Är det rimligt att kräva Johan Forsells avgång p.g.a. hans son?

Herregud vilket svammel.

Det är den våldsbejakande vänsterextrema grupperingar AFA som försett sin politiska gren Expo, med "informationen". 

Problemet för mig (som varken gillar V eller S) är att Forsell tryckt på föräldraansvar när det kommer till barn som dras in i kriminella gäng. Då ska barnens föräldrar ha stenkoll på vad barnen sysslar med och hindra dem. Själv har han haft nollkoll på vad sonen (eller bonussonen) sysslat med på nätet eller vilket umgänge han haft. Då är det ursäkter hit och dit och inte ett ord om att de vuxna i tonåringen liv borde ha vetat och stoppat det hela. Men föräldrar i förorten ska ha koll och eventuellt straffas för vad deras barn och tonåringar gör.

Med tanke på vilken roll Forsell dessutom har, i form av migrationsminister, så är det än mer graverande att pojken varit aktiv inom högerextrema grupper. Att inte Säpo heller varnat för det hela tidigare är också något att fundera över. 

Från vänsterhåll framhålls det mycket allvarliga hotet från högerextremismen och nazismen i Sverige.

Frågan är då på vilka sätt som det högerextremistiska hotet har konkretiserats.

I en interpellationsdebatt i Riksdagen mellan Mattias Vepsä (s) och justitieminister Gunnar Strömmer i maj framhöll Vepsö att nazistiska banderoller vecklats ut vid Essingeleden och att det förekommit skränande nazister vid en fotbollsmatch i Gubbängen.

Nazister som kastade flaskor och smällare mot s.k. antinazister i Kärrtorp för 12 år sedan brukar också framhållas.

Är det sådant som utgör hot mot rikets säkerhet?

Uppenbarligen är det inte så lätt för antinazisterna att konkretisera det högerextremistiska hotet mot landets säkerhet.

Av den nämnda debatten framick också att det är den högerextremistiska propagandan på nätet som ses som hotet.

I debatten konstaterade både Vepsö och Strömmer att vänster- och högerextremister s.a.s. göder varandra med sin ömsesidigt fördömande polemik. För såväl antirasister, antifascister och antinazister resp. högerextremister och  nazistsympatisörer är detta deras livsluft.  Är denna polemik ett hot mot Rikets säkerhet?

Intressant i sammanhanget är SÄPO:s hemsida där man talar om våldsbejakande extremism i allmänhet utan att göra någon skillnad mellan höger- och vänsterextremism och bakar in även våldsbejakande islamism (med bl.a. AlQaida och IS). De är ju inte precis några jämförbara storheter. 

Det högerextremistiska hotet mot landets säkerhet förefaller alltså inte vara en konkret fara för attentat med bomber och granater eller andra våldsdåd.
'
Det hot man syftar på är högerextrema och nazistiska åsikter och värderingar som torgförs på nätet. Det är det som är hotet.

I det motsatta lägret i detta nätkrig finns vänstern med  antirasisterna, antifascisterna och antinazisterna inom vänsterpartiet, och över huvud taget bland de röda och organisationer som AFA/ANTIFA. Polariseringen är deras livsluft och som sagt de göder varandra.

I Sverige framställs högerextremismen och nazismen som det stora hotet mot landets säkerhet ivrigt pådrivet av den politiska vänstern. Jag vill hävda att det finns också andra möjliga hot som är av en helt annan dignitet och som man istället borde ägna mer uppmärksamhet på.

Från vänsterhåll framhålls det mycket allvarliga hotet från högerextremismen och nazismen i Sverige.

Frågan är då på vilka sätt som det högerextremistiska hotet har konkretiserats.

I en interpellationsdebatt i Riksdagen mellan Mattias Vepsä (s) och justitieminister Gunnar Strömmer i maj framhöll Vepsö att nazistiska banderoller vecklats ut vid Essingeleden och att det förekommit skränande nazister vid en fotbollsmatch i Gubbängen.

Nazister som kastade flaskor och smällare mot s.k. antinazister i Kärrtorp för 12 år sedan brukar också framhållas.

Är det sådant som utgör hot mot rikets säkerhet?

Uppenbarligen är det inte så lätt för antinazisterna att konkretisera det högerextremistiska hotet mot landets säkerhet.

