Anonym (Linnea)

Sat 26 Jul 2025 08:20

75 svar

Vuxen son blir aldrig vuxen

Jag är gift. Har tre gemensamma barn med min man. De är 21, 19 och 15.
Av våra gemensamma barn har 21 åringen och 19 åringen flyttat hemifrån och det funkar bra. De har egna liv med bra jobb och god ekonomi. Båda pluggar på universitet, och arbetar på sidan av.

Min man har även en son som är 28 år. Jag har funnits i sonens liv sen han var 2 år och jag räknar honom som min. Hans mamma har han ingen kontakt med, mer än sporadiskt.

Min man har alltid gjort stor åtskillnad mellan sin son och våra gemensamma. Han har alltid daltat med sin son, och trots att han är mycket äldre än de andra har han alltid haft mindre krav.

Sen sonen blev vuxen har han haft långa perioder med arbetslöshet. De saker han ändå gjort, dvs korta praktikperioder eller korta utbildningar har alltid slutat med att han tycker alla andra är idioter. Det är alltid något fel på lärare, chefer eller kollegor, så han ger upp efter en kort period, och hans pappa verifierar honom, håller med och okejar alltid detta.

Nu har han inte gjort något på minst ett år, och han får aktivitetsstöd eftersom han är inskriven på Arbetsförmedlingen.

Men jag är så less på detta. Att försörja en vuxen man. Den guldkant vi eventuellt skulle kunna sätta på vår tillvaro äts upp av detta eftersom han aldrig bidrar till sin egen försörjning. Nu har han bara ca 3500 kronor i månaden, men jag har ändå tyckt att han iallafall kan köpa små saker som glass, bussbiljetter eller godis själv. Men det tycker inte min man. De pengar sonen får, köper han Tv-spel och annat skräp för.

Vi har inte så höga löner och den vuxne sonen kostar trots allt en hel del eftersom vi betalar allt till honom. Kläder, mat, bensin till sin bil, mobil, godis?ja allt. Och det verkar aldrig bli någon skillnad. Tittar jag tillbaka 9 år i tiden så har inget hänt sen dess.

Det går inte att prata med min man om detta, det har det aldrig gjort. Det leder enbart till stora gräl. Men jag är less! Jag tycker det är dax att den vuxne sonen står på egna ben! Nu funderar jag på skilsmässa eftersom detta blivit ett sånt irritationsmoment, att jag nu blir irriterad och ledsen varje gång våra omkostnader blir höga, tex om vi någon gång vill äta ute eller göra någon aktivitet så behöver vi tänka till och många gånger avstå då det blir för dyrt när ytterligare en vuxen belastar kontot. Kan tillägga att detta hade jag känt även om det gällt något av våra gemensamma barn i denna situation.

Anonym (K)

Sun 27 Jul 2025 01:14

#51

Anonym (n) skrev 2025-07-27 01:06:03 följande:

Gissar att du tänkte svara någon annan...

Han har med största sannolikhet rätt till försörjningsstöd men det är inte relevant för TS sits när sonen inte är på väg ut.

Sorry, svarade nog fel person.

Det ts kan göra för att vara så schysst som möjligt för sonen är faktiskt att ställa krav. Alltså, antingen flyttar han eller hon. Som flera i tråden påpekat. Pappan är medberoende och bedriver just nu bara konstgjord andning. Det är inte att hjälpa, tvärtom.

Xenia

Sun 27 Jul 2025 10:09

#52

TS, lämna din curlande man och hans curlade son.

Annars kommer situationen att vara likadan när sonen är 38 år också. Ja, även när ni är pensionärer kommer han att bo hemma och snylta. Vad han än har för fel från början (misstänker mer än ADD) så har pappan gjort allt värre.

Xenia

Sun 27 Jul 2025 10:11

#53

En sak till, du har alltså fungerat som mamma till denna son sedan han var två år gammal men du verkar inte påverkat hans uppfostran alls? Och du har fortfarande inget att säga till om.

