Hur länge ska jag vänta på att han blir redo för barn?

Vad jag har förstått så är det mer sällan som killar längtar efter barn som kvinnor, kanske något hormonellt eller genetiskt betingat?
Hur som helst så är det jättetråkigt att han inte kan vara tydligare kring barnfrågan, har du frågat honom vad han väntar på, om han är rädd för något? 
Jag hade sagt att ändrar han inte sig i barnfrågan så måste du gå vidare och mena verkligen det för har själv några vänner som väntade för länge på besked och de blev dessvärre barnlösa.
Tänk på dig själv först.

 

Ni har inte all tid i världen att vänta. Du är 32. Och har ni allt det materiella och har varit tillsammans i 5 år så ställer jag mig frågan till vad han väntar på? Det finns aldrig en perfekt tidpunkt att skaffa barn och man blir aldrig helt redo.
När jag fick reda på att jag var gravid med min första var jag 33 och det var heeelt oplanerat. Vi hade bara varit tillsammans en kort tid och jag blev ärligt så förvånad att jag tappade balansen. Med tidigare partner hade jag försökt bli gravid i 3 år, även med IVF, utan att lyckas och nu blev jag gravid trots skydd.

Fråga honom vad han behöver rent konkret för att bli redo för barn, vad behöver han göra ?  Är han villig att gå dig till mötes där och agera ansvarsfull vuxen?  Tex med att ni faktiskt köper det där huset . 

Eller är det så att han inte tycker barn är särskilt viktigt så han inte prioriterar det, barn är kul nån gång kanske ..men egentligen inte... 

Eller vill han inte ha barn med just specifikt dig så han förhalar det? 

Jag tror att du måste ta ett eget beslut här. Om du tycker barn är viktigt och är en dealbreaker så stå för det och gå inte med på hans jiddrande utan säg åt honom att är du inte gravid till jul/whatever  så måste ni separera och det är inte förhandlingsbart.  Sätt en deadline och se till att DU håller den. 

Man blir redo för barn genom  att helt enkelt bestämma sig. ...

Det kan ju vara så att han helt enkelt inte vill ha barn - någonsin. Han vill inte ge upp sin livsstil, sin relativa bekvämlighet och vill eller vågar inte tala öppet om detta. MEN - han bör vara årlig nog att tydligt tala om det så att du vet vad du har att rätta dig efter visavi honom. Stanna kvar i ett barnlöst förhållande eller lämna honom för att söka annat partnerskap eller kanske på egen hand skaffa barn. Du får pressa fram ett svar helt enkelt och vara klar över hur du ska agera-

Jag gjorde slut efter sex år och en förlovning vid 29, för jag hade inte tid att vänta på att han skulle bli redo för barn. Han var 9 år äldre än jag så vi snackar ju ingen ungdom här. När jag ställde det på sin spets kröp det fram att han aldrig ville ha barn, han hade bara sagt det lite vagt för att hålla mig kvar. 

Jag fick ett barn vid 32 och lever nöjd och lycklig med min man 20 år senare. Mitt ex gifte sig med en rätt knepig kvinna och ersatte barn med en hund.

Jag är även bekant med en kvinna som väntade för länge och gav upp barn för en man som aldrig blev redo. Sen sprack det ändå för velpottan kunde inte ens bestämma sig för att köpa ett hus ihop med henne, efter över 10 år som sambo. De hade alltså redan letat i flera år, sen köpt huset men han fick kalla fötter och ville riva kontraktet igen. Hon dumpade honom då och behöll huset själv, men det är en väldigt bitter kvinna idag och sådan hade jag inte velat bli.

Det låter ju som att han vill ha barn, och med dig, men att han inte är redo att ta beslut. En del är såna. Jag var själv 38 när jag började försöka, och inte ens då var jag övertygad, och jag är kvinna. Tänkte mer att tiden håller på att ta slut, ska det bli barn så får det bli nu, och blir det sp blir det, blir det inte så är jag lika lycklig för det. Som man har man ju inte samma press, så det är kanske lättare att dra på det ännu längre. 

Vad jag tänker atg du kan göra är att försöka avdramatisera. Vet inte hur ni pratat om det nu, men kanske är det lättare för honom om du pratar i termer av att sluta med p-piller (eller vad du nu använder) istället för att ta ett beslut att nu skaffar vi barn. Även om det tar sig direkt så är det ju nio månader tills bebisen kommer. Och det kan lika gärna ta två år, eller i värsta fall tre eller fyra. Han har tid att vänja sig. 

Vill han fortfarande inte så försök bena ut vad exakt det är som får honom att tveka. Prata, utan att anklaga eller pressa. Vad exakt är det han tror kommer att förändras? Kanske är det saker som mest är i hans huvud. Kanske är han rädd att ge upp saker. Att skaffa barn är en totalt livsomvändande sak och under en period får man hålla tillbaka nästa allt som gäller en själv, men det är en begränsad period, och snart kan man göra allt det där igen som man gjorde innan barnen kom. 

Det är nog säkert så, känns som att man sällan hör om män som längtar efter barn. Men de har å andra sidan inte samma tidspress rent biologiskt 

Jag har frågat och vi har pratat mycket om det. Först ville han läsa klart sin utbildning vilket jag helt och fullt förstår, men när den var klar (för två år sedan) så blev det diffust. har försökt att fråga om han är rädd för något, orolig osv men inte fått något tydligt svar.

Har försökt att fråga om det är något han vill ha gjort innan eller om det är något som han inte känner känns rätt med barn och det verkar inte så. Allt det materiella är liksom på plats i form av utbildning, ekonomi, jobb, bil etc. Vi bor i en trea så utrymme i nuvarande boende är inte några problem heller om vi köper ett hus. Hans föräldrar bor nära och jag är helt säker på att de skulle ställa upp om det behövs. De är väldigt engagerade i det barnbarn de redan har och har alltid hjälpt sina barn när det behövts. 

Tror eventuellt att du sätter huvudet på spiken med frågan om det är att skaffa barn med mig det handlar om. Vi har, till allra största del pga barnfrågan, haft ett ganska turbulent år med många konflikter om just barn och framtiden. Har försökt att sätta en deadline men han upplever det som ett ultimatum. Vilket jag kan förstå, hade själv tyckt det var jobbigt om han sa antigen xxx eller så vill jag att vi gör slut. Samtidigt är barn ju en sådan sak man måste vara överens om, annars blir det inte bra för någon 

Ledsen ts, men den mannen vill inte ha barn... Riktigt synd att du slösat 5 år på honom, men slösa inga fler nu. Kräv ett svar av honom och kan han fortfarande inte svara på varför han vill vänta så dumpar du honom, gör det innan det börjar brinna i knutarna för dig.

Samtidigt är det ju en deadline du MÅSTE ha annars kan han ju föehala det i 5 år till för att du inte ger några konsekvenser av hans svammel
 Varför ska han bestämma sig när du inte heller verkar tycka det var så viktigt och ändå stannar?... typ så... 

Ju mer du argumenterar ju mindre vill han ha barn
 Bestäm dig helt enkelt och stå för det.