Jag sa jättedumma saker igår! Ångest!

Ja,  du.  Det undrar man. 
Som din sambo hade jag aldrig någonsin förlåtit dig. 

Tre saker sammanföll, livskris, akut sömnbrist och pms (pmds?). 

Vad får du för hjälp för de här tre sakerna? Medicinerar du din pms/pmds? Har du ofta sömnbrist och vad gör du i så fall för att det ska bli bättre? Får du tillräckligt stöd från din omgivning kring det här med att försöka få barn? 

Du var i en väldigt svår situation och reagerade irrationellt. Alla gör vi misstag. Det viktiga är att förstå hur illa vi gjorde (vilket du ju gör), be om förlåtelse och agera för att det aldrig ska hända igen. 

Många relationer har gått i kras av pms/pmds. Detsamma gäller ofrivillig barnlöshet. Ni är drabbade av båda. Dra er inte för att be om hjälp från er omgivning och från vården. 

Tack vilket fint svar!
Ja det sammanföll så olyckligt igår, huset är nåt jag sett fram emot men det blir ingenting av nånting. Och när han var hård emot mig igår med husbygget/ekonomin, så avskydde jag honom i stunden. Men inte honom som person utan att jag inte blir gravid. Har sällan sömnbrist men denna helgen har varit dålig! Så igår när han sa det om huset i kombination med bebisbilden på FB så rann allt ur mig. Och då fick han ta allt! Men att säga så dumt vet jag inte hur det flög ur mig 

 

Känns det som att det är ditt fel att du inte blir gravid? Lägger du eller han skulden på dig för att det inte blir något? 

Har ni pratat än om vad som hände igår? 

Nej inte alls, men stress och frustration efter snart 1,5 år utan en tillstymmelse till plus. Det tar på ens psyke! Särskilt när bebisbilden igår var från ett par som fick sitt första barn samtidigt som oss, och nu fick de sitt andra och inte vi. Jag blir förkrossad :( 
Så blev det sömnbrist i kombo med neg test, inget husbygge och jag kraschade på min sambo som inte tycker det är minsta jobbigt med nånting. Det gör mig galen att han inte tycker det spelar nån roll om det sker nu eller om 5 år. Det gör mig knäpp! :(

Sån't händer. Berätta precis hur du känner och hur uppriktigt ledsen du är så ordnar det sig säkert. Får såklart inte hända igen men jag är övertygad om att han är förstående. En grej som kan vara bra att tänka på är att inte skylla på annat när du ber om ursäkt utan att genuint vara ångerfull för det du sade. Det kommer att gå bra!

Ja jag skickade sms sent igårkväll, sa förlåt imorse och skickade ett förlåt-sms på förmiddagen. Han är absolut okej men det och inget med det, men min ångest över att tappa kontrollen så totalt skrämmer mig idag. 

 

Du var alltså mänsklig säger du. Givet omständigheterna kan konstigheter hända och antagligen sa ni båda mindre lämpliga saker. Med det sagt var det en fruktansvärd sak att säga som du redan är fullt medveten om. Jag tycker det är två saker som är viktiga här. Det ena är att både du och förhoppningsvis andra låter bli att straffa och skamma dig för det inträffade. Du var mänsklig och reagerade starkt under extrema omständigheter. Det andra är att det självklart inte befriar dig från ansvar för dina handlingar, men att ta sitt ansvar handlar inte om att gå runt och må dåligt över något du gjort. Ansvaret ligger i hur du agerar nu och framåt. Vad du gör för att försöka reda ut saker med din sambo och försöka ställa det som hänt tillrätta om det nu är möjligt och sedan ta tag (hoppeligen med hans hjälp) i vad det här kämpandet med att försöka få barn gör med dig och hitta sätt så att det som hände igår inte behöver hända igen. Någon form av samtalskontakt låter som värt att prova....om det sedan ska vara samtal som par, eller om det ska vara du som går själv är det bara ni som kan komma fram till.

Försök att inte slå mer på dig själv än du redan gjort. Det hjälper inte någonting, snarare tenderar det ofta att leda till motsatsen.

Tack för ditt fina svar!
Allt är okej med min sambo, det är bara jag som ältar nu då jag sovit dåligt inatt och känner mig som en påse skit idag. Jag får läskiga tankar att om jag sa så, hade jag kunnat skada honom? Fysiskt? Hur kom de där orden ens? Hade jag kunnat ballat ur totalt? Osv osv. läskigt!

I stället för att fokusera på ditt dåliga samvete kan du bekräfta din sambo och berätta för honom hur mycket du älskar honom och hur mycket han betyder för dig.

Du kan förklara varför du fick ett utbrott, vilket du säkert redan har gjort, men fokusera inte på att döva ditt dåliga samvete utan på att göra honom trygg med dig. 

Nej, jag tror inte att det här är ett tecken på att du har några farliga tendenser. Det är en hemsk sak att säga men en person som är kapabel till sådant uppvisar betydligt fler tecken än så. 

Som sagt, fokus på din sambo nu och inte bara med ord utan ge honom en kram, pyssla om honom och var allmänt gullig. 

Om han inte tog åt sig så ska du inte göra någon stor sak av det (då kanske han börjar undra om du faktiskt menade det) men ändå visa i handling att du älskar honom. 

Det du sa var ju inte bra. Olika människor har olika förmåga till förlåtelse, vissa håller fast vid sagda ord oavsett vad dom säger. Andra kan se hur fel saker kan sägas vid en pressad situation en enstaka gång. Upprepat är något annat, då är det en sorts misshandel och man borde gå isär.

Jag har några gånger sagt saker som jag skulle göra vad som helst för att kunna ta tillbaka. Inte av den sorten som du gjorde men sanna saker som sårat svårt. Jag får ju fruktansvärda skuldkänslor av att göra andra ledsna, det är mkt lättare med andra som är som jag, att man ber om ärligt menad förlåtelse, man pratar ut rakt om det och förlåter. Med dom som sluter sig, inte pratar får jag det svårt oavsett vem som betett sig mindre bra.

Eftersom din partner säger att det är ok så tror jag att du får ta honom på orden att det stämmer. Jag hade sett till att kommunicera bättre så att du inte hamnar där igen. Nåt sånt.

Många människor undervärderar hur mycket stress (psykisk belastning) de har i sina liv, samt vilka reaktioner det kan framkalla, särskilt långvarig exponering, och övervärderar betydelsen av sitt agerande i en given situation. Med övervärderar menar jag gör den större och mer onormalt än det är under omständigheterna.

Lisa skriver väldigt kloka saker ovan. Det viktiga är att man tar hjälp. Det faktum att du reagerar som du gör över det inträffade och kan reflektera över det är ett tecken på sundhet och normalt (i brist på bättre ordval) fungerande. Ta hand om dig och prata med din sambo om hur mycket det påverkar dig. Lyssna in varför det påverkar honom så lite som det gör och fundera över vilken betydelse (inte hur mycket, utan vad) du tillskriver olika saker.