Hur prioriterar ni fritid mot att ta hand om ert hem?

Mitt  välmående är viktigare än kliniskt hem.  Och då har jag lagt städningen på en acceptabel mininivå och nöjer mig. Till jul kör jag ren rejäl genomgång och skapar en jul som är blandning mellan Madicken och Walt Disney där allt är skinande rent,  pyntat och stylat i detalj. 

Att lägga all tid på städning låter för mig som en mix av duktig-flicka-syndrrom, flykt från nånting du inte vill ta itu med, kompensation för nånting du inte kan påverka och jakt på bekräftelse från typ mamma eller omgivningen..  vad försöker du bevisa och för vem?

Och vad skulle hända inom dig om du släppte kontrollen på helgen och bara tog hand om disken och istället ägnar 4 timmar på stranden med dina barn? 

I mitt hem är vi två vuxna. Vi delar på ansvaret. Vi håller rent men är inte pedanter. Relationer, både vår egen och de vi har med andra, prioriteras högre. 

Fritiden är livet! 

Såklart behövs nån sorts balans där barnen också får lära sig hur ett hem sköts, men jag vill att mitt barn ska minns tiden vi haft tillsammans som rolig, eller att jag åtminstone varit närvarande. Ibland struntar vi helt i vad vi bör göra och sticker iväg och gör nåt kul istället. Disken står liksom kvar. Testa att utmana dig själv, kanske får du ett stökigare, men också rikare liv. 

För mig är svaret på din fråga i det du skriver. 
Detts är något du mår dåligt av och därmed tycker jag att du ska söka hjälp för det. 

Oavsett om det är för mycket eller för lite eller om du tänker rätt eller fel så spelar det ingen roll. Det faktum att du mår dåligt av detta gör att det blir det enda relevanta. 
Finns massor av bra lättillgänglig vård idag. Kanske behöver du lite KBT för att få bukt med tins tankar och pressen på dig själv. 

Önskar dig allt gott. Du förtjänar att må bra. 💞

Jag har alltid städat när barnen lagt sig.
Leksaker plockade vi undan innan badet och nattning så jag dammsög undan medan de tittade på bolibompa.
Sånär de var 0-7 år så umgicks vi ute eller inne fram till middagen( lagade middagar varje söndag)
Efter 7 år så lekte de mer självständigt och då städade jag medan jag lagade middag ca 1 h/dag , jag plockade undan varje kväll och fixade köket och toaletten när de lagt sig.
Varje fredag storstädade vi.
Helgerna var städfria förutomplocka undan, och vi lagade middagar för veckan på söndagar.

Kanske inte tvångstankar men det skulle kunna vara kontrollbehov av något slag. Hur ser resten av ditt liv ut? Lever du i en lycklig relation eller krisar ni? Är du separerad och har tappat fotfästet? Har du kanske nån egen diagnos som gått överstyr? 

Om du själv känner att du inte mår bra så håll kvar den tanken och sök hjälp. Du kan behöva samtalsstöd tex . Eller är det så illa att du krisar kanske du behöver sjukskrivning en period.  

Mår man bra så ligger städningen på en nivå där det finns tid för annat och där man också kan prioritera bort städningen för tex en fest eller en spontan utflykt och det inte är hela världen att barnen smular. 

Jag lever med devisen 15 min om dagen. 15 min plock och röj eller 15 min dammsuga och torka golv eller 15 min av what ever i valfritt rum. På så sätt slipper jag storstäda och det är alltid en okej nivå hemma. Man hinner dessutom ganska mycket på en kvart om man är effektiv.  

Ingen sitter på ålderns höst och ångrar att dom inte städat mer.. tvärtom så ångrar man alltid det man aldrig hann göra. 

Jag är inte pedant men har svårt för att unna mig nöjen när det finns praktiska sysslor att göra. Men har börjat inse att sysslorna när man har hus, barn och djur aldrig tar slut! När jag är färdig i ena änden så skapas det något i den andra. Hade kunnat städa, plocka och dona som ett heltidsjobb.

Lösningen är alltså själva insikten att det är svårt att bli helt klar och att hålla den nivån. Bättre att se sysslorna som något dagligt som man aktivt tidsbegränsar.

Jag upplever samma. Jag måste prioritera hemmet när sambon inte bidrar. Det som stör mig mest är att sambon gnäller på mig att jag inte har någon hobby?..undra varför

Samma här.

Bra med självinsikt. Vad får du ut av ditt beteende och vad förlorar du på det. Perfektionist tänkande är vanligt. Du kanske känner ett lugn inom dig men du missar gemenskap med familjen.
Det tar mycket onödig kraft och tankeverksamhet. Här kan det vara bra att du känna efter vilka tankar och känslor som ligger bakom att det blivit så viktigt för dig att hemmet är så välstädat. När du känner att du behöver dammsuga, fråga hur känner jag mig om jag inte dammsuger.  Att jag inte duger till exempel. Får ångest eller obehag. 
Rekommenderar att du googlar i ämnet men också att du pratar med en terapeut. 
Det går att träna på och förändra sig!! Lycka till! 

Här har vi en av de klassiska orsakerna till krocken mellan det feminina och maskulina. Man läser hur mycket åsikter som helst om hur mannen är en lat slarver, ingen ställer sig dock frågan om vilken nivå som eftersträvas av kvinnan, och hur rimlig prioritering det är.

Sen har det maskulina en hel drös med motsvarande bagage med sig, så jag menar inte att det feminina är mer av en felande länk, bara att det är nyttigt med reflektion ibland, istället för förhastade slutsatser.

Har småbarn och är ensamstående kvinna. Prioriterar min fritid. Är ute med barnen så mycket som möjligt. Städar och diskar när barnen sover för natten. Thats it. Det räcker så. Många i min omgivning tycker jag verkar städa alldeles för mycket. Är man inte hemma mycket så blir det ju heller inte särskilt smutsigt.