Min man har blivit initiativlös, fet och skäggig. Vad ska jag göra?

Jättekonstigt. TS arbetar och försörjer sig, det är väl ett stort föredöme för en man som inte verkar förstå att det är det man gör som vuxen. Eller utbildar sig, men han hade ju hoppat av utbildningar. 

TS man arbetar inte, och gör dessutom mindre frivilligt arbete för det parti som han är engagerad i, än han påstår att han gör.

Nej ni vill bara skambelägga en kvinna som funderar på att lämna.

Däremot kan man fundera på om mannen är sjuk på något sätt (alltså inte testosteronbrist, utan något annat). Har han gjort en medicisk undersökning, han borde kanske boka en läkartid? Om han känner sig onormalt trött t.ex. 

Sedan kan han naturligtvis vara deprimerad. Även det kan man prata med en läkare på vårdcentralen om. Ofta finns det också terapiutbildade kuratorer eller psykologer på vårdcentralerna. Att sitta hemma och vara arbetslös blir man lätt deprimerad av.

Sedan kan man undra varför han inte försöker läsa in en undersköterskeutbildning eller någon annan utbildning. Ibland kan man få kurser genom Arbetsförmedlingen. Passade han inte som vårdbiträde?

En frisk medelålders man som kan svenska borde kunna hitta arbete någonstans, det är t.ex. brist på yrkeschaufförer (men då måste man ha viss utbildning).

Det som skulle oroa mig är inte att han är arbetslöe, det kan hända alla, utan att han verkar ha gett upp.

Har han sp mycket prestige att han inte kan tänka sig att söka vissa jobb? I så fall försrår jag TS att hon funderar på att lämna!

Män som säger att de är deprimerade kan nog vara det. Det brukar sitta hårt inne att säga det. Men det kan förstås vara olika mellan olika män.

Kanske inser han att du är på väg att lämna och då vill han att det ska framstå som att han har tröttnat på dig. Att det är orsaken till separationen. 

Eller också gör han som en del alkoholberoende gör, klankar ner på omgivningen för att de innerst inne inser att de själva håller på med något destruktivt.

Om han säger att han ör deprimerad, men är ovillig att göra något åt det (terapi, medicin, någorlunda vettiga levnadsvanor o.s.v.) så behöver du komma därifrån. För det lär inte ändra sig.