Schema för tonåringar

När barnen börjar bli 11-12 års ålder så skriver man inte i umgängesschema i tingsrätten. Man tvingar inga barn då. De kan välja att bo hos en av föräldrarna.

Vi har aldrig haft schema från tingsrätten eller tvingat någon. Vi gör ett schema i samråd med alla inblandade parter, främst då barnen såklart. 

Skulle snarare säga att 2-2-3 är vanligt bland småbarn.
Varannan vecka vanligast och ett boende från 12-13 års ålder och sporadiskt umgänge med en förälder när man vill/känner för det. Vilket jag tycker är helt okej. Barn är en egen individ och borde få vara med och bestämma över sitt liv med vägledning av vuxna. 

När jag var tonåring och lite yngre, från typ 11. fick jag och mina syskon komma och gå som vi ville hos våra föräldrar. Jag hade flera kompisar som var avundsjuka, då de hade strikta varannan vecka scheman ända upp i gymnasiet. En hade 2 veckors.

Det bäta är väl om ni kommer överens mellan vuxna och barn.

Varför fråga oss, när det är dina barn du borde fråga?

Finns det inte risk att det blir en tävling mellan föräldrarna. Typ den som lagar god mat, bjuder på fika, köper ny spelkonsoll, dit hår barnen ? 

För jag vill höra om era erfarenheter. Mina barn verkar nöjda som det är och har nog inte tänkt på att man kan göra annorlunda. Särbon pratar själv med sina barn. 

Vi har fortsatt varannan vecka för vår 15åring. Undantaget på sommaren då vi har 14 dagar i sträck. Det är dock väldigt öppet för förändring, vill sonen åka någon dag tidigare/senare så löser vi det så klart. 

Sambon har inga barn, men hade han haft hade jag föredragit att vi haft samma typ av upplägg för möjlighet att göra saker själva på våra lediga veckor. 

Hur vanligt det är spelar väl ingen roll. 
Fördelen är att det blir bra för tonåringarna, om det nu är det de vill.

Hade jag varit barn och tonåring hade jag tyckt att det var extremt hattigt att bo 2 dagar i taget. 
Hinner liksom inte landa innan man byter igen. 
För små barn tycker jag att det kan vara rimligt, men fråga barnen vad de känner. De kanske har något annat förslag 

Min 15-åring har efterfrågat det här i ett halvår nu. Hon säger att hon knappt hinner packa upp och komma iordning ordentligt innan det är dags att åka igen. Hon har mycket grejer, smink, hudvård, husdjursprylar mm  som hon vill ställa upp fint. Lite för dyrt och för mycket för att kunna ordna dubletter av allt.

Problemet är de andra två barnen som vill ha varannan vecka. Både vi vuxna och barnen vill att de ska vara här samtidigt så att vi kan hitta på grejer ihop. Jag tycker också att 2-3 veckor borta är länge, känns som att man kan förlora den självklara vardagliga kontakten. Men hon kommer att få som hon vill efter sommarlovet, om hon fortfarande vill ha det så då.

Vi föräldrar bor på promenadavstånd ifrån varandra och det händer att dottern stannar en stund när hon kommer förbi för att hämta något. Men ibland ser jag inte barnen alls på hela pappaveckan. 

Vi har varannan v på 13 åringen och byte var 14e dag på 15 åringen, 17 åringen kommer och går som det passar med jobb, närmare till jobbet från mig.
Såvi lyssnar in barnens önskemål.

Jag tror inte dom känner att dom behöver landa. Eller dom landar efter 30 sekunder. Båda ställena är hemma och dom vet typ var allt är vad som finns i kylen osv. Jag har frågat och dom bara rycker på axlarna. Jag har inte specifikt föreslagit något annat upplägg. Kanske delvis för att det är väldigt skönt och praktiskt för mig att ha det så här. Jag kan ha min egen aktivitet på tisdagar och jag slipper vara utan barnen mer än ett par dagar. 

Så olika barn kan vara. Det enda mina barn vill ta med sig är sina telefoner. 

Dom har böcker på båda ställena dom läser parallellt och det har jag undrat lite om det är jobbigt, men dom säger nej. Vissa spel och dator bara finns här. Men det är min dator dom använder så den kan dom inte ta med. Dom har nog annan typ av spel-konsoll hos pappa så samma spel går inte att spela. 

