Skyldigheter, men inga rättigheter, som bonusförälder

Rent krasst hade du inga skyldigheter att göra något av det där. Sen får man så klart ta konsekvenserna om man beter sig som ett rövhål, men några skyldigheter hade du faktiskt inte. 

Man är inte ett rövhål för att man inte vänder ut- och in på sig själv för andras ungar, bara för att bor på samma adress.

?Man ska? ingenting av det där. Man KAN om man VILL och du har valt att göra det. Det MAN SKA som bonusförälder är att behandla barnen med respekt, behandla dem som en del i familjen (t.ex om man lagar mat lagar man mat till hela familjen, hela familjen är alltid välkomma på familjeaktiviteter/resor/i hemmet isv) samt inte göra skillnad på barn i hushållet, om det nu finns gemensamma barn också. Det vill säga, du köper inte glass till ditt barn och låter bonusen vara utan och se på. Allt det där andra du gör är barnens föräldrars uppgifter. Allt det där är det alltså din partner, inte du, som SKA göra för sitt barn.

Det skrev jag inte heller, men trodde att det var underförstått att den enda "skyldighet" man har är att inte bete sig som ett rövhål.

Oj, vad fint av dig att göra allt det där. Men tycker du verkligen att det är en bonusförälders skyldighet? 

Ett tips. Om man ska göra allt som alla vill att man borde eller tycker att man ska göra så går man under. Låter jättejobbigt det där. Får du ut någonting positivt av att vara ihop med mannen och vara en del av hans familj? Foka på de positiva, sätt gränser och om det inte är värt det gå.

Gör man inte skillnad på barnen om man köper kläder åt den ena men inte andra? Skjutsar den ena men inte den andra? Betalar körkort till den ena men inte den andra? osv. Allt detta görs ju för att barnen inte ska känna sig särbehandlade. Jag tänker att det är en stor skillnad om barnen bor varannan vecka vs hela tiden också. Att bo hela tiden under samma tak innebär att det är svårare att "dela upp". Vi är alla en familj där man också förväntas göra samma saker med alla barnen. Vi har bott tillsammans hela deras uppväxt i princip. Jag både tänker och känner att det är min skyldighet. Det tas förgivet att jag ska göra allt detta. Både från skolan som kontaktar mig att hämta sjuka bonusbarn, vården som ringer och ger mig inbokade tider, barnen som ställer frågan osv. Man får höra att man inte ska särbehandla barnen osv. När man levt tillsammans så pass länge som vi gjort så blir alla barn "våra". Aldrig varit aktuellt med växelvis boende. Jag är mamman, den kvinnliga förebilden, oavsett om jag vill det eller ej. Men utan det biologiska bandet och medfödda kärleken som kommer från barnen. Jag älskar mina bonusbarn, villkorslöst. Jag skulle göra allt för dem. I mitt hjärta och själ är dem MINA barn. Men de har inte samma känsla då de har sin biologiska mamma med i bilden.

Men va? Det mesta som du rabblar upp brukar vän ändå inte ingå i en bonusförälders uppgift. Förstår faktiskt inte alls varför du swishar pengar, köper moped och vabbar för någon annans barn. Inte heller är det din sak att ta semester för att täcka upp för tex stängt fritids på sommaren. Om man vill hjälpa barnen att köpa mors dags present så är väl det ändå pappans uppgift? Skjutsa är också främst pappans uppgift även om man absolut kan hjälpa till om det kniper tex att han inte kommer ifrån jobb eller sitter fast i trafiken. 

Sjukhusbesök är också pappans sak och det är hans uppgift att vidarebefordra all viktigt info om skola och läkare etc till mamman. 

Barnen får väl en lika fin uppgift om pappan gör följande saker som om du skulle göra det? Du kan. Ara en viktig perosn för dem i alla fall. Betyder inte att viktigt ansvar ska ligga på dig. 

Tycker du gör överdrivet mycket mer än vad jag har hört talas om att en bonusmamma gör. Är det inte du själv som har för högs krav på dig? Du som vill vara den perfekta "bonusmamamn"? För du kan ju inte skylla på biomamman. Jag skulle faktiskt skita fullständigt på om en ev biomamma tyckte att jag gjorde "för lite" och så skulle jag bara hänvisa till att det är hennes och pappans uppgifter. 

Är det inte du själv som har tagit på dig den här rollen frivilligt från början? Och nu när du gjort så i alla år, ja då finns det så klart förväntningar eftersom att du alltid gjort så. Men hade du tex aldrig swishar pengar från början så är det ju ingen som hade förväntat sig det och blivit sur om du lät bli. 

Jag har också gjort allt det där genom åren, med fyra barn varav 0 är mina. Men jag såg det inte som min skyldigthet, utom som min stora glädje. Det är väl där det skär sig. Du ser på det som något du gör "för att deras mamma inte gör", inte för att du egentligen vill.

Inget av det du skriver är skyldigheter, utan helt fritt val. Även om barnens pappa med största sannolikhet valt bort dig om du valt att inte vara delaktig alls.

Trist att barnen inte säger "jag älskar dig" annat än när de vill ha pengar. Det gjorde ofta mina bonusar när jag levde med deras pappa i drygt 10 år. De hade dock närvarande föräldrar men vi älskade varandra utan "pengar" inblandat. Tycker de om dig i alla fall? Tycker du om dem?