Av den nämnda debatten framick också att det är den högerextremistiska propagandan på nätet som ses som hotet.

I debatten konstaterade både Vepsö och Strömmer att vänster- och högerextremister s.a.s. göder varandra med sin ömsesidigt fördömande polemik. För såväl antirasister, antifascister och antinazister resp. högerextremister och  nazistsympatisörer är detta deras livsluft.  Är denna polemik ett hot mot Rikets säkerhet?

Intressant i sammanhanget är SÄPO:s hemsida där man talar om våldsbejakande extremism i allmänhet utan att göra någon skillnad mellan höger- och vänsterextremism och bakar in även våldsbejakande islamism (med bl.a. AlQaida och IS). De är ju inte precis några jämförbara storheter. 

Det högerextremistiska hotet mot landets säkerhet förefaller alltså inte vara en konkret fara för attentat med bomber och granater eller andra våldsdåd.
'
Det hot man syftar på är högerextrema och nazistiska åsikter och värderingar som torgförs på nätet. Det är det som är hotet.

I det motsatta lägret i detta nätkrig finns vänstern med  antirasisterna, antifascisterna och antinazisterna inom vänsterpartiet, och över huvud taget bland de röda och organisationer som AFA/ANTIFA. Polariseringen är deras livsluft och som sagt de göder varandra.

I Sverige framställs högerextremismen och nazismen som det stora hotet mot landets säkerhet ivrigt pådrivet av den politiska vänstern. Jag vill hävda att det finns också andra möjliga hot som är av en helt annan dignitet och som man istället borde ägna mer uppmärksamhet på.

På frågan om JÅ är nazist svarar Bolund nej (1 min och 42 sek. in i videon).

Däremot älskar han att brunsmeta SD och Jimmie åkesson och SD vilket alla vet är en omskrivning för nazism. Vad skullle det annars vara och varför skulle det upprepas hela tiden?! 

Den återkommande etiketten på SD om nazistiska rötter och brunsmetningen är ju ett så uppenbart sätt att beskriva SD och Jimmie Åkesson som nazister. Det är ju löjligt att förneka detta.

Min poäng är att de slingrar sig i mer seriösa sammanhang och undviker att uttryckligen stämpla SD och Jimmie Åkesson som nazister för de vet att det är en propagandalögn. Jimmie Åkesson som en ny Führer? Det är ju löjligt. Var är politiken om att erövra våra grannländer och ett tusenårigt Storsverige? Judeutrotningarna? Koncentrationslägren? etc. etc.

Jag skulle istället beskriva SD som nationellt sinnade sossar. 

Det enda skälet till att man påstår att "blåbrun" skulle vara ett etablerat uttryck är att vänstern har smutskastat sina motståndare tillräckligt länge med det begreppet.

20 år. Tack för att du illustrerar min poäng.

Erik Helmerson slår huvudet på spiken i debatten om Johan Forsell.

www.dagen.se/ledare/gangbarnens-foraldrar-kanske-forsoker-lika-hart-som-ministern/9857686

Citat:

"Forssell sitter i en regering som driver en hård linje mot unga kriminella och deras föräldrar. Han har själv ofta poängterat ansvaret med ord som: "Vi måste även ställa ökade krav på föräldrar att ge sina barn sunda normer."
- - -
"Problemet blir bara om vi utgår från detta vanliga psykologiska fenomen: Att vi själva försöker och att andra inte gör det. Hos sig själv ser man intentionerna, hos andra bara utfallet. Mitt barn gick med i ett gäng trots att jag ansträngde mig. Ditt barn för att du inte gjorde det"

Det är inte kungsord bara för att de kommer från SKMA.

De skriver att från landets regering krävs ett otvetydigt och konsekvent avståndstagande från nazism och all form av rasism.

Ja och det har de ju också gjort. Johan Forsell har uttryckligen sagt att han avskyr all extremism vare sig den kommer från vänster eller höger. 

Nedan Ulf Kristerssons tal som tycks ha gått SKMA helt förbi. Tydligare avståndstagande kan det inte bli!

