Kvinna: tankar om anorgasmi vid sex

Jag är inte lika gammal som TS men jag kommer inte heller vid sex. Och precis som TS måste orgasmen kämpas fram, för mig med en lufttrycksvibrator, det går däremot rätt fort men det är fullt fokus på just orgasm och jag måste spänna kroppen på ett visst sätt. Ibland orkar jag inte hela vägen och det enda jag får ut är träningsvärk. 
Det stör mig inte heller, jag lever ett frigjort sexuellt liv ändå och njuter av att min partner njuter. Hans orgasm är en del av min "belöning" så att säga. 
Men jag har på senare tid börjat sörja att jag inte får någon orgasm, inte så mycket för min skull, utan egentligen mer för hans. Jag vill ju kunna ge honom det!
Ibland har jag träffat män som i någon feltänkt feministisk anda vägrar att komma (kan inte säger en del) om inte kvinnan kommer. Varför ska han avstå sitt klimax bara för att det är svårt för mig? Det vinner ingen av oss på. 

Mitt problem är rent igenom fysiskt, jag är helt avslappnad mentalt men just för att komma kan jag inte njuta av resten av sexet och då väljer jag att hellre ha ett helt samlag som är jätteskönt än 60 sekunder av klimax. 

Jag brukar ändå nämna det rätt tidigt, mest för att jag egentligen mest sexdejtat så har vi kommit in på det redan medan vi chattat. Annars nämner jag det när vi har sex, oftast första gången. Men jag vet inte om det är rätt, en del reagerar med att "jojo det är ju för att inte de fått försöka ännu", andra ger mig tips hur jag ska slappna av på olika sätt eller en del slutar försöka. Jag vill helt enkelt bara att fokus inte ska vara på det, vi kan väl ha det skönt ändå tillsammans liksom, men inte att de ska sluta försöka ge mig njutning och bara tänka på sig själva. 

Jag vet som sagt inte vad som är rätt, jag KAN ju komma med vibrator och jag vet hur jag måste spänna kroppen för att det ska gå. Det är bara att det är sån millimeterprecision så det är svårt att få till det tillsammans med någon, och rent tekniskt kommer ingen in i området när jag kniper med benen.