Goneril

Sun 27 Jul 2025 11:18

#54

Här tycks både TS och mannen vara medberoende. Sonen har tillåtits att utveckla dessa later under många år. Redan från tidig barndom skulle han lärt sig vad som gäller, precis på samma sätt som andra barn. Hans diagnos, som inte tycks vara graverande, kan inte tas som ursäkt för hans beteende. Att alltid idiotförklara andra när han misslyckas ska han inte komma undan med. Det tycks han ju ha gjort hittills och det är ett grundfel Han måste ju lära sig att anpassa sig! Nu, först nu, har TS vaknat till det som jag skulle beteckna som en mardröm. Att ha en sån bromskloss i sin närmaste omgivning, att bli begränsad i alla avseenden, inte minst ekonomiskt av en inkräktare, vilken fasa! Jag hade utvecklat ett hat, det måste jag erkänna, skilsmässa är en självklarhet, TS, du står väl i bostadskö? Hoppas du har ekonomi att lämna detta fängelse! Friheten väntar! Att slippa se den här killen måste betraktas som lycka, du kommer att bli euforisk! Mannen verkar inte vara mycket att hänga i julgranen heller och du tycks ju inte ha någon direkt hög prio i det förhållandet.

Anonym (Ut med karln)

Sun 27 Jul 2025 11:33

#55

Anonym (n) skrev 2025-07-26 22:39:49 följande:

Fin anekdotisk erfarenhet. Hur var stödet från omgivningen?

Jag hade två sjukpensionerade föräldrar utan kapital, men som vanligt var de imponerade över min självständighet. Så på så vis hade jag gott stöd av min omgivning, i form av positiv förstärkning.

Anonym (Leva)

Sun 27 Jul 2025 11:59

#56

Anonym (K) skrev 2025-07-27 00:54:44 följande:

Håller helt med! Dessutom är det ingen tung diagnos sonen har. Gissar att bortskämd och söndercurlad är överordnat diagnosen. Pappan behöver klippa navelsträngen. Jag behandlar inte ens min 12-åring så som han behandlar sin vuxna son.

Sannolikt har sonen mer svårigheter än ADHD. Eller större sådana svårigheter än vad som framkom i utredningen.

Men det behöver utredas på nytt och evenruellt medicineras under arbetstid.

Det hela bygger på att sonen och fadern vill ha en förändring.

Vill de inte det så har TS inte så mycket att välja på, tyvärr. Hon behöver flytta för att få ett drägligt liv.

Anonym (Milla)

Sun 27 Jul 2025 12:01

#57

Anonym (Linnea) skrev 2025-07-26 08:20:01 följande:

Vuxen son blir aldrig vuxen

Jag är gift. Har tre gemensamma barn med min man. De är 21, 19 och 15.
Av våra gemensamma barn har 21 åringen och 19 åringen flyttat hemifrån och det funkar bra. De har egna liv med bra jobb och god ekonomi. Båda pluggar på universitet, och arbetar på sidan av.

Min man har även en son som är 28 år. Jag har funnits i sonens liv sen han var 2 år och jag räknar honom som min. Hans mamma har han ingen kontakt med, mer än sporadiskt.

Min man har alltid gjort stor åtskillnad mellan sin son och våra gemensamma. Han har alltid daltat med sin son, och trots att han är mycket äldre än de andra har han alltid haft mindre krav.

Sen sonen blev vuxen har han haft långa perioder med arbetslöshet. De saker han ändå gjort, dvs korta praktikperioder eller korta utbildningar har alltid slutat med att han tycker alla andra är idioter. Det är alltid något fel på lärare, chefer eller kollegor, så han ger upp efter en kort period, och hans pappa verifierar honom, håller med och okejar alltid detta.

Nu har han inte gjort något på minst ett år, och han får aktivitetsstöd eftersom han är inskriven på Arbetsförmedlingen.

