• Anonym (Förvirrad)

    Intresserad av killkompis, men han vill inte ha barn

    Hej! 


    Jag håller på att bli galen här. Sedan jag blev singel i våras har jag mer och mer börjat fantisera om min killkompis. 

    Vi träffades för 1,5 år sedan. Vi matchade på en dejtingapp, men då han inte vill ha fler barn var det bestämt från start att det inte skulle bli vi. Han körde hit en kväll (1 h resa). Vi satt och snackade i soffan hos mig, sen 03 fick han snällt åka hem igen. Inget hände. Jag var inte heller i stadie då jag var redo att dejta heller pga uppbrott några månader tidigare. 

    Vi bestämde att vi skulle ses två ggr till efter det. Som vänner. Jag fick kalla fötter och ställde in båda gångerna. Hemsk- jag vet och inte likt mig. 

    Vi har trots detta haft kontakt till och från. Pratat en hel del på telefon, och SMS:at. Alltid vänskapligt, men också alltid flörtigt. Jag berättar om mina dejter för honom, han säger inget sådant till mig. Ärligt talat vill jag inte heller veta. Han är mitt bollplank med det mesta och jag vi kan prata om det absolut mesta. Då det ändå inte skulle bli vi har jag varit väldigt transparent med mycket och jag känner mig orimligt trygg med honom sett till att vi bara setts en gång. 


    Han slänger ibland ur sig ?tänk om jag skulle vilja ha till barn?. (Han har två nästan vuxna barn). Han är runt 40, jag runt 30. 


    Nu har vi bestämt att vi ska ses om en vecka. Och jag blir galen. Han är så mycket jag vill ha. Vi har alltid så kul. Samma kväll vi matchade pratade vi på telefon 3 h. Men jag har alltid tryckt bort honom pga vill verkligen ha en bebis. Det har jag velat i typ 10 år, men omständigheterna har inte varit rätt. Och jag förstår honom också, han är sedan länge klar med småbarn. Men gahhh jag kan inte låta bli att fundera på hur vi skulle haft det tillsammans. Vi har samma intressen för mycket, och samma syn på livsstil med träning osv. Och det finns verkligen en kemi. 


    Hjälp en förvirrad och möjligtvis kärlekskrank tjej som just nu blickar ut på alla barnfamiljer här på stranden och vill ha det livet själv, men jag vill nog också ge honom en chans. Han har sagt flera ggr att man aldrig ska säga aldrig med barnfrågan. Men jag är rädd att han bara säger så för att få mig i säng. 

  • Svar på tråden Intresserad av killkompis, men han vill inte ha barn
  • Anonym (Hm)

    Det finns ganska mycket en person kan göra avkall på inloppet utan att bli bitter. Barn är inte en sådan sak ❤️ den kärlek du känner för honom nu kan vara tillfällig om du låter den (och honom) gå, även om det är svårt. Du har säkerligen älskat ett ex som du inte älskar nu, ellerhur? så dina känslor för honom kommer inte vara bestående, medan din längtan efter barn alltid kommer sitta som en tagg i sidan livet ut om du väljer bort det. 

  • Anonym (Hm)

    Avkall på i livet* ska det stå

  • Anonym (Förvirrad)

    Jag vet, och jag håller verkligen med. Jag brukar säga att det är det enda jag verkligen inte kan kompromissa med. Antal barn, vart jag ska bo osv osv kan jag mötas i. Men en bebis vill jag en gång få uppleva som är min alldeles egna (och partners). Sen kan jag känna stress över att det ännu inte hänt mig så då kommer väl tanken på att bara släppa den drömmen. Det kanske inte var meningen för mig. Kanske får jag nöja mig med syskonbarn, kompisars barn osv som jag redan älskar gränslöst. Det kan typ kännas som en frihet att sluta fokusera på barn. Men ja jag är kanske bara lite lost nu. Och han säger ju inte 100 % nej. 

  • Anonym (Jag)

    Hoppa inte i säng med honom men träffa honom. Se hur det är. Jag, som är helt färdig med barn skulle aldrig säga "man ska aldrig säga aldrig" i den frågan. Jag VET att jag inte vill ha fler. 
    Jag har en killkompis som sa att han var klar men han träffade en ny och efter två år fick de barn. Han ändrade sig och det var inte för att hon tjatade eller så utan för att han helt enkelt kände att han ville ha ett barn till, med just henne.

  • Anonym (T)

    Det kan givetvis gå jättebra för er, och det finns killar som ändrar sig i barnfrågan om rätt tjej dyker upp. Men jag vill ändå höja ett varningens finger för den här typen av kille, jag vet mer än 1 tjej som träffat en kille med den här situationen där hon varit tydlig med att hon vill ha barn redan från början, han vill inte och hon gör då klart att då kandet intebli dem, men sen säger han att han ändrat sig eller kan ändra sig. De blir kära och han drar ut på det, olika ursäkter för att vänta, flera år går och till slut tvingas hon lämna ändå. Jättejobbigt. 

  • Anonym (Förvirrad)

    Tack ni som svarar btw ❤️❤️. Ja jag är livrädd för att det är så det skulle bli. Och jag uppskattar verkligen genuint honom som människa så fallet skulle bli så högt om man skulle ta steget till något mer som vänskapligt och sen skulle det sluta med ett krossat hjärta. Jag är ju rätt säker på att jag skulle kunna få känslor för honom. Men så finns det en del av mig som bara vill hoppa och hoppas på det bästa. 

