Vad är det som gör att du inte gillar alkoholberusning?

Växte upp med alkoholiserade föräldrar. Var rädd att de skulle ramla, göra bort sig, åka fast för rattfylla mm mm. Visst drack jag öl fram till 17 års ålder då jag träffade min drömtjej (som hade druckit men blivit fri beroendet tack vare Antabus). Vi levde utan sprit förutom ett fåtal ggr per år Vid någon fest eller mousserande på nyår.

Var från början medveten om att jag också kunde utveckla ett missbruk så har alltid varit försiktig. Tar jag ett glas öl känns det som jag börjar bli sjuk, blodtrycket sjunker så känns så obehagligt.

Att jag tappar skärpan och blir sömnig.

Jag är tillräckligt trött och korkad en vanlig vardag efter jobbet. Det är inget tillstånd jag vill försätta mig i när jag träffar folk och ska ha det trevligt.

Dricker väldigt sällan pga blir trött och tycker att det är jobbigt att prata när jag blir påverkad. Jag tycker egentligt att det är gott och trevligt att ta någon öl eller ett glas vin men är väldigt lättpåverkad då jag dricker så sällan. Känns lättare att helt avstå och vara klar i huvudet. Sover även dåligt efter att jag har druckit alkohol. 

Jag har även sett och upplevt närstående med alkoholberoende vilket gör mig mer försiktig. Blev lätt för mycket för mig också när jag var yngre så det finns säkert en ärftlig komponent hos mig med. 

Gillar inte känslan och avskyr hur folk beter sig när de blir berusade.

Jag tycker inte om känslan av att bli ens lite berusad. Jag blir lätt lite trött och förlorar lite skärpa, det tycker jag inte är roligt. Det hade varit kul om jag också blev lite uppiggad, på gott humör och avslappnad som många ju blir, men för mig har det mest negativa effekter tyvärr. För det mesta dricker jag därför bara ett glas vin eller en öl när jag dricker, ytterst sällan mer än så och då rör det sig i så fall om ytterligare ett glas, men inte mer. Kan inte minnas när jag var full senast, kanske 15 år sedan.

Jag tycker det jobbigaste är att man tappar vissa förmåner av att vara nykter. Jag kan ju inte köra bil om jag druckit. Vilket ger mig lite ångest och panik. tänk om det händer något Och så kan jag inte ta mig dit?

så de är väl den begränsade friheten som gör att jag avstår.

Jag tycker det låter sorgligt om man tycker att berusning är det roligaste man kan ha.

Frågan kan lika gärna ställas "Vad är det som gör att det är så viktigt att bli berusad?" Din fråga antyder att det "normala" är att dricka sig berusad.

Jag föredrar att vara naturligt sur framför onaturligt munter. 

Jag vill inte tappa kontrollen och därför undviker jag droger öht.

Jag dricker alltså mycket sällan alkohol. Det är en förvärvad smak. Öl smakar beskt, vin smakar surt. Cider kan möjligen gå an.

Min man dricker inte heller, inte dottern och inte dotterns pojkvän. Ingen av oss är rik och vill slösa bort pengar på alkohol.

Jag har egentligen nästan bara positiva erfarenheter av alkohol i uppväxten. De som drack, var glada och trevliga, aldrig obehagliga eller betedde sig illa på något sätt. Jag tyckte att det var roligt att dricka i min ungdom, men jag märkte ganska snart att alkohol hade en annan effekt på mig än andra. Jag ville umgås, men var egentligen inte lika intresserad av alkohol som andra. Jag kunde inte dricka mycket innan jag blev illamående eller trött. Ju mer jag drack desto fortare ville jag gå hem. Känslan efter första munnarna kan kännas lite avslappnande, men snart blir jag tröttare och mindre social. Även om jag var ordentligt påverkad hade jag alltid full koll på allt och fick aldrig minnesluckor. När jag var ung kunde jag vara lite avundsjuk på personer som verkade ha så roligt med alkohol. Nu har tyvärr några av dem blivit alkoholister och jag är i stort sätt nykterist.

-Förlorar skärpa
-Är redan avslappnad så ger inget positivt
-Har inga negativa erfarenheter
-Tyckte det var skoj ett tag när jag var 18-19 men tröttnade snabbt
-Gillar att kunna köra etc
-Blir tröttare dagen efter och törstigare

Dricker därför i princip aldrig. Kan socialt smutta på något men det är bara för att "delta"

Det värsta är att jag gillar alkoholberusningen. Jag får ett lugn i kroppen. Men nu har jag snart varit nykter i två år. Jag går på Antabus.

