Han vill slå mig

En sak jag reagerar på i ditt inlägg är hur du kan påstå att du mår bra i en våldsam persons närhet. En person som du tror älskar dig trots att han hotar dig med våld. Det här behöver du hjälp med. Säger det i all välmening men det låter som att det har gått så långt att du tror att det här är normalt och att det finns kärlek i denna relation.

Vill bara ge dig en styrkekram när jag läser ditt svar.

Du vet inte vad det beror på att du inte kan slappna av hemma? Läs om vad du själv skrivit här. Föreställ dig att det är din älskade dotter som skriver sä. Vet inte vad det beror på???

Sedan fortsätter du med att skriva att du trivs med honom eftersom han ju inte är våldsam hela tiden. Serlöst??? Har du så låga kriterier för trygghet och kärlek.

Menar verkligen inget illa, tvärtom. Försöker bara visa hur det du skriver låter i mina, en utomståendes, öron.

Är jag ivrig att tona ner det som hänt TS? Jag känner inte henne öht... Men häflten utav av er här inne sitter och hittar på saker som inte hänt?

Eller skapar argument bara för att ni blir känslosam då hon de fakto är en tjej.. 

 Sen vaddå det spelar noll roll hur orden sades? 

Det beror väl helt på om TS debatterar oschysst..? TS kanske är as taskig under deras bråk och säger saker som hon vet bara sårande och inte ens kan hålla sig till ämnet...

Då blir en mening som "Du borde fan ha en smäll" helt plötsligt endast självförsvar.. Där hon plötsligt är den som sysslar med en misshandel.. 

Så det är klart som fan att det spelar roll hur något sägs.. 

Att bli så arg är aldrig bra, det kan vara så att han säger saker i ren frustration, men det betyder inte att det är okej. Att du mår dåligt och är orolig är inte alls bra, det ska ingen behöva känna. Du ska inte vara glad att han inte slagit dig, för så ska man inte heller behöva känna. Man ska känna sig trygg med att man vet att inget sånt kommer ske, men som du tyvärr inte kan känna i nuläget. Om han slår dig så lämna, även om han ångrar sig osv. Slår han dig en gång så är risken stor att det händer igen och en gång är en gång för mkt.

Jag tycker att du ska fundera över om du vill stanna. Jag förstår att det är bra när det är bra så att säga. Men det finns killar som du kan ha det lika bra med och älska lika mkt, men slippa att må dåligt och vara orolig samtidigt. 

Tack som berättade det. Jag vet att du är det.
Jag såg ditt svar till mig innan modsen körde stor rensning. Men tyvärr kunde jag inte svara dig på det då jag var avstängd. 

Jag tar och upprepar det jag sade innan. Det är en varningssignal helt klart, så var uppmärksam! Men det finns också gott om människor som skulle säga såna saker utan att det någonsin ens blir sanning. 

Hur du kan hantera det där när det händer är att ta en liten break. Säga det att "Du, jag tycker inte om när du säger sånt där till mig, det känns ohälsosamt, vad säger du om att ta en liten break?"

Gör det varenda gång han säger det bara så kanske lugnar det säkert ner sig..

För som någon skrev här innan. Riktiga såna där brukar alltid försöka få kontroll, och då är det vem du får prata med och inte, hur du klär dig ibland andra män etc, vilket jag faktiskt misstänker inte händer. 

Själv är jag tacksam för att du låter jävligt vettig. 

Det kan vara en form av självförsvar när man tycker att man tex bara blir oförtjänt påhoppad hela tiden. Eller Orättvist behandlad.. Missföstådd. Till slut går det inte att försvara sig emot det längre och då räcker orden inte till. 

En paus i det fallet är rätt sätt att hantera det på, för då har man tid att tänka till. 

Snälla du. Försök inte försvara honom nu. Oavsett hur mycket du provocerar honom så ger det inte honom rätten att hota dig med våld.
En normalt funtad människa hade hellre gått undan en stund och lugnat ner sig istället för att bete sig hotfullt och börjat slå på saker.
Det tror jag att du innerst inne förstår.

Jag vill också tillägga att om din sambo tycker att du provocerar honom så mycket och gör honom så arg så är han ju fri att gå,eller hur.
Men istället så väljer han att stanna kvar. Då kan det ju inte vara så illa.
Eller så är det bara manipulationer och gaslighting han sysslar med.