Men jag är så less på detta. Att försörja en vuxen man. Den guldkant vi eventuellt skulle kunna sätta på vår tillvaro äts upp av detta eftersom han aldrig bidrar till sin egen försörjning. Nu har han bara ca 3500 kronor i månaden, men jag har ändå tyckt att han iallafall kan köpa små saker som glass, bussbiljetter eller godis själv. Men det tycker inte min man. De pengar sonen får, köper han Tv-spel och annat skräp för.

Vi har inte så höga löner och den vuxne sonen kostar trots allt en hel del eftersom vi betalar allt till honom. Kläder, mat, bensin till sin bil, mobil, godis?ja allt. Och det verkar aldrig bli någon skillnad. Tittar jag tillbaka 9 år i tiden så har inget hänt sen dess.

Det går inte att prata med min man om detta, det har det aldrig gjort. Det leder enbart till stora gräl. Men jag är less! Jag tycker det är dax att den vuxne sonen står på egna ben! Nu funderar jag på skilsmässa eftersom detta blivit ett sånt irritationsmoment, att jag nu blir irriterad och ledsen varje gång våra omkostnader blir höga, tex om vi någon gång vill äta ute eller göra någon aktivitet så behöver vi tänka till och många gånger avstå då det blir för dyrt när ytterligare en vuxen belastar kontot. Kan tillägga att detta hade jag känt även om det gällt något av våra gemensamma barn i denna situation.

Har läst dina inlägg och tycker det låter som att du har lika svårt att sätta ner foten som din man. Du får antingen acceptera att det kommer se ut så här eller ta ut skilsmässa, har svårt att se någon annan utväg eftersom din man är så van att du ger dig så fort det blir bråk. Och räkna inte med att någon av dem är tacksam mot dig vare sig du stannar eller för de år du hjälpt till om du väljer att gå.

Martins07

Sun 27 Jul 2025 14:34

#58

Linnea du har väntat länge tycker jag. Den sonnen kommer inte ändra verkar som. Du behöver tänka på dig och dina barn nu. Det finns inte bara kärlek i en relation utan ekonomisk skäl och annat också.
Lämna honom han kommer kanske se och ändra det. Han använder dina pengar också för att försöja sin son.
Lämna honom, det är otroligt att en man ja han är en man 28 år som beter sig så där..
Ingen situation

Anonym (m)

Sun 27 Jul 2025 19:27

#59

Anonym (n) skrev 2025-07-26 22:21:25 följande:

Han får in nog för att både bidra till hyran och maten redan nu. Får han in större belopp ska till utgifter som hans far inte vill att han betalar idag. Meningslöst. Ett jäkla mjölkpaket...Så sonen har mer lekpengar än en 18åring på gymnasiet med studiebidrag men behöver betala för mindre saker än vad en sådan brukar behöva.

Bidra ja men 3500 kan inte betala för mat och uppehälle för en vuxen man oavsett. Han kan kanske få mer. Och fortfarande du vet inte att pappan inte skulle ta emot pengar i det läget, som han har nu med enbart 3500 är inte rimligt att kunna leva på.

Anonym (n)

Sun 27 Jul 2025 19:34

#60

Anonym (m) skrev 2025-07-27 19:27:14 följande:

Bidra ja men 3500 kan inte betala för mat och uppehälle för en vuxen man oavsett. Han kan kanske få mer. Och fortfarande du vet inte att pappan inte skulle ta emot pengar i det läget, som han har nu med enbart 3500 är inte rimligt att kunna leva på.

Självklart kan han leva på 3500 utan problem. Han kan leva på betydligt mindre utan problem om han betalade några som helst utgifter mer än nöje. Ingen ska tycka synd om den inkomsten när det inte finns något som han själv står för. Tror du att försörjningsstöd blir så mycket mer utöver räkningarna som soc står för? 3500 som rena nöjespengar är galet.

Vuxen son blir aldrig vuxen

INNEHÅLL