Kära överlevande, herr vice-talman, riksdagsledamöter, mina damer och herrar,

 Förintelsen har en alldeles särskild plats i vårt kollektiva minne. Den påminner om vad den mänskliga ondskan är kapabel till. Men den påminner oss också om, att varje generation måste vinnas för demokratin och för den mänskliga värdigheten.

 Många har nu i decennier frågat sig: Hur kunde det här ske? Varför protesterade så få? Varför gjordes så lite? ?Aldrig igen? har blivit en förpliktelse, att ingen jude ska behöva frukta för sin egen säkerhet, någonstans. Allra minst i sitt eget hemland.

 Ändå ser vi att antisemitismen brer ut sig ? och efter Hamas terrorattack på Israel har hotbilden blivit akut. 

 Den 7 oktober begicks det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen.

 Det illdådet fördömdes brett ? men attacken firades samtidigt både i Sverige och utomlands, med dans och fyrverkeri. Hat, hot och våld följde i spåren.

 Det högtidliga ?aldrig igen?, blev i praktiken ?nu igen?.

 Nyligen återgav Göteborgs-Posten vad svenska judar utsätts för i sin vardag. Krossade rutor, hatiska budskap och fruktan för sin säkerhet. Det smärtar att läsa och höra deras berättelser om vad som sker i Sverige just nu.

 Några som intervjuas ? och andra som jag har pratat med det senaste året ? nämner speciellt tystnaden. Den från omgivningen, från vänner och bekanta. En tyst de facto-acceptans, en normalisering. En lite uppgiven tystnad, som väcker frågan: kan vi bo kvar här?

 Vi har som land ett gemensamt ansvar: Att inte relativisera. Att bidra, inte bara med vackra ord, utan med konkret handling. För antisemitism kan inte tigas ihjäl. Tvärtom: Den frodas i tystnad, där de hotade kuvas. Antisemitismen ska bemötas och bekämpas. 

 Den kommer från olika håll. Sedan länge från nynazism, högerextremism och autonom våldsbejakande vänster. Och nu också från den intoleranta islamismen, och från antisemitism med rötter i konflikten i Mellanöstern. Vi måste tala också om det.

 För det är fullt legitimt att i en demokrati som vår tycka helt olika om konflikter där ? men aldrig legitimt med antisemitism här, precis som andra former av rasism. I Sveriges råder inte gatans parlament.

 Den här utvecklingen kommer jag och den regering jag leder aldrig acceptera. Sverige är ett av världens mest toleranta länder. Men vi ska aldrig vara toleranta mot intoleransen.

 För det första: tryggheten måste garanteras. Vi har stärkt stödet till Judiska Centralrådet för trygghetshöjande åtgärder. Vi tillför medel för att skydda det civila samhället. Vi skärper straffen mot brott med antisemitiska motiv. För vi menar allvar: antisemitism ska bort från Sverige.

 För det andra: Det kunskapsfrämjande arbetet. Egen kunskap är viktig. Att se på plats. Att träffa överlevande som var med, eller deras barn och barnbarn som var med. Föreningen Zikaron gör t ex en ovärderlig insats.

 Varje ny generation måste ta del av berättelserna från Förintelsen. Vi säkrar finansiering för att bevara vittnesmål och vi ser till att skolor och lärare får rätt verktyg. För barn och unga ska inte ärva sina föräldrars fördomar.

För det tredje: Den judiska minoritetens historia i Sverige. I snart 250 år har vi haft etablerat judiskt liv i Sverige. Det måste lyftas och synliggöras.  

 Förintelsen har en särställning i vårt kollektiva minne. Rätt vårdat är DET minnet ett vaccin mot framtida folkmord och övergrepp.

 Och vi har alla en roll att spela. Staten, kommunerna, civilsamhället och den enskilde. Min uppmaning till alla svenskar är: Stå inte tysta. Acceptera inte hatet. Säg ifrån.

 Jag talar nog för alla här, när jag säger att vi känner djup tacksamhet till er överlevande som är här idag, för att ni orkar berätta er historia. Det är vår uppgift att lyssna, att lära och att en dag föra dem vidare ? till alla kommande generationer.

Att sitta vid Makten tillsammans med ett endast till namnet reformerat kommunistparti står över allt annat för Partiet. De går bokstavligen över lik för.Makten.

www.expressen.se/debatt/debatt-vanstern-har-mycket-att-lara-sig-av-sd/