Får fruktansvärd ångest och mår dåligt dagen efter så det är främsta anledningen att jag ogillar att dricka alkohol i större mängder. Sen så känner jag inget stort behov av det eller sug efter det. Har kommit fram till att jag helt ärligt gillar saft mer. Men visst blir det något glas vin ute någon gång ibland då det är ?trevligt? (även om det är mer sällan nu för tiden), men undviker mer än så. 

Jag gillar inte att bli berusad men jag tycker om vin. Ett glas vin eller två är lagom.  

Jag har inget riskbruk, inte heller nån med riskbruk i min närhet. Men jag ogillar känslan av berusning främst för att jag får hjärtklappningar och blir blossig och fluschig av det. Även svårt att sova sen när slkohol går ur kroppen. 

Jag tar gärna ett glas vin en öl eller en drink, men sällan mer än så. Blir då möjligen lite salongsberusad en stund. Och det räcker fint. 

När jag var ung hade jag roligare när jag drack, då var jag oftare berusad och klarade alkoholen bättre. 

Förvisso hemskt tråkigt svar, men framförallt att jag blivit äldre plus diabetes som alltid är knöligt sköta med alkohol. Hur du än gör blir det fel.

Men jag tar gärna symbol glas då och då, tex ett glas kallt champange på nyår vill jag ha, jättegott - men i övrigt, vi får fler och fler jättefina produkter av alkoholfritt på Systembolaget. Betydligt mer rimlig kostnad, du behöver aldrig fundera på mängden, och noll risk att du behöver ha huvudvärk, törst, eller nått sånt där obehagligt dagen efter. Och smakar fantastiskt gott både till mat och till sällskapsdricka. För mig är det perfekt val. Hur det än är, vill man kunna göra roliga saker dan efter också!. 

Är nog en av få vars absoluta majoritet av inköp på Systembolaget är - alkoholfritt :) Men tacksam det finns och man får fina tips av personalen vad som passar till vad.

Jag blir inte gladare eller så av alkohol utan det känns bara i kroppen i form av yrsel och dålig balans. Jag har varit berusad en gång, på en fest när jag var ung, men det blev en tråkigare fest än vanligt. Jag kunde inte dansa som vanligt, hade inte alls lika roligt utan ville bara gå undan och sitta för mig själv tills det värsta gick över. Blev aldrig illamående och inte bakis heller. 

Glömde detta i mitt inlägg. Man blir ju mer korkad och jag ser inget positivt med det öht. Och jag är också avslappnad ändå och kan tramsa, dansa osv. 

Jag bestämde redan i övre tonåren att jag skulle utesluta allt som ger tillfällig njutning men inga hälsofördelar på lång sikt, ur mitt liv. Det vill säga alkohol, nikotin i alla dess former, sockriga livsmedel, porr, skräpmat, alla typer av "quick fixes" när det kommer till vikt, muskelmassa, träning o dyl.

Dock har jag testat att dricka men jag gillade inte känslan av att "tappa skärpan" och jag blir inte rolig när jag är påverkad, jag blev bara slö och nedstämd. Dessutom kändes det bara onödigt att inte kunna köra bil, att vakna och vara slö och illamående när jag istället hade kunnat vakna pigg och redo för ett morgonpass på gymmet.

Alkohol innehåller dessutom onödiga kalorier. Jag tycker att en öl eller ett glas vin kan vara gott ibland men då väljer jag alkoholfritt. Finns inget alkoholfritt alternativ dricker jag vatten.

Jag har jobbat inom restaurang och som många säkert vet är alkoholismen väl utbredd inom detta yrke. Kockar dök ibland upp fulla på jobbet, vissa stod vid spisarna och knäckte öl efter öl, ibland när jag jobbade morgonpass kunde de ta sig en öl klockan sju på morgonen under tiden de gjorde i ordning frukosten. Om någon hade supit på jobbet inom vilket annat yrke som helst hade ju det setts som en väldigt stor varningsflagga men inom restaurang är det mer eller mindre ett skämt att "alla är alkisar".

Jag har valt bort alkohol eftersom den aldrig gett mig något positivt.