Du har skrivit att du känner dig orolig hela tiden,i ditt förhållande. Och så ska det inte behöva vara.
I ett sunt förhållande så ska det kännas ok även om man bråkar,som någon skrev.
Man ska inte behöva känna det som att man måste gå runt och trampa på äggskal för att den andre inte ska explodera.
Då är inte förhållandet sunt.
Som någon skrev så finns det fina män därute där du kan få allt det du önskar,men utan aggressionsproblematik där du ständigt får gå omkring och vara orolig.
Och det är väl så du vill ha det,eller hur?
Om du absolut vill stanna hos den här killen så tycker jag att du ska kräva att han söker hjälp för sina aggressioner om ni ska kunna fortsätta tillsammans.
Och ta då upp det medans ni har det bra och är lugna. Inte när ni bråkar.

Jag förstår hur du menar. Men samtidigt så skriver du saker som att du inte heller är perfekt osv.
Och då känns det lite som att du försöker mildra hans beteende.
Och jag har själv erfarenheter av att leva i ett destruktivt förhållande och  vet hur lätt det är att lägga skulden på sig själv. Om jag inte hade gjort si eller så så hade säkert detta inte hänt osv.
Kanske skulle ni båda må bra av att gå i parterapi t ex,och få hjälp att hantera dessa situationer när de uppstår?

Nej,ni är kanske skyldiga,båda två,till att bråken uppstår. Men,precis som du skriver,så rättfärdigar ju inte det hans hot om våld. Det finns det inga ursäkter för.
Blir man så arg att man börjar slå på saker och hotar med våld så behöver man söka hjälp för att hantera sina känslostormar.
Vad händer om ni t ex skulle få barn och barnet börjar trotsa? Det kan vara en riktig prövning. Ska han bli våldsam då också?'
Han verkar ju även få dig att känna att du kanske skulle ha agerat annorlunda för att han inte skulle reagera som han gjorde. Det är ju en del i normaliseringsprocessen. Och så ska det ju inte vara i en sund relation.
Så ska ni kunna fortsätta tillsammans så måste han söka hjälp.
Och vill han inte det så tror jag att du vet vad du måste göra. Innan det går för långt.

Hej, jag har läste ditt svar i tråden. Läs gärna dina egna texter fler gånger och fråga dig, hur kommer det sig att du hade sagt till någon annan att lämna men inte har förmågan. Jag tror är ett svar, du behöver bygga upp din självkänsla. Med den här mannen kommer den bara att bli lägre och lägre, du kommer tycka att du inte förtjänar mer än att få stryk då och då. Det är tyvärr så det kan bli. Men det kan också bli så att du väljer att lämna, tar hjälp och stöd att bygga upp din självkänsla och klarar av att vara singel och trygg i dig själv och vet vilka gränser och krav du har för ett eventuellt förhållande i framtiden.

Den här mannen bryter ner din självkänsla. Han har sagt att du förtjänar en smäll.
Det gör du inte och det är olagligt.

Du börjar försvara och förklara beteendet och behöver stöd hos oss för att förstå att det inte är normalt. Det är det som kallas normaliseringsprocessen. Du behöver hjälp utifrån, för att ta rätt beslut och kunna lämna. Kan det vara så att han blir hotfull och farlig om du lämnar. Det är nog bäst att du tar hjälp vid ett uppbrott. Kan det vara så att han kommer att visa sin charmigaste sida då också.
Så att du smälter.

Normaliseringsprincipen handlar om att man börjar se det som händer som normalt. För att orka överleva, det göra att gräns efter gräns kan passeras, det blir värre och värre. Ofta blir man isolerad så den ända som ger bekräftelse är den som är förövaren, därför blir det så svårt att lämna.
Man knarkar kärleksbetygelser. Förövaren är inte bara ond, han är jättegod och kärleksfull ibland och det är dom stundar som gör att offret blir beroende av förvararen. 
Det är bara inte normalt. Värsta romantiska helgen kan aldrig väga upp att man blivit förolämpad, kontrollerad, slagen, ekonomiskt skadad etc....Himmel och helvete om vart annat. Nej, en grå vardag, med lite toppar och dalar men inte sådana hemska dalar. Det är inte något som man ska leva, Det bryter ned dig.
Känn inte ansvar för din partner, han får ta sitt eget ansvar. 
Det finns inga ursäkter, till det han gör.  Han kan lämna dig om det inte passar att vara med ig. 
Det är inte kärlek o respekt det är våld och kontroll. 
Så nu samlar du alla din kraft du har , för du är värdefull och unik, säg det till dig själv, och gör all för att lämna. Det blir inte enklare att lämna....utan tvärrtom.

