Är det rimligt att kräva Johan Forsells avgång p.g.a. hans son?

Aktivklubbarna verkar ju inte alls vara något bra. Men då är det ju de som ska kritiseras och inte integrationsministern Johan Forsell. Han är ju inte medlem eller stöder dessa klubbar. Att hans son har varit med i en Aktivklubb är ju heller inte något bra. Men det jag reagerar mot är att sonens medlemskap används av vänstern för att misstänkliggöra Forsell och hela regeringengenom guilt by association.

Att som den extrema vänstern och vänstern i övrigt använda den 15-årige sonens medlemskap för en propagandaoffensiv riktad mot Forsell och regeringen inför det kommande valet med anklagelser om högerextremism och nazism är politisk polemik och propaganda på en mycket låg nivå. Men det är en en demagogi som är så typisk för vänstern. Det är som sagt det jag reagerar emot. Det handlar alltså inte om något försvar för dessa s.k. Aktivklubbar som ju verkar klart suspekta.

Drevet mot Johan Forsell och propagandan från vänstern och extremvänstern  i politiskt syfte mot den sittande regeringen blir alltmer absurd.

 Hela den uppblåsta affären om sonens  redan avslutade medlemskap i en s.k. Aktivklubb  påminner om hysterin kring #metoo som fick folk att bli som galna med klappjakt på verkliga eller inbillade illgärningsmän. Man kommer osökt att tänka på hur chefen för Klarateatern Benny Fredriksson till slut tog livet av sig efter att Aftonbladet i #metoo-hysterin gav honom skulden för andras sexuella övergrepp på teatern. Föräldraansvar, teaterchefsansvar, ingen kommer undan de illvilliga  vänsterpolitiska dreven.

Snart ses väl alla av vänstern som  nazister som inte tillhör vänstern. De som kritiserar drevet  är naturligtvis också nazister.

Antirasister, antifascister, antinazister och hela Anti-lobbyn går nu på högvarv med sina fördömanden och älskar varje sekund av det.

Ja det var ju det jag sa: Alla som kritiserar drevet är nazister säger fanatikerna i  vänstern.

Nej, drevet mot Johan Forsell och propagandan från vänstern och extremvänstern  i politiskt syfte mot den sittande regeringen som blir alltmer absurd.

 Hela den uppblåsta affären om sonens  redan avslutade medlemskap i en s.k. Aktivklubb  påminner om hysterin kring #metoo som fick folk att bli som galna med klappjakt på verkliga eller inbillade illgärningsmän. Man kommer osökt att tänka på hur chefen för Klarateatern Benny Fredriksson till slut tog livet av sig efter att Aftonbladet i #metoo-hysterin gav honom skulden för andras sexuella övergrepp på teatern. Föräldraansvar, teaterchefsansvar, ingen kommer undan de illvilliga  vänsterpolitiska dreven.

Snart ses väl alla av vänstern som  nazister som inte tillhör vänstern. De som kritiserar drevet  är naturligtvis också nazister.

Antirasister, antifascister, antinazister och hela Anti-lobbyn går nu på högvarv med sina fördömanden och älskar varje sekund av det.

Vad SKMA skriver är inte några kungsord. Sover de? Vet de inte eller bryr de sig inte om att Kristersson tydligt tagit avstånd från antisemitism bara de får pusha för sin sak? 

Ulf Kristerssons egna ord i Sveriges Riksdag:

Kära överlevande, herr vice-talman, riksdagsledamöter, mina damer och herrar,

 Förintelsen har en alldeles särskild plats i vårt kollektiva minne. Den påminner om vad den mänskliga ondskan är kapabel till. Men den påminner oss också om, att varje generation måste vinnas för demokratin och för den mänskliga värdigheten.

 Många har nu i decennier frågat sig: Hur kunde det här ske? Varför protesterade så få? Varför gjordes så lite? ?Aldrig igen? har blivit en förpliktelse, att ingen jude ska behöva frukta för sin egen säkerhet, någonstans. Allra minst i sitt eget hemland.

 Ändå ser vi att antisemitismen brer ut sig ? och efter Hamas terrorattack på Israel har hotbilden blivit akut. 

 Den 7 oktober begicks det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen.

 Det illdådet fördömdes brett ? men attacken firades samtidigt både i Sverige och utomlands, med dans och fyrverkeri. Hat, hot och våld följde i spåren.

 Det högtidliga ?aldrig igen?, blev i praktiken ?nu igen?.

 Nyligen återgav Göteborgs-Posten vad svenska judar utsätts för i sin vardag. Krossade rutor, hatiska budskap och fruktan för sin säkerhet. Det smärtar att läsa och höra deras berättelser om vad som sker i Sverige just nu.

 Några som intervjuas ? och andra som jag har pratat med det senaste året ? nämner speciellt tystnaden. Den från omgivningen, från vänner och bekanta. En tyst de facto-acceptans, en normalisering. En lite uppgiven tystnad, som väcker frågan: kan vi bo kvar här?

