna rummet på 3 dagar, så tyckte jag att det var ett väldigt bra sjukhus och bra upplevelse!

Och idag verkar jag ha känt lite rörelser igen, 15+5 idag. Bebisen verkar gilla när jag äter och rör sig ofta efter en stor  lunch...

Imorgon tänkte vi ta första magbilden, vi har tidigare tagit en bild i veckan från v 16/17 fram till förlossning. Misstänker att jag är mycket större denna gång så ska bli kul att genomföra. Någon annan som tar magbilder?

Hej! Här är en till med RUL idag. Allt såg bra ut! Skönt! Ultraljudet tog en timme, så vi fick en ordentlig genomgång. Att det tog sån tid berodde dels på att det var en student som kollade mig först och en läkare efter, så de gick igenom allt väldigt noga och jag kunde lyssna in när läkaren förklarade allt noggrant som de annars vid RUL bara skummar förbi, typ att de kollade att fötterna hade rätt vinkel, diafragman etc. Sedan var bebisen inte heller samarbetsvillig, precis som vid KUB så rörde den på sig hela tiden och vände bort ansiktet när hon ville kolla överläppen. Den tryckte ner hakan mot bröstet och tryckte till och med in ansiktet i moderkakan och ville inte bli sedd alls! Så sött ändå!

Vi ville ju inte veta kön, så det kommer bli spännande. Har två pojkar innan och känns som det kommer bli en pojke till. Men jag har gissat fel på båda innan, så man vet aldrig :). Men både studenten och läkaren sa vid ett tillfälle "han" om bebisen, vilket fick mig att haja till. Jag har sedan läst att vissa säger han om något de inte vet könet på och att många läkare säger han vid ultraljud utan att det betyder något! När jag väntade första sonen sa en läkare hon vid RUL och en annan han vid tillväxtultraljud i v 32 så jag vet att man inte ska tolka något in i det. Studenten varnade mig också när hon skulle kolla rumpan och lårbenet att hon skulle "vara i området" ifall jag inte ville se något. Sedan sa hon också "även om jag inte tror att du kommer se något", vilket man kan tolka som avsaknad av en snopp, eller hur? Jag blir galen, men det är ju det som är halva nöjet med att inte veta. Nu måste vi bara hitta fler pojknamn som alternativ. För båda sönerna hade vi flicknamn beredda så de hänger kvar som alternstiv nu, men att komma på ett tredje pojknamn är svårt. Måste ju dessutom passa med de andra namnen! Funderat på Dante - fint eller fult?

Såg att ni och pratat om den där sprutan. Jag är själv också negativ blodgrupp och har fått spruta i rumpan både i vecka 28 och efter förlossningen med mina två positiva barn. Har fått veta att jag väntar en positiv bebis igen så kommer bli spruta för mig denna gång också. De är inte roliga att få men går snabbt över och till skillnad från andra sprutor så känns det inget efter. Ett stick och sen är det över. Med första barnet fick jag också gå och lämna blodprov varje månad för jag hade någon antikropp som kunde påverka barnet, men det har de inte reagerat på de övriga två graviditeterna. Mycket som händer när man väntar barn, men det känns som barnmorskan övervakar mig bra. Nu bara att se fram emot nästa besök hos barnmorskan om en månad :)

Äsch, jag skrev ett svar och citerade dig för flera dagar sedan. Jag ser nu att svaret inte publicerades och det var så långt så jag orkar inte försöka komma ihåg vad jag skrev och skriva om det. Får försöka hålla det kort istället.

Flicknamn har vi flera sedan innan, nu behöver vi som sagt hitta ett pojknamn till som passar med de andra. Och vi kommer inte få veta om det är en pojke förrän i mars när den kommer ut. Vi tycker det är lite spännande att inte veta :)

Sprutan i skinkan kände jag inte och vet inte om skinkan är rätt ord, kanske mer mot höften? I stora sätesmuskeln tror jag de sätter den i alla fall. Och inte hört något in risker, du kan ju alltid fråga din BM.

Angående förlossningen så kom min första pojk ut med kejsarsnitt och andra pojken vaginalt. Jag har sagt till att jag ha en censor/diod eller vad det kan heta, på bebisens huvud så fort som möjligt på förlossningen så ser man hur hjärtslagen går upp och ner. Det har varit en trygghet att de håller koll så bebisen mår bra. Och ryggmärgsbedövning har varit en stor trygghet också, jag hanterar inte smärta så bra så när jag fått den har det också känts lugnare. Då har jag kunnat tänka igen och inte bara hantera värkarna, som rent ut sagt gjorde ont emellanåt. Alla förlossningar är ju olika och det är viktigt att man gör det man kan för att klara det. Precis som du så tänker jag att jag inte har något val utan måste ta mig igenom det. Har också hjälpt mig att försöka lita på min kropp och att personalen har koll på mig. Lite tips i alla fall om hur jag hanterat det. Och jag hoppas du får en fin upplevelse och inte är rädd att göra om det sedan om ni vill det :)