Det är ju väl känt att Tidöavtalet gett SD en position där de givits makt över stora delar av regeringspartiernas politik - ett betydligt större, mer omfattande och maktfördelning till SD än någonting de rögröna gett V
Men på högersidan ses ju nazism som 'dåligt sällskap' och inget större proböem än så...
aip.nu/sd-in-i-regeringskansliet-morkades-i-valet/
? Sedan förhandlar vi separat med SD i budgetfrågor, sa Kristersson som också framhöll att om SD blev större än Moderaterna skulle det inte påverka regeringsfrågan.
Jimmie Åkesson förklarade att om partiet inte skulle få ministerposter krävdes ett skriftligt avtal som säkerställde SDs politiska genomslag.
Men nu finns det ett avtal som garanterar SD-politik i större utsträckning än vad Kristersson kommunicerade före valet.
Det handlar om sju breda politikområden: kriminalitet, migration och integration, energipolitik och sjukvård, skolan och att stärka fri- och rättigheter.
Men utöver det finns även en inskriven garanti att SD ges likvärdigt deltagande i regeringskansliets beredningsarbete via samordningkanslier på statrådsbredningen
Samarbete ska alltså inte alls bara ske i riksdagen utan framför allt i regeringskansliet. Tvärt-emot vad Ulf Kristersson gav sken av i valrörelsen.
I Tidöavtalet står att: ?Samarbetsparti som inte sitter i regeringen har fullt och lika inflytande över frågor i samarbetsprojekten på samma sätt som partier i regeringen.?
Full medverkan, som vore de ett regeringsparti, i framtagande av propositioner, direktiv till utredningar, utseende av utredare, och författande av konkreta förordningar efter lagändringar samt regleringsbrev till myndigheter.
maktochpolitik.wordpress.com/2022/05/18/vansterpartiet-och-regeringsmakten/
Trots att Vänsterpartiet funnits i svensk politik i över 100 år har det aldrig suttit i en regering. Däremot har partiet ofta haft ett finger med i spelet när regeringar tillträtt (och ibland när de avsatts). I det här inlägget tittar vi närmare på de olika roller Vänsterpartiet har spelat i detta avseende, och vad vi kan förvänta oss inför valet 2022.
...
När Göran Perssons första regering tillträdde 1998 gjorde den det efter att ha förhandlat fram stöd från Vänsterpartiet och Miljöpartiet i utbyte mot att de två stödpartierna fick genomslag för sin politik. Perssons andra regering tillträdde på samma sätt efter valet 2002. Socialdemokraterna, som inte hade egen majoritet, säkrade med andra ord det parlamentariska stödet med hjälp av ett politiskt kontrakt ? något som inom statsvetenskapen kallas för ?kontraktsparlamentarism? (Bale & Bergman 2006).
Inför valet 2010 stärktes Vänsterpartiets roll ytterligare då S, V och MP gick fram med ett gemensamt rödgrönt valmanifest. Tanken med denna manöver var att presentera ett sammanhållet alternativ till den borgerliga Alliansen som hade rönt stora framgångar i valet 2006. Detta var första gången S inte gick till val på egen hand utan som del av en så kallad ?förvalskoalition? (Golder 2006; Allern & Aylott 2009). Genom denna koalition hade V för första gången en tydligt utstakad väg till regeringsmakten. Samarbetet blev dock inte något väljarmässigt framgångsrecept; de rödgröna partierna fick färre mandat än Alliansen, som därmed kunde regera vidare, och Vänsterpartiet blev utan ministerposter även denna gång.
Inför valet 2014 kampanjade de rödgröna partierna återigen var för sig, och denna gång blev de det större blocket. Trots att de saknade egen majoritet kunde S och MP bilda en minoritetsregering därför att Allianspartierna valde att lägga ned sina röster p.g.a. att man inte ville samarbeta med Sverigedemokraterna (vilket i förlängningen ledde till Decemberöverenskommelsen). Vänsterpartiet ville gärna vara en del av regeringen, men denna möjlighet avvisades av Stefan Löfven.
...
Samtidigt gav dåvarande partiledaren Jonas Sjöstedt dock ett ?misstroendelöfte? där han lovade att partiet skulle fälla regeringen om den försökte driva igenom marknadshyror eller försvagad anställningstrygghet. När ett förslag om marknadshyror så lades fram (i enlighet med Januariavtalet) var det svårt för partiet att inte agera på hotet om man ville behålla sin trovärdighet. Med nya partiledaren Nooshi Dadgostar vid rodret valde V att fälla Löfven i en misstroendeomröstning, för att sedan åter släppa fram honom när frågan om marknadshyror inte längre fanns med i bilden.
källa
maktochpolitik.wordpress.com/2014/08/17/valkommen-till-var-nya-blogg/
Vi startade den här bloggen hösten 2014 därför att vi tycker att svensk politisk analys alltför ofta domineras av (a) personer som inte faktiskt studerar de fenomen de kommenterar, och (b) att de flesta kommentarer inte lyckas så bra med att placera svensk politik i ett jämförande perspektiv. Men vi vill också göra det möjligt för de som studerar svensk politik från utlandet att delta i diskussionen, och därför innehåller bloggen även inlägg på engelska.
Bloggens redaktionsråd bestod av forskare som jobbar med forskningsprojekt om regeringar, koalitioner och politiska partier i parlamentariska demokratier. Dessa var i alfabetisk ordning:
Anders Backlund, fil. dr. i statsvetenskap från Södertörns högskola.
Torbjörn Bergman, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet.
Niklas Bolin, docent i statsvetenskap vid Mittuniversitetet.
Hanna Bäck, professor i statsvetenskap vid Lunds universitet.
Johan Hellström, docent i Statsvetenskap vid Umeå universitet.
Ann-Cathrine Jungar, professor vid Södertörns högskola.
Daniel Walther/Runvik, fil. dr. i Statsvetenskap från Umeå universitet.