 Vi har som land ett gemensamt ansvar: Att inte relativisera. Att bidra, inte bara med vackra ord, utan med konkret handling. För antisemitism kan inte tigas ihjäl. Tvärtom: Den frodas i tystnad, där de hotade kuvas. Antisemitismen ska bemötas och bekämpas. 

 Den kommer från olika håll. Sedan länge från nynazism, högerextremism och autonom våldsbejakande vänster. Och nu också från den intoleranta islamismen, och från antisemitism med rötter i konflikten i Mellanöstern. Vi måste tala också om det.

 För det är fullt legitimt att i en demokrati som vår tycka helt olika om konflikter där ? men aldrig legitimt med antisemitism här, precis som andra former av rasism. I Sveriges råder inte gatans parlament.

 Den här utvecklingen kommer jag och den regering jag leder aldrig acceptera. Sverige är ett av världens mest toleranta länder. Men vi ska aldrig vara toleranta mot intoleransen.

 För det första: tryggheten måste garanteras. Vi har stärkt stödet till Judiska Centralrådet för trygghetshöjande åtgärder. Vi tillför medel för att skydda det civila samhället. Vi skärper straffen mot brott med antisemitiska motiv. För vi menar allvar: antisemitism ska bort från Sverige.

 För det andra: Det kunskapsfrämjande arbetet. Egen kunskap är viktig. Att se på plats. Att träffa överlevande som var med, eller deras barn och barnbarn som var med. Föreningen Zikaron gör t ex en ovärderlig insats.

 Varje ny generation måste ta del av berättelserna från Förintelsen. Vi säkrar finansiering för att bevara vittnesmål och vi ser till att skolor och lärare får rätt verktyg. För barn och unga ska inte ärva sina föräldrars fördomar.

För det tredje: Den judiska minoritetens historia i Sverige. I snart 250 år har vi haft etablerat judiskt liv i Sverige. Det måste lyftas och synliggöras.  

 Förintelsen har en särställning i vårt kollektiva minne. Rätt vårdat är DET minnet ett vaccin mot framtida folkmord och övergrepp.

 Och vi har alla en roll att spela. Staten, kommunerna, civilsamhället och den enskilde. Min uppmaning till alla svenskar är: Stå inte tysta. Acceptera inte hatet. Säg ifrån.

 Jag talar nog för alla här, när jag säger att vi känner djup tacksamhet till er överlevande som är här idag, för att ni orkar berätta er historia. Det är vår uppgift att lyssna, att lära och att en dag föra dem vidare ? till alla kommande generationer.

Var Ulf Kristersson står i förhållande till antisemitismen är glasklart. Det är därför jag återgav hans tal.

Du har fel. Ulf Krisstersson är helt tydlig vad han anser när han säger att Forsells son har kommit i dåligt sällskap. Kristallklar.

Det påstås i denna tråd av okunniga att komma i dåligt sällskap är en struntsak. När Ulf Kristersson säger att Forsells son kommit i dåligt sällskap så menar de att Kristersson tycker att det inte var så farligt.

Att hamna i dåligt sällskap är dock ingen struntsak. Ulf Kristerssons ordval är tvärtom helt adekvat och mycket träffande.

Svenska Akademiens stora ordbok (SAOB) beskriver den verkliga och belagda innebörden i det svenska språket av dålig och dåligt sällskap: a) om person (l. lefvande varelse): underlägsen, ofullkomlig, svag, usel, klen, slät, skral, eländig.

3) moraliskt klandervärd l. förkastlig, omoralisk, usel, gemen, nedrig; om person äfv.: sedligt förfallen, karaktärslös, samvetslös, lastbar, elak; om sak l. förhållande äfv.: ond, låg, ovärdig, skamlig, skändlig; företrädesvis attributivt. Han är en dålig och gemen människa, ett dåligt subjekt. Råka i dåligt sällskap. Dåliga kvinnor, (vanl.) lösaktiga, illa ansedda.

 Någon (Aftonbladet?) har skapat en meme som sprids av andra obildade och okunniga om innebörden av att hamna i dåligt sällskap.

 Vill du att dina barn ska hamna i sällskap med moraliskt klandervärda och usla människor?

Om man med assymetriskt krig menar muslimsk antagonism mot väst, där det alltså inte handlar om militära angrepp, sådana som vi sett i historien, så är man ju inte fel ute.

Att som Aftonbladets kultursnubbe i sin islamofili kallar insikten om denna antagonism, assymetriska krigföring om man så vill, för att sprida vanföreställningar om muslimer är det ju bara korkat.

Islamiska fientliga aktiviteter mot väst är ju knappast okända. Islamism. Politisk islam. Islams mullor, Islamiskt religions- och kulturkrig,  Den stora satan i väst (=USA), Islamiska Staten (IS), Al Qaida, islamisk terrorism, Twin Towers  etc. etc.

Raggarna? Islamismterna bedömer jag som ett större hot. Det finns sjutton raggare som fortfarande är i livet men det finns miljarder muslimer, alla inte lika snälla som, ja som vem? Muhammed? 

Ja det är ett evigt tjat från vänstermupparna. Det blir inte sannare för det. Det är om en slags självtillfredsställelse de håller på med.