Mamma är deppig för att hennes katt dog

Tror nog att din mamma är i ett lite "akut" och intensivt sorgearbete. Det tar tid och det måste det få lov att göra. Det är aldrig fel att fråga en sörjande människa om det finns något du kan göra för att underlätta. Annars är det nog bäst att bara lyssna när hon vill prata om det. Andra människor kan bli hjälpta av distraktion. Ni kanske kan åka på utflykt ihop så hon kan få ett litet avbrott från allt som säkert påminner om katten. 

Att hon i just detta virrvarr av känslor och sorg upplever att hon tvivlar på gud är nog helt normalt och inte alls säkert att det är något som kommer att kvarstå efter att hon bearbetat färdigt.  

Om hon har dåligt samvete kring kattens död kan det ibland hjälpa att prata igenom förloppet med veterinären (jag arbetar själv inom djursjukvården), klinikpersonal brukar vara väldigt vänlig och stöttande i såna fall. De kanske till och med kan ge ett konkret svar kring att utgången varit densamma oavsett din mammas agerande. 

Men sorg och tankar tar tid. Ibland flera år.