Det enda dom ibland behöver ta med är om dom ska ha några speciella finkläder. Men barnen själva bryr sig inte. Det är jag och pappan som kommer överens att om dom ska på 70-års kalas kan det vara lämpligt om dom har en struken skjorta i rätt storlek. Friluftskläder och regnkläder behövs till 99% bara hos mig.  

Annat finns på båda ställena. 

Flyttar husdjuren med barnen?

 

Jag hade provat ett annat upplägg och låtit barnen "känna efter" och testa om det känns bättre eller sämre. Jag var själv skilsmässobarn och hade aldrig pallat byta sådär som ni gör. Men dina barn kanske inte vet något annat och har anpassat sig, och om dom fick prova vara länge tid hos respektive kanske dom skulle uppskatta det mer? Kan tillägga att ni föräldrar inte bör säga hur mycket ni kommer sakna dom eller inte klarar av att inte se dom osv. för det kan göra att dom kör på ett upplägg av skuld och inte utifrån vad som passar dom själva bäst. 

När jag var 13-14 så började jag vara två veckor åt gången hos mina föräldrar för jag tyckte det blev hattigt att vara en vecka åt gången, det blev också lite lättare att planera grejer med mina kompisar på fritiden. När jag började gymnasiet så blev det tre veckor på varje ställe och i slutet av gymnasiet så flyttade jag helt till ena föräldern för att det gick mer kollektivtrafik därifrån som passade med mitt extrajobb kvällar och helger.

Vi bor ett par hundra meter ifrån varandra, så knackar kompisarna på här när barnen är hos sin pappa brukar jag skicka dit dom. Men det börjar avta att dom kommer förbi spontant. Oftast messar dom innan med varandra. Gjorde inte ni det?

Pappan vill helst inte ha hem flera stycken kompisar, så dom har mest kompisar hemma när dom är här. Men jag vet inte om det skulle vara bättre om dom var hos pappa 2 veckor. Skulle bara ta längre tid innan dom kan ta hem kompisar. 

Ja, jag skrev ju det "det blev lättare att planera saker med mina kompisar". Jag hade kompisar i andra stadsdelar än där mina föräldrar bodde. Jag var med i en idrottsförening där det var blandat med deltagare från olika delar av stan. Plus att mina föräldrar inte bodde bredvid varandra, min mamma bodde i en by 2 mil från centrala stan och min pappa bodde 6 kilometer bort. Men jag kunde ta mig till högstadieskolan enkelt från båda ställena. 
Sen på gymnasiet så hade man ju typ enbart vänner som inte bodde där man själv bodde eftersom alla klasser blandades hejvilt. 

Vi umgicks knappt hemma hos varandra, vi umgicks på andra ställen. Eller bara utomhus. 

Jag har tre barn med stor åldersskillnad 
De två äldsta i gymnasiet och minstingen är 9 år

Vi har testat lite olika för minstingen pga vill inte vara hos pappan alls.
Hon vill vara MED pappa , men inte hos. Förtydligande bara.
Det handlar om kompisar mm

223 tycker jag ärligt talat är en lösning som mest gynnar föräldern
Man hinner med sina egna intressen osv på ett helt annat vis än med vv
Det funkade inte bra för barnen 

VV funkade inte för minstingen som inte vill vara hos pappa alls
Därmed inte heller längre perioder 

Varannan helg hos pappa blev för lite. Det blev ännu knivigare för henne att vara där när det blev sällan och jag tycker också att det är viktigt att de får fortsätta ha en nära relation 

Nu är hon hos pappa varannan helg fre till tisdag plus en övernattning på vardagen varje vecka 
Funkar bra för henne 
Singelnatten blir ingen stor grej för henne och med förlängd helg blir det mer tid

Tänker att det kunde passa även äldre barn 

Vi har sagt att från 14 års ålder får man välja helt själv.
Äldsta sonen valde då att bo hos mig men är ofta förbi hos pappa och på oregelbunden basis packar han ihop och tillbringar nån långhelg eller vecka där.
Mellersta sonen kör varannan v ungefär 

Min nya sambos barn kommer och går som de vill