Erfarenheter från arv som enskild egendom

Jag fick ett arv som enskild egendom. Jag köpte en bil för pengarna, och den bilen använder alla, barnen har också körkort. Skulle vi skilja oss idag, så är bilen min. 

Min svägerska fick också ett arv som enskild egendom. De pengarna har hon satt in på ett eget konto som ger avkastning (som också är enskild). De är yngre än oss, och jag tror att de inte har en så bra relation, vet att hon funderar på skilsmässa. 

Jag har fått ett arv som enskild egendom på ca 1 miljon som jag låtit gå in i huset. Är inte något jag kommer kämpa för att få tillbaka om vi separerar (har inte skrivit några papper) utan ser det som att det gått in i vår gemensamma familj. Kommer få ytterligare arv någon gång i framtiden och då kommer jag nog försöka att det mesta går vidare till våra barn. Ev betala av en del på våra lån om jag känner att det skulle vara bra inför pensionen att minska på lånen och vi inte gör det genom att flytta till billigare boende eller hinnner amortera av så mycket som jag hoppas. 

Min tanke är väl lite att allt jag lägger in i det gemensamma kommer i slutändan att vara våra barn till gagn och jag känner inte att jag har något egentligt behov av kapital. Om vi skulle separera skulle jag få ut tillräckligt mycket om vi delar allt lika och jag har tillräckligt hög lön för att kunna ta mer lån än vad jag skulle behöva för att köpa den typ av boende jag skulle vara intresserad av som ensamstående. 

Så vitt jag vet kommer min man inte att ärva någonting från sina föräldrar, de bor i hyresrätt och har låga pensioner. Han har heller aldrig efterfrågat något från mig vad gäller att jag ska lägga pengarna på. Mest poängterat att det är mina och inte hans ensak vad jag gör med dom

Det låter som en bra lösning med bilen.

Betydligt svårare läge när man är där din svägerska är.

En fråga är om man ska tänka så framåt, även fast relationen är bra idag. Jag tror inte att jag kommer göra så utan lägga in pengarna till gemensamt konto.

Du låter generös och jag delar den målbilden.

Jag kommer nog också lägga in pengarna i familjen, det gynnar oss alla och kommer ge barnen ett litet tillskott när de flyttar hemifrån.

Vi kommer vara ett par resten av livet, jag tror det. Om det blir på ett annat sätt så blir det precis som du säger, tillräckligt med pengar i delningen att leva vidare på en tillräckligt bra nivå.

Har ni haft samtal om detta, du och din man? Utöver det som du redan har beskrivit.

Jag tycker det beror på lite olika saker. Hur mkt pengar det rör sig om, hur länge man varit gift eller tillsammans.

Är det mkt pengar, så kan man ju dela på det, en del går till det gemensamma, en del förblir eget. Man kan alltid lägga in det egna senare om man vill.

Har hört om ett par som gjort som så att hon har ärvt cirka 400 tkr och de behövde renovera huset. Då skrev de ett avtal att skulle de gå isär så ska hon ha tillbaka 250 000 pga att han gjorde det mesta av arbetet. 

Har även hört om par som haft äktenskapsförord när de gifte sig, men sedan efter många år tillsammans har rivit det. 

Fick ett arv som enskild egendom. Renoverade köket och satte in en större summa på vårt gemensamma konto. Resten finns på mitt enskilda konto.

Jag fick ett arv på 600k när jag var sambo och skulle gifta mig. Såg ju oss tillsammans för evigt och la allt till oss. När har sen jag otrogen separerade vi och jag blev otroligt bitter över att han valde att behålla hälften av mina pengar. Det snyggaste hade ju varit om han gav tillbaka de 300k även om vi inte hade skrivit papper. Och jag hade verkligen behövt de pengarna. Dessutom kändes det jobbigt att gan och hans nya roade sig med pengar som var arv från min släkting.

Kommer aldrig göra om det misstaget. Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att han skulle behandla mig så så jag har lärt mig läxan att man aldrig kan vara helt säker.
Kommer även i framtiden satsa arv på mig och min partner (om jag har nån seriös då) men jag kommer 100% skriva papper på det så pengarna går tillbaka till mig om det tar slut.

Jag beklagar, så jävla hemskt och fult gjort av ditt ex.

Han borde tagit någon typ av ansvar och inte tagit pengarna. Problemet med den här typen av personer att de inte tar sitt ansvar.

Jag förstår att det sätter sina spår i dig i kommande relationer. Alla är dock inte som ditt ex.

Hoppas du mår bättre och har det bra idag.

De allra flesta är ärliga och rakryggade. Och jag trodde verkligen att han var det. Vi hade varit tillsammans i 7 år när jag ärvde och vi planerade bröllop. Jag la in pengarna i ett nytt boende men när vi sen separerade och sålde så behöll han halva vinsten.

Det var flera år sedan och jag mår bra idag. Varit i relation sedan dess och känt mig så trygg som man kan. Otrohet kan man liksom inte skydda sig mot förutom att försöka göra kloka val när man väljer partner. Men man kan skydda sig mot att bli blåst ekonomiskt och det kommer jag göra för alltid. 

Alla gör vad dom vill med sina arv så länge man tar ansvar och tar reda på juridiska konsekvenser av att göra si eller så med arvet.

Tänk skilsmässa och dödsfall..  två saker som kan göra den mest inbundna snällaste  personen till girigt monster.  

Något jag lärt mig via min släkt/familjs brokiga historia och lärt mig den hårda vägen vad girighet och skilsmässa och ytterligare dödsfall kan göra med befintliga arv.... 

Jag litar fan inte på nån och har papper på allt. Jag är generös och givmild utan problem och kan både låna ut och skänka pengar till partner/familj men allt dokumenteras ... just för att jag vet hur illa det kan gå ... 

Ta inte för givet att ni skiljs som vänner.. ta inte för givet att efterlevande kan eller ens vill förvalta barns pengar eller för den del äldre släktingars pengar... ... 
 min bonusfarmor  skrev fullmakt åt sin ena son att förvalta hennes pengar/utgifter när hon hamnade på äldreboende.. där ingick arvet efter farfar ... När hon dog visade det sig att han snillat bort alla pengar. Farfars pengar satt på ett vanligt sparkonto...   Vi barnbarn som skulle ärva farfar fick inte en krona... det var borta... Vi snackar några hundra tusen . Sonen hade lydigt betalat alla kostnader för boendet etc men hade försett sig själv med "lön" varje månad.   Eftersom inget hade skrivits kunde inget anmälas ...