Rädsla för trafikolyckor

Detta är nog ett läge där du ska söka för detta, för det blir nog inte bättre av sig självt.

Allt är en risk i livet och spelar ingen roll vad du gör, man kan inte var rädd för att leva.
Men givetvis är det större risk att köra/åka bil än bara sova i sängen.

Dock en sak ska du veta, och det är att olyckor är sällsynta.
Och då pratar jag inte om antalet över landet, utan per mil körda.
Och om man är rädd men kan köra ändå, varför inte välja säkrare vägar som har en lägre olycksstatistik.

En sådan sak borde lugna.

Men i grund och botten så måste du tag i detta, annars kommer du inte någonstans längre.

Jag är också orolig för sånt men ser det som att jag vill leva ett liv som är roligt och socialt. Då ingår ibland bilresor. Vi kör så tryggt vi kan. Ser till att vara utvilade, packar rätt, har bra däck mm. De andra trafiksnterna är en risk vi tar. 

Jag föredrar buss och tåg bland annat ur säkerhetssynpunkt. Skulle jag åka ensam till en kompis 20 mil bort skulle jag utan tvekan åka kollektivt (om det inte var supermegakrångligt). 

Det är farligt att leva och man behöver ofta hantera risker. Att begränsa sitt liv kraftigt på grund av måttliga risker kan vara vanskligt. Det gäller att hålla en sund balans där man undviker uppenbart farliga saker men inte missar det som gör livet värt att leva - goda vänner till exempel. Man avgör själv var ens egna gräns går. Om man missar saker som brukade göra en glad på grund av nytillkommen rädsla kan det finnas skäl att fundera på om man ska jobba för att bli kvitt den rädslan. Det blir man oftast grnom att göra det som känns läskigt.