Min aborthistoria

Men du finner det alltså fullt möjligt att personen skulle kunna tycka att det INTE är bättre att inte slarva med preventivmedel? 
Varför tror du att det är möjligt att ens någon skulle ha en sådan åsikt?

Finns väl folk som har alla möjliga åsikter ja, hur det kan vara möjligt vet väl bara de. Men betyder inte att jag kallar någon för idiot för de. Men den här diskussionen är väl ganska OT kan jag tycka

Menar du att det finns många som INTE tycker att folk ska tänka efter och göra förnuftiga  val?

Frågan du ställde insinuerar att du anser att personen eventuellt är en idiot/ mindre vetande som skulle kunna ha åsikten att det inte är bättre att inte slarva med preventivmedel.
Har du något exempel på någon som anser att det är bättre att slarva med preventivmedel eftersom du frågar?

Tack för att du försöker med vad jag förstod skulle vara en meningslös diskussion. Tolkade precis som du gjort och förstår inte varför någon skulle tro att jag menade just detta. Var precis lika meningslöst som jag trodde 

Min aborthistoria Hej!
Jag vill berätta om hur det var för mig att göra en medicinsk abort, främst för att det hade varit skönt för mig själv att få läsa en detaljerad berättelse från någon när jag stod inför detta stora beslut. Så till alla er som planerar att göra abort, tvekar eller på något sätt tycker att det känns jobbigt - så vill jag bara säga att det kommer gå jättebra oavsett vad som händer, så länge det ni väljer är grundat i er egen vilja och önskan!! <3

Det fysiska förloppet: Jag gjorde en medicinsk abort i v. 7+4, den ägde rum hemma. Första tabletten fick jag på sjukhusen (mifepriston) som har i uppgift att stoppa de graviditetshormon som pumpas ut för fullt (f.fa progesteron). 24-72 h efter det, i mitt fall blev det 24 h, så tog jag 4 tabletter cytotec vaginalt. Samtidigt tog jag 1g alvedon och 400mg Ipren som smärtlindring. 

Det ska nämnas att under hela processen hade jag stöd, antingen en kompis att prata med i telefon, mamma att ringa och min fina, fina sambo som var fysiskt närvarande under hela aborten, vars hjälp var fantastisk. För mig var det stödet ovärderligt. Jag förstår att alla kanske inte har den möjligheten eller kanske inte vill berätta för alla att man tänker göra abort och då kanske det passar bättre att utföra på sjukhuset så att man ser till att det finns stöd runtom en. Man ska inte vara själv om man väljer att utföra en hemabort.

Efter 4 cytotec vaginalt  så började jag efter ca 1h må illa, kallsvettas och kräkas. Det var jobbigt men gick över rätt fort. 3 h efter den första dosen Cytotec så tog jag 2 tabletter till som fick smälta under tungan. Samtidigt som detta så tog jag ett stolpiller som skulle hjälpa mot smärtan, Diklofenak tillsammans med 1g alvedon + 400mg Ipren till. Sen var det liksom "klart" och bara att vänta. Jag hade fått hem 1 tablett oxynorm och en mot illamående som jag dock aldrig tog. Men alla är ju olika där, smärttröskeln kan hos vissa vara lägre och andra högre. Jag rekommenderar att man lyssnar på sin kropp och har man ont på ett som inte går att hantera så ska man ha mer smärtlindring <3 

Jag vill verkligen LUGNA alla som ska göra en medicinsk abort, för det KAN gå så bra. Kroppen har alla inneboende fysiologiska processer för att klara en inducerad abort, annars hade missfall som ju sker naturligt, inte varit något som kroppen kan sköta själv. Jag tror också att det är så viktigt att man får prata igenom sitt beslut, jag fick prata med två kuratorer vid två olika tillfällen då jag inte var säker på om jag ville fortsätta graviditeten eller inte. Jag hade också stöd från familj och kompisar som jag fick prata med och vara sårbar inför. Jag fick liksom "gråta ut" och infinna mig själv i beslutet att jag ville göra en abort och sörja det lilla liv som hade börjat växa i mig INNAN jag fysiskt utförde aborten. För mig var det så nyttigt, för jag kan med handen på hjärtat säga att aborten var rätt beslut för mig trots att jag vet att jag vill ha barn i framtiden och längtar tills den dagen kommer. Sedan kan man ju såklart aldrig förutspå hur man kommer må och skulle man må psykiskt dåligt efter aborten så finns det återigen stöd på abortmottagningen i form av kuratorer, att få. Det är viktigt att man utnyttjar den möjligheten och tar sig själv på allvar <3 

Det här blir jättelångt! Men till dig som vill ha en mer utförlig historia så säger jag varsågod och att det kommer gå så bra oavsett vad du väljer, om det skulle vara abort (medicinsk, kirurgisk) eller att fortsätta din graviditet. Skickar många styrkekramar till dig som går igenom det här svåra beslutet just nu och kraft, för din kropp klarar det här! <3 

Ett litet tips! För er som gillar yoga med lite spirituell take så rekommenderar jag verkligen denna kvinnan på YouTube. Jag följde två av hennes yoga videos (den innan abort och den under) och båda var underbara, kunde verkligen slappna av i många positioner som hon gjorde och för mig personligen så hjälpte det mot spänningar jag annars har i axlar/höft. Så stort tips :) https://www.youtube.com/@lyliansvoboda6847

Den tolkningen får stå för dig som sagt. Lägg inte ord i min mun. Nej jag har inga konkreta exempel på person som kan ha udda åsikter men de finns ändå har väl alla erfarit någon gång. Och det spelar ingen roll för diskussionen heller.

Jag har inte bett dig om någon diskussion utan bara ställt en fråga, höll du med personen om att det är bättre att vara noga med preventivmedel? Ja eller nej?

Tack för att du försöker med vad jag förstod skulle vara en meningslös diskussion. Tolkade precis som du gjort och förstår inte varför någon skulle tro att jag menade just detta. Var precis lika meningslöst som jag trodde 

Inga ord läggs i din mun. Det är ganska tydligt att du kanske inte faktiskt förstår vad din frågeställning kan antyda.
 Det du behöver förstå är att ställa en fråga som antyder att någon skulle skulle tycka det vore bättre att slarva med preventivmedel är ren dumförklaring av den personen.
( I viss mån även av dig själv.)
Dock, så är jag nu övertygad om att denna dumförklaring nog är oavsiktlig från din sida.
Jag hoppas att du förstått något av det jag skrivit här, även om jag inte väntar mig att du skulle erkänna det.