Jättebra, sant och viktigt. Tänk om min mamma hade fått hjälp att våga lämna min pappa. Då hade jag inte behövt se mamma bli slagen. Mitt eget sköra självförtroende hade heller inte fallit i tusentals bitar. Jag hade inte behövt ägna större delen av mitt liv till att samla ihop alla skärvor för att bygga upp mej själv igen. Men vad vet jag, egentligen. Kanske var pappa ändå så farlig att han hade slagit mej totalt sönder, om hon hade lämnat honom. Det var därför hon inte lämnade. Det var vad hon sa till mej i varje fall. Vill du ha det så TS? 

Hur går det,TS?

Han måste ju också kunna prata med dig om det här på ett vuxet sätt om det är något som stör honom.
Och har du dessutom en sjukdom så behöver du ju hans stöd. Inte hot om våld eller att han börjar slå på saker.
Ni skulle kanske behöva gå i parterapi så att ni får hjälp att hantera era känslor så att ni inte behöver hamna i den här situationen igen. Oavsett om ni fortsätter tillsammans eller går isär.

Han håller inne med aggressioner, som han vill få ur sig  och hotar dig med våld. HAN får ta mycket skit?! 

Fler röda flaggor? Någon? Varför chansa TS? Blir det lättare att lämna sen när ni fått barn, tror du?

Även om ni har fina stunder tillsammans så spelar väl det ingen större roll så länge han visar de här sidorna?
Även om man bråkar ibland så ska man inte behöva känna sig obekväm och rädd. Då är det något som är fel.
Min man och jag kan också tjafsa ibland,men jag har aldrig behövt känna mig rädd eller obekväm i hans närhet.
Det är klart att det aldrig är roligt när det blir tjafs,men i en sund relation så löser man det utan att hota med våld och börja slå på saker.
Det finns det inga ursäkter för. Om det innebär att man slipper hot om våld och aggressiva tendenser så ja,då är gräset grönare på andra sidan.

Han har alltså sagt att han bär på mycket tankar och känslor och aggressioner.
Och att han får ta mycket skit p.g.a. din sjukdom.
Det är en förklaring till beteendet men det är inte okej för det, om han tycker det så spelar det ingen roll, för det är inget som du ska acceptera. 
En psykolog eller kurator borde han boka in. Han behöver ta ansvar för att prata om sina känslor, tankar, rädslor etc. Han ska inte samla på sig och stänga allt inom sig och sen låta det gå ut över dig.
Inte tycka att det är okej och skylla på att du har en sjukdom. Det är något som han får räkna med, som du inte kan rå för och som ingår i erat förhållande. Vem vet han kan också bli sjuk...  Han ska inte var hotfull och aggressiv överhuvudtaget. 

Frågan är? Är han beredd att förändra sig? Vill han förändra sig?
Kommer han ta hjälp? För det behöver han! Inte bara att han säger det utan att han visar det i handling. 
Är han öppen för att prata om sina innersta känslor och tankar med dig? Har ni kunnat prata om hur ni ska göra för att stötta varandra, i rollen som sjuk respektive rollen som partner till en som är sjuk. Ett förhållande utsätts för påfrestningar...ska man leva i ett förhållande behöver man vara stabil i sig själv och ta ansvar för sina handlingar. 
Jag tänker att du bör ställa ultimatum att du lämnar om han inte tar tag i sina problem och ändrar sitt beteende, så att du kan känna dig trygg och lugn oavsett om ni har en konflikt eller inte.

Du förtjänar en man som visar kärlek o respekt!

Va bra att han har bett om ursäkt och att han inser att han gjort fel och hur det får dig att känna. Och att du också kan se att det är fel, att det är en gräns som inte skulle ha passerats när han säger att du förtjänar en smäll o slår i dörrar etc. 

Han har sagt att han kommer ta hjälp om det inte blir bättre. Jag är ganska övertygad om att han kommer behöva ta hjälp. Finns kurator hos psykolog på vårdcentralen, han kan ringa dit och säga att han har aggressions problem. Det kan finnas obearbetade känslor från barndomen också som han behöver ta i tu med som bidrar till ilskan. 
Han behöver lära sig att prata om det som känns jobbigt, med dig eller någon annan närstående. Så att han inte samlar på sig känslor och sen rinner det över. Det kan kurator alt psykolog hjälpa med. 

Bra att ni kunde prata med varandra när ni båda var på bra humör. Tänker att du kan stötta och uppmuntra honom till att söka hjälp. Och till att våga prata med dig om vilka rädslor, oro, sorg, frustration som han upplever i livet. Han borde kunna lyssna också när du delar dina upplevelser. 

Nu får du se om det är om han säger orden och menar dom och visar det i handling.... 

Du är värdefull oavsett om du är sjuk eller frisk, fattig eller rik. Kom ihåg att du förtjänar kärlek och respekt! Ett sunt förhållande med sunda gränser! Annars är det bättre att vara själv.