Den stora tråden med frågan om det var bättre förr?

Trist utveckling särskilt med skolan och barnens uppförande, ja håller med. Mycket annat var också bättre förr. Då vi bara hade två TV-kanaler till exempel, Det tror jag innebar en större gemenskap. Man hade nåt att prata om på raster osv. Senaste avsnittet av vad det nu var snackade alla om. Det fanns en större gemenskap och mindre stress + att samhället var mindre stressfullt än nu. Man tog det lugnt och retade inte upp sig för varenda grej som blev ett hinder på väg till jobbet. 

Hu förr dess bättre. eller hur?

Som när min mormor var lite, och de bodde 13 pers på 60 kvadrat. Eller, ja, stor spridning på ungarna iofs, de tre äldsta hade utvandrat när de yngsta föddes, så de bodde nog aldrig alla 13 i stugan samtidigt.

Min mormor, som inte fick gå längre i skolan än till 4an, för att hon var flicka på landsbygden och det var inte så noga att faktiskt låta flickor gå hela vägen till och med sjätte klass, som egentligen hunnit bli obligatoriskt. Skolan låg en mil bort, det var bara att gå. Och det var absolut inte alla som lärde sig läsa, skriva och räkna, och faktiskt aldrig fick ens en chans att göra det. Min mormor var dock duktig i skolan, men som sagt. Hon fick ta plats som 12-åring, i en herrgård.

Och på tal om tågen, en dag när min mormors bror, som var dövstum, gick till sin plats på samma herrgåd, så kom tåget på fel tid. Han gick som alltid på tågspåret för det var mycket närmare att gå än landsvägen. Han hörde inte tåget. Men utöver han, och lillasyster som fick tag på lutflaskan som 3-åring, så överlevde alla syskonen i alla fall till vuxen ålder. 

Mormor fick tuberkulos när hon var 14. Skickades till ett av lasaretten som tog hand om sjukan, ett av de sk sanatorierna. Där låg barn så små som tre år i salar och hade inte träffat sina föräldrar på veckor. Många barn var "besvärliga" och ville inte ta mediciner eller äta, och då kunde de få smisk av sjukvaktarna. 

Eller hur "förr" vill du ha det?

Hu förr dess bättre. eller hur?

Som när min mormor var lite, och de bodde 13 pers på 60 kvadrat. Eller, ja, stor spridning på ungarna iofs, de tre äldsta hade utvandrat när de yngsta föddes, så de bodde nog aldrig alla 13 i stugan samtidigt.

Min mormor, som inte fick gå längre i skolan än till 4an, för att hon var flicka på landsbygden och det var inte så noga att faktiskt låta flickor gå hela vägen till och med sjätte klass, som egentligen hunnit bli obligatoriskt. Skolan låg en mil bort, det var bara att gå. Och det var absolut inte alla som lärde sig läsa, skriva och räkna, och faktiskt aldrig fick ens en chans att göra det. Min mormor var dock duktig i skolan, men som sagt. Hon fick ta plats som 12-åring, i en herrgård.

Och på tal om tågen, en dag när min mormors bror, som var dövstum, gick till sin plats på samma herrgåd, så kom tåget på fel tid. Han gick som alltid på tågspåret för det var mycket närmare att gå än landsvägen. Han hörde inte tåget. Men utöver han, och lillasyster som fick tag på lutflaskan som 3-åring, så överlevde alla syskonen i alla fall till vuxen ålder. 

Mormor fick tuberkulos när hon var 14. Skickades till ett av lasaretten som tog hand om sjukan, ett av de sk sanatorierna. Där låg barn så små som tre år i salar och hade inte träffat sina föräldrar på veckor. Många barn var "besvärliga" och ville inte ta mediciner eller äta, och då kunde de få smisk av sjukvaktarna. 

Eller hur "förr" vill du ha det?

Jag saknar poporama, lördagsbiten, tracks och klassiska Eldorado. Det var tider det. 😊

Det omedelbara svaret är förstås att allt var inte bättre förr. Många tydliga framsteg har gjorts när det gäller sjukvård, tandvård, bostadsstandard och en massa annat.
Men jag själv reagerar ofta över sådant som jag tycker är försämringar. Då är det lätt att tänka att det var bättre förr.
Vi hade kvar folkskolan där barnen lärde sig läsa, skriva och räkna redan efter tredje klass. Nu går ett skrämmande antal ut skolan i nian och kan varken det ena eller det andra.

Kunskapskraven i gymnasiet var mycket högre än nu. En akademisk examen hade ett högt värde på arbetsmarknaden, men så är det inte längre utan värdet har kraftigt devalverats, utom kanske i en del hårda ämnen bl.a. naturvetenskap och teknik och några till.

Efter WW2 hade vi Europas fjärde starkaste flygvapen, nu måste vi bygga upp ett starkt försvar som vi alltså ännu inte har.

Så där kan man gå igenom politikområde efter politikområde. Men det jag mest brukar hänga upp mig på handlar om den kulturella nivån i vid mening.

Man uppfostrade barnen till att kunna uppföra sig väl och visa hänsyn och respekt för andra, bl.a. lärare. På den sistnämnda punkten har ju utvecklingen varit skrämmande. Hövligt uppträdande var viktigt.

Mycket som nu går för sig sågs inte som anständigt som att flickor gå omkring på stan i muttakorta shorts och visar magen med. Eller folk med tatueringar upp över halsen o.s.v. Det var förbrytare som tatuerade sig förr och en och annan sjöman som hade ett ankare på armen.

Folk tränger sig före och ska sno in sig vare sig det är genom dörrar eller till rulltrappan eller på stan över huvud taget. Alla har bråttom att komma först. Förr flanerade man.

Taxichaufförer hade uniform och kvinnor var inte rädda för att bli våldtagna i taxin.

Tågen gick enligt tidtabell.

Men jag är ändå i grunden positiv. Väl?