Semester utan mig?
Lever i ett samboförhållande sen 15 år tillbaka, mycket svartsjuka från hans håll (utan anledning). Introvert med en hel den narcissistiska drag. Otroligt svår att kommunicera med, nämner man något som sårar en så får man detta till svar:
-Synd om dig!
Vi har hus och barn ihop men känns ändå inte som en familj.
Hyrde stuga för ett par v sedan på en camping (han hade semester) men ville inte med så det blev jag och barnen...
Nu har han planerat att tälta med barnen tors-söndag. Inte ett ord till mig. Känns som han fryser mig totalt. Jag frågar alltid honom om han ska med. Blir så jävla ledsen.... vore det inte för vårt underbara hus och våra barn så hade jag gjort slut på det här.... drickandet har också eskalerat och han super sig full varje helg. Orkar inte skriva allt men just nu är det de här jag är mest sårad över... I hela mitt liv har jag drömt om en kärnfamilj att göra massa roliga saker med... ingen annan jag känner delar sig på det här viset utan man gör saker tillsammans... 😕 Någon mer i samma situation eller som varit det?