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-07-18 16:44:39 följande:

    Jag vet, och jag håller verkligen med. Jag brukar säga att det är det enda jag verkligen inte kan kompromissa med. Antal barn, vart jag ska bo osv osv kan jag mötas i. Men en bebis vill jag en gång få uppleva som är min alldeles egna (och partners). Sen kan jag känna stress över att det ännu inte hänt mig så då kommer väl tanken på att bara släppa den drömmen. Det kanske inte var meningen för mig. Kanske får jag nöja mig med syskonbarn, kompisars barn osv som jag redan älskar gränslöst. Det kan typ kännas som en frihet att sluta fokusera på barn. Men ja jag är kanske bara lite lost nu. Och han säger ju inte 100 % nej. 


    Jag fick mitt första barn året jag skulle fylla 34. Jag hade nästan gett upp om att träffa någon och få bli mamma. Jag mådde så fruktansvärt dåligt över detta faktum. Men jag träffade någon, det sa PANG, och 4 mån senare var jag gravid (av misstag) fick barn nr 2 året jag skulle fylla 37.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-07-18 16:56:31 följande:

    Tack ni som svarar btw ❤️❤️. Ja jag är livrädd för att det är så det skulle bli. Och jag uppskattar verkligen genuint honom som människa så fallet skulle bli så högt om man skulle ta steget till något mer som vänskapligt och sen skulle det sluta med ett krossat hjärta. Jag är ju rätt säker på att jag skulle kunna få känslor för honom. Men så finns det en del av mig som bara vill hoppa och hoppas på det bästa. 


    Du har redan känslor för honom.
  • Anonym (Mia)

    Läs den aktuella tråden här på Fl "Hur länge ska jag vänta på honom innan han är redo för barn"

    Jag tror att du får många svar där. Hon har väntat i 5 år nu och många gör inlägg om andra som också har väntat.

  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Jag) skrev 2025-07-18 17:01:55 följande:
    Jag fick mitt första barn året jag skulle fylla 34. Jag hade nästan gett upp om att träffa någon och få bli mamma. Jag mådde så fruktansvärt dåligt över detta faktum. Men jag träffade någon, det sa PANG, och 4 mån senare var jag gravid (av misstag) fick barn nr 2 året jag skulle fylla 37.
    Vad fint!! Jag har verkligen inte känt mig stressad tidigare, men ju mer jag närmar mig 32, vilket jag fyller i slutet av året, desto mer känns det. Inte som stress, mer som sorg faktiskt. Mest för att jag vet att jag skulle bli en bra mamma, om man nu får sticka ut hakan och säga så om sig själv. Jag är dålig på mycket, men barn kan jag. Har jobbat med barn tidigare osv. 
  • Anonym (Mia)

    Aöldelesnoabsett hur du gör med killen, frys im dina ägg så snart som möjliigt. Det är imte 100 %- igt famgåmgsrikt, men det är en försäkring. Bättre ju yngre man är när man gör det. 

  • Anonym (Förvirrad)

    Åh gud ska man behöva tänka på att frys in ägg innan 35?? Jag har tänkt att om jag är singel vid 34 måste jag ha en plan inför året jag fyller 35. Innan dess hoppades jag nog att jag skulle kunna ta det lugnt och att det mest ?bara? var känslomässigt tungt att vara singel och barnlös.

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-07-18 17:08:11 följande:
    Vad fint!! Jag har verkligen inte känt mig stressad tidigare, men ju mer jag närmar mig 32, vilket jag fyller i slutet av året, desto mer känns det. Inte som stress, mer som sorg faktiskt. Mest för att jag vet att jag skulle bli en bra mamma, om man nu får sticka ut hakan och säga så om sig själv. Jag är dålig på mycket, men barn kan jag. Har jobbat med barn tidigare osv. 
    Då har du inte massa tid att slösa på någon som inte vill ha barn, tänk på det.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-07-18 17:15:20 följande:

    Åh gud ska man behöva tänka på att frys in ägg innan 35?? Jag har tänkt att om jag är singel vid 34 måste jag ha en plan inför året jag fyller 35. Innan dess hoppades jag nog att jag skulle kunna ta det lugnt och att det mest ?bara? var känslomässigt tungt att vara singel och barnlös.


    Nä, det dina äggreserver är redan klart påverkade när du är 32, tyvärr.
    Min graviditet kallades geriatrisk när jag fick mitt första barn vid 34.
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-07-18 17:15:20 följande:

    Åh gud ska man behöva tänka på att frys in ägg innan 35?? Jag har tänkt att om jag är singel vid 34 måste jag ha en plan inför året jag fyller 35. Innan dess hoppades jag nog att jag skulle kunna ta det lugnt och att det mest ?bara? var känslomässigt tungt att vara singel och barnlös.


    Jag har för mig att det.är bättre att frysa in äggen när man är ung. Större chans att det fungerar då.
  • Anonym (Given)

    Kan ni inte bara ligga med varann då? FWB typ?
    Du håller fotfarande dörren öppen för någon annan men kan ha roligt med en annan bra kille under tiden?
    Fattar inte varför vissa måste krångla till det så för sig själva. 

  • Anonym (a)
    Anonym (Given) skrev 2025-07-20 22:59:56 följande:

    Kan ni inte bara ligga med varann då? FWB typ?
    Du håller fotfarande dörren öppen för någon annan men kan ha roligt med en annan bra kille under tiden?
    Fattar inte varför vissa måste krångla till det så för sig själva. 


    För det är jättekul att vara kär och ligga med någon som man vet måste tas bort ur ens liv. Bäddat för ett eller två väldigt krossade hjärtan. TS söker inte KK.
Svar på tråden Intresserad av killkompis, men han vill inte ha barn