Anonym (våld i nära relationer) skrev 2025-07-28 13:25:57 följande:
Hej, jag har läste ditt svar i tråden. Läs gärna dina egna texter fler gånger och fråga dig, hur kommer det sig att du hade sagt till någon annan att lämna men inte har förmågan. Jag tror är ett svar, du behöver bygga upp din självkänsla. Med den här mannen kommer den bara att bli lägre och lägre, du kommer tycka att du inte förtjänar mer än att få stryk då och då. Det är tyvärr så det kan bli. Men det kan också bli så att du väljer att lämna, tar hjälp och stöd att bygga upp din självkänsla och klarar av att vara singel och trygg i dig själv och vet vilka gränser och krav du har för ett eventuellt förhållande i framtiden.
Den här mannen bryter ner din självkänsla. Han har sagt att du förtjänar en smäll.
Det gör du inte och det är olagligt.
Du börjar försvara och förklara beteendet och behöver stöd hos oss för att förstå att det inte är normalt. Det är det som kallas normaliseringsprocessen. Du behöver hjälp utifrån, för att ta rätt beslut och kunna lämna. Kan det vara så att han blir hotfull och farlig om du lämnar. Det är nog bäst att du tar hjälp vid ett uppbrott. Kan det vara så att han kommer att visa sin charmigaste sida då också.
Så att du smälter.
Normaliseringsprincipen handlar om att man börjar se det som händer som normalt. För att orka överleva, det göra att gräns efter gräns kan passeras, det blir värre och värre. Ofta blir man isolerad så den ända som ger bekräftelse är den som är förövaren, därför blir det så svårt att lämna.
Man knarkar kärleksbetygelser. Förövaren är inte bara ond, han är jättegod och kärleksfull ibland och det är dom stundar som gör att offret blir beroende av förvararen.
Det är bara inte normalt. Värsta romantiska helgen kan aldrig väga upp att man blivit förolämpad, kontrollerad, slagen, ekonomiskt skadad etc....Himmel och helvete om vart annat. Nej, en grå vardag, med lite toppar och dalar men inte sådana hemska dalar. Det är inte något som man ska leva, Det bryter ned dig.
Känn inte ansvar för din partner, han får ta sitt eget ansvar.
Det finns inga ursäkter, till det han gör. Han kan lämna dig om det inte passar att vara med ig.
Det är inte kärlek o respekt det är våld och kontroll.
Så nu samlar du alla din kraft du har , för du är värdefull och unik, säg det till dig själv, och gör all för att lämna. Det blir inte enklare att lämna....utan tvärrtom.
Jättebra, sant och viktigt. Tänk om min mamma hade fått hjälp att våga lämna min pappa. Då hade jag inte behövt se mamma bli slagen. Mitt eget sköra självförtroende hade heller inte fallit i tusentals bitar. Jag hade inte behövt ägna större delen av mitt liv till att samla ihop alla skärvor för att bygga upp mej själv igen. Men vad vet jag, egentligen. Kanske var pappa ändå så farlig att han hade slagit mej totalt sönder, om hon hade lämnat honom. Det var därför hon inte lämnade. Det var vad hon sa till mej i varje fall. Vill